I gluggen efter middagen efter 5 timmars hemresan från veckans arbete i Stockholm, och innan bastun blivit varm, hinner jag reflektera över det som borde vara dagens stora begivenhet, men som för mig passerade obemärkt för första gången på flera år.

Ännu ett år, ännu en vår, ännu en 9 maj med fortfarande lika tafatt svenskt firande av Europadagen som de senaste åren. EU-kommissionens representation i Stockholm frestade med ett intressant program med fiske- och jordbrukskommissionären Marianne Fischer-Boel i Kulturhuset idag. Nutek:s program för Övre Norra Partnerskapet hade seminarium på ”Europavåningen” i sina lokaliteter i Luleå. När katten själv får välja, hade jag nog om jag bara kunnat idag, åkt till Haparanda och firandet på Krannikatu (Granngatan). Den mellan IKEA och Torneå, kan jag bara nämna upplysningsvis, för er som ännu inte haft vägarna förbi. Folkligt, festligt firande och naturligt gränsöverskridande mingel! Kanske precis som vi vill att Europasamarbetet ska byggas; underifrån, av medborgare som ser mervärde och nytta av öppna gränser?

Därför blev jag inte heller vare sig förvånad eller besviken över den undersökning Företagarna så påpassligt presenterade idag: den att mer än var tionde småföretagare använder euron, och att de flitigaste euroanvändarna faktiskt finns i Norrbotten där mer än var tredje småföretag använder euron. 

I Regeringskansliets (RK) personaltidning klara 2/08 redovisas också en opinionsundersökning från Synovate som på RK:s uppdrag frågat ett representativt urval av allmänheten om deras attityder inför det kommande svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009. Där framgår - f ö precis som i andra undersökningar – att medlemskapet i EU är en självklarhet för svenska folket. Bland skälen nämns vikten av samarbete mad andra länder för att kunna lösa stora problem som inte går att lösa nationellt, samt att medlemskapet ger ett relativt litet land som Sverige större möjligheter att påverka. Åtta av tio anser att Sverige bör arbeta aktivt för att utveckla samarbetet.

De politiska partierna har alltså ett klart mandat och en klart uttalad förväntan av det svenska folket att fortsätta utveckla det europeiska samarbetet på ett positivt och konstruktivt sätt. I höst ska riksdagen behandla Lissabonfördraget, nästa vår är det val till Europaparlamentet och till hösten är det så äntligen dags för vårt svenska EU-ordförandeskap. Vi har alltså flera gyllene tillfälle att fokusera och medborgarna föra samtal och dialog om de europeiska frågorna, som ständigt, mer eller mindre finns där, om än i skymundan understundom. 

När världen nu har att hantera militärjuntan i Burmas obegripliga vägran att släppa in hjälparbetare och fältpersonal för att lindra den nöd och undsätta alla de människor som nu i cyklonens spår kämpar för sina liv, kan man stilla på kammaren notera att Frankrike – ännu inte ett samordnat EU-kollektiv – argumenterar för humanitär intervention. Allt har som bekant sin tid. Och nu är inte tid att ägna sig åt önsketänkande om att EU borde tala med en röst. Den diskussionen framstår med tanke på läget i Burma enligt de rapporter som når oss som tämligen akademisk. Istället vädjar nog de flesta av oss till fransmännen och andra: just do it!