Den 28 maj 2007 skrevs det första inlägget på bloggen Departementet. Det handlade om centerkommunen Värnamo som konstaterats vara bäst i Sverige på integration.

Tanken med Departementet var, då när vi startade för drygt fyra år sedan, att spegla livet på ett department. Vi ville skriva om vardagen – om resor vi gjorde, möten vi gick på, tidningar vi läste, webbsidor vi besökte och om samtal vi hade med kollegor och väljare. Men tiden blev det också en hel del allmänpolitiska inlägg. Ett skäl var möjligen att vi ganska snabbt kom att inse begränsningarna med en blogg av den här typen.

Sedan starten har det blivit 541 inlägg. Det 542 blir det sista. Den enkla förklaringen är att den stab som en gång började med bloggen i och med regeringsombildningen den 29 september inte längre finns. Men ska man vara ärlig hade bloggen nog slutat existera redan långt tidigare. Eller vad säger egentligen det faktum att det senaste inlägget publicerades den 21 december 2010?

Nåväl – tack alla som läst och kommenterat! Det har varit en nöje. Vi får summera våra erfarenheter kring Departementet någon annan gång någon annanstans.

Vi önskar den nya partiledarstaben all lycka och framgång. Och lite extra kul är det att den allra första politiker som nämndes här i bloggen var Annie Johansson, idag mer känd som Annie Lööf. Cirkeln får därmed betraktas som sluten.

Igår debatterades statsbudgeten för Utgiftsområde 19 i budgeten. Den ansvarige ministern Anna-Karin Hatt satt fast i Storbritannien pga snökaoset och kunde inte närvara. Detta fick den socialdemokratiska riksdagsledamoten Krister Örnfjäder att säga följande, anförande 95 :

I dag har den nya ministern, Anna-Karin Hatt, möjlighet att vara med i den här diskussionen. Hon har i andra sammanhang uttryckt hur viktigt det här området är, men hon dyker inte upp. Statsministern och utrikesministern har påpekat att det beslut vi fattade kommer att få stora konsekvenser. Jag kommer härmed att ge dem ett besparingsförslag. Börja med att ta bort den här ministern och de personer som arbetar runt henne. Är det så att hon inte tänker engagera sig i de här frågorna lär inte den delen av departementet behövas.
Jag tycker att det var en väldigt dålig start, tyvärr

Örnfjäder menar att regionministern kan plockas bort eftersom hon inte kunde närvara under budgetdebatten. Då infaller sig frågan, hur många gånger närvarade den socialdemokratiska ministern under socialdemokraternas senaste regeringsinnehav, under samma debatt?

Protokollen finns här, 2002, 2003, 2004 och 2005. Inte en enda gång närvarade den socialdemokratiska ministern under dessa debatter.
Maria Wetterstrand ska ha en eloge för att tydligen ha markerat mot Örnfjäders barnsligheter, anförande 96:

Herr talman! Jag vill börja med att säga till representanter för regeringspartierna att jag visserligen gärna hade sett att ministern hade varit här men att jag inte önskar att ni från min sida framför någon hälsning att antingen kommer hon hit eller också kan hon lämna sin post. Jag tror att hon är en fullt vuxen och kapabel människa att själv avgöra var hon gör bäst nytta.

Som Karl-Erik Tallmo uppmärksammade för några dagar sedan sa Mona Sahlin i sitt öppningsanförande vid Socialdemokraternas kongress den 28 oktober 2009:

Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande

Nu är det precis detta som Mona Sahlin gör, ger Sverigedemokraterna passivt inflytande, när hon nominerar Kent Härstedt som talman.

Nästa gång ni hör Mona Sahlin säga ordet ”aldrig” kan ni följaktligen räkna med ett bäst före-datum på mindre än ett år.

Peter Santesson-Wilson har uppmärksammat att Mona Sahlin i Ekots lördagsintervju har genomfört en positionsförlyttning. För ett år sedan var det en socialdemokratisk princip att aldrig formera majoriteter tillsammans med Sverigedemokraterna (SD), men nu kan vi istället räkna med gemensamma reservationer från S-Mp-V som SD kan stödja i en slutvotering i riksdagen.

Sahlin sa följande i lördags:

Det är bara statsminister Reinfeldt som kan undvika en situation där Sverigedemokraterna kan sitta mitt emellan.

Detta är fel i sak. Det räcker med att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet väljer att inte lägga gemensamma reservationer för att Sverigedemokraterna inte ska kunna få något avgörande inflytande. Om vart och ett av oppositionspartierna bara röstar för sin respektive reservation kommer aldrig SD kunna få något inflytande i praktiken.

Oppositionspartierna kan fortfarande bedriva oppositionspolitik, som partier i opposition ska göra, men så länge de inte formerar ett gemensamt alternativ kan aldrig SD fälla avgörandet.

Är det då oppositionens uppgift att underlätta för regeringen? Nej, absolut inte. Mona Sahlin har dock sagt att hon ”[a]ldrig […] tänker medverka till att ge [SD] inflytande över svensk politik”.

Karl-Erik Tallmo har också skrivit på samma tema och uppmärksammar dessutom Mona Sahlins anförande på Jobbkongressen 28 oktober 2009 där hon bl.a. sa:

Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande

Så fort S, Mp och V lägger en gemensam reservation i riksdagen kommer således SD kunna bilda majoritet mot regeringen, och då få ”inflytande över svensk politik”.

Således Sahlin, du kan inte både

1. Göra det möjligt för Sverigedemokraterna att fälla regeringens propositioner

och

2. Aldrig medverka till att ge Sverigedemokraterna inflytande över svensk politik.

 Du måste faktiskt välja.

Idag skriver infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) på SvD brännpunkt om Miljöpartiets luftslottspolitik, dvs de gigantiska hål i infrastrukturen som de lämnade efter sig 2006, och de hål som de har lovat att återinföra om de får förtroendet för detta på söndag.

I en vanlig debattartikel är det svårt att få med källhänvisningar, så jag tänkte bifoga dessa här så att alla kan kolla upp att vi har belägg för våra påståenden.

  1. ”65,9 miljarder kronor saknades i den förra socialdemokratiska regeringens infrastrukturplan”.
    Det har jag tidigare bloggat om här, men kortversionen är ”Utökade planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2004-2015″ . Titta framförallt i tabell 7.1 i del 3 [PDF], sid 52. Där skrivs uttryckligen ”Kvarstående finansieringsbehov 65,9 miljarder kronor”. 
  2. Den förra regeringens infrastrukturproposition blev ständigt försenad och Björn Rosengrens skäms. Artikel i Aftonbladet
  3. Sverige hade sämst banunderhåll i Europa när Torstensson tillträdde, enligt Internationella Järnvägsunionen. Artikel i Ny Teknik, där det också framkommer att mer underhåll ska satsas.
  4. Den förra socialdemokratiska regeringen som Mp stödde satsade bara 38 miljarder kr på underhåll. Se sid 6 i den här PDF:en. Den nuvarande regeringen satsar istället 64 miljarder kronor på banunderhåll. Sid 11 i den här PDF:en.
  5. Det fördubblade satsningen på järnvägen. Intressant är att jag kan använda det PM från Riksdagens utredningstjänst som Miljöpartiet presenterade idag för den källhänvisningen, med en ökning på 97,4 %. Första sidan, längst ned här.
  6. ”De stora skuldhål som fanns hos Ban- och Vägverket”. Även här fungerar Miljöpartiets RUT-pm, se sid 2-3, där det framgår att skulder på sammanlagt 23,39 miljarder kronor har betalats av hos Ban- respektive Vägverk.
  7. De rödgröna vill låna över 55 miljarder kronor för infrastruktur. Se deras Vårbudgetmotion här, där 55,3 miljarder kronor för ”Strategiska projekt” ska upplånas.
  8. Inga medel för administration för kilometerskatten finns anslagna. Se i samma vårbudgetmotion för detta, där det framgår att 4 miljarder kronor årligen ska komma in den vägen.
  9. Undantag för skogsbranschen ska finnas, eller inte, eller så ska bara Europavägarna omfattas (vilket alltså i praktiken är samma sak som det befintliga Eurovignette och garanterat inte kommer att generera några 4 mrd kr). Eventuellt ska km-skatten vara variabel utifrån en regional differentiering, trots att det är ytterst tveksamt om EU kommer att tillåta en sådan lösning. Oavsett alla dessa oklarheter, 4 miljarder kronor ska in netto varje år.
  10. Miljöpartiet är för de höjda banavgifterna. Regeringen räknar med 8,8 miljarder kronor i höjda banavgifter, sid 14 här. Miljöpartiet säger att de satsar 100 mrd kr mer än regeringen. Om de inte vill höja banavgifterna måste de således tillskjuta pengar för att täcka hålet som i så fall uppkommer. Det gör de inte. Alltså är de för höjda banavgifter.
  11. Höjda banavgifter är alltså MP för, men i Nordegren i P1 säger Miljöpartiets talesperson för infrastrukturfrågor, Karin Svensson Smith, att höjningen ska vänta några år. Då uppkommer nya hål i finanseringen som MP inte har redogjort för.
  12. Här finns kritik mot att kommuner ska vara med och finansiera infrastruktur, men man är inte främmande för att acceptera den nivå som alliansregeringen har lagt sig på, och dessutom utökar detta med extra 19 miljarder kronor.

Andra bloggar och media:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Det här är faktiskt väldigt lustigt. När ett stort antal opinionsundersökningar visar på en stabil ledning för Alliansen går Socialdemokraternas gruppledare i Riksdagen Sven-Erik Österberg ut och förordar ett förbud mot att publicera sådana innan valet.

Därefter läcker man en egen av, Novus beställd, opinionsundersökning med 600 tillfrågade personer till media.

Detta får till följd att Novus tvingas gå ut och dementera Socialdemokraternas uppgifter:

Novus har en uppfattning om läget i väljaropinionen och det är den väljarbarometer som TV4 Nyheterna publicerar. Idag har tidningen Expressen en artikel som refererar till en Novusundersökning. Som läsare kan man uppfatta att det handlar om en väljarbarometer. Detta är felaktigt.

Novus uppfattning är att siffrorna i artikeln inte avspeglar den aktuella väljaropinionen.

Alltså, media ska inte få lov att publicera opinionsundersökningar innan val. Detta förbud ska dock inte gälla Socialdemokraternas egna mätningar om de har manipulerats.

 

Missa inte Albin Bromans redogörelse för hur Naturskyddsföreningen vilseleder media för att stödja Miljöpartiet i valet.

Av 31 tillfrågade Centerpartister svarade 21 på frågan (svarsfrekvensen 67,7 % är något högre än genomsnittet). Deras fördelning mellan svarsalternativen är följande:

Ja: 7 st (33,3 %)
Nej: 9 st (42,8 %)
Tveksam/Vet ej/Vill ej svara: 5 st (23,8 %)

Naturskyddsföreningen drar av detta underlag slutsatsen att ”två av tre Centerpartister är emot ett uranförbud”. Man behöver inte ens ha läst en enda högskolepoäng i statistik för att kunna räkna ut att denna slutsats är felaktig. Vad Naturskyddsföreningen har gjort är att man har räknat samman ”Nej till förbud” med ”Vet ej-klustret”. Något spår av denna kreativa beräkning finns dock inte i pressmeddelandet.

Jag ser fram emot hur Naturskyddsföreningen ska förklara detta på sin blogg.

Andra bloggar:
1, 2, 3, 4, 5, 67, 8, 9

Mindre än ett dygn efter olyckan med X2000 igår har SEKO redan analyserat klart olyckan och kommit fram till att det är avregleringen (som träder i kraft i oktober) som ligger bakom och att ”allt fler jobb läggs ut på entreprenad”.

Sedan 2002 har Banverket (och nu det ihopslagna Trafikverket) tagit in privata entreprenörer för att sköta driften av järnvägarna.

Enligt SEKO:s logik borde därför antalet olyckor på järnvägen ha ökat efter 2002. Nedanstående graf visar olycksutvecklingen sedan 2002, med statistik från Trafikverket.

I rest my case, liksom.

För övrigt tycker jag det är enormt smaklöst att försöka göra partipolitik av en tragisk olycka med ett stort antal skadade.

Uppdatering
I hastigheten glömde jag ange en länk till källan. Siffrorna har jag fått direkt från Trafikverket, men samma siffror återfinns i Trafikverks respektive Banverkets årsredovisning för 2009 respektive 2006

Se diagram 13 på sid 44 här:
http://www.trafikverket.se/PageFiles/26128/BVAR09_%20tillganglig.pdf

Samt diagram 8 på sid 19
http://www.banverket.se/pages/1493/BV_AR_06_WEBBx.pdf

Annan media:
SvD, BT, DN, DN2, SvD1, SvD2, Aftonbladet1, Aftonbladet2
Bloggar:
Röda Malmö, Magasinet Neo, Signerat Kjellberg

Aftonbladets debattsida påstår Miljöpartiets språkrör ett antal märkliga och medvetet osanna saker:

Efter fyra år av begränsade och motvilliga satsningar på järnvägen ser det stundande valet ut att bli ett ödesval för landets tågresenärer. På ena sidan står vi rödgröna som vill storsatsa på järnvägen. På andra sidan står en borgerlig allians som vill spara på tågunderhållet, höja banavgifterna och sänka ambitionerna för att modernisera järnvägsnätet.

Det här diagrammet som jag har tagit från föregående bloggpost visar Alliansens satsningar på järnvägsunderhåll jämfört med den förra socialdemokratiska regeringen, när Miljöpartiet var med och styrde:

Att regeringen vill spara på underhållet är en lögn. Tvärtom har Alliansregeringen ökat underhållet med 38 % jämfört med när Miljöpartiet styrde!

Dessutom räknar Miljöpartiet med precis samma höjda banavgifter som regeringen.

Idag har TT publicerat en text som går ut på att Trafikverket under nästa år kommer att få mindre pengar till drift och underhåll.

Detta är förvisso sant, därför att regeringen har satsat extra mycket pengar under mandatperioden, dels därför att underhållet var otroligt eftersatt när regeringen tillträdde, men också av arbetsmarknadsmässiga skäl. Satsningar på infrastruktur är bra i lågkonjunktur därför att det ger 1) sysselsättning och 2) satsningarna blir billigare när det finns mycket ledig kapacitet.

Men alla tillfälliga satsningar måste ta slut. Annars vore de inte tillfälliga. Och när en tillfällig satsning tar slut, blir det en minskning. Har man då en ambition av att vara en sensationsjournalist kan man så klart göra stora rubriker om att anslagen minskar.

Betyder detta att det var fel med satsningen? Jag tycker inte det.

Detta kan också redovisas i några diagram. Diagrammet nedan är den nivå för drift och underhåll som fanns i Socialdemokraternas sista budget, den som lades hösten 2005. Alla belopp är angivna i 2010 års prisnivå.

Vad händer när vi tittar på motsvarande diagram för hur Alliansen har lagt anslagen för drift och underhåll. Titta på nedanstående diagram:

Som man kan se har Allianregeringen kraftigt ökat anslaget för drift och underhåll jämfört med den socialdemokratiska regeringen.

Men som ni kommer ihåg drabbades vi av en stor finansiell kris med kraftigt stigande arbetslöshet, vilket är orsaken till att Alliansen gjorde en tillfällig satsning under åren 2009-2010, och när man lägger på denna tillfälliga satsning ser diagrammet ut så här istället:

Det finns alltså extra pengar inlagda under 2009-2010 som tar slut 2011. Det är alltså denna satsning som tar slut 2011, och det är den ”minskning” som TT idag har rapporterat om.

Med TT:s logik kunde vi ha lagt oss på Socialdemokraternas låga nivå och därmed undgå rubriker om att vi minskar underhållet. Tvärtom har alliansregeringen kraftigt höjt underhållet, från 38 miljarder kronor under hela planperioden 2004-2015, till 64 miljarder kronor under perioden 2010-2021.

Ibland kan man lite uppgivet undra om media verkligen vill upplysa sina läsare.

Media:
SydsvenskanDN, Metro, TV4, Aftonbladet1, Aftonbladet2GP, SvD, DN1,DN2,DN3,DN4
Bloggar:
yttrandefrihetftw, Ekonomikommentarer, ulf-vargek, thehellofhannastacia, Scaber Nestor, Skattenyheter.se, Från ett påhittat paradis

Källor:
Budgetpropositionen för 2006 [PDF]
Budgetpropositionen för 2010 [PDF]

Uppdatering
På allmän begäran bland kommentarerna visar jag även det sista diagrammet utan en bruten y-stapel för att tillfredställa statistik-puritanerna🙂

Socialdemokraternas IT-talesperson Désirée Liljevall menar återigen att Telias kopparnät ska förstatligas. Samtidigt som kopparnätet på allt fler platser runt om i landet har nått sin tekniska livslängd och håller på att avvecklas till förmån för allt mer fiberutrullningar, tycker alltså Socialdemokraterna att skattemedel ska användas för att köpa tillbaka detta.

Telia ägs idag till till 37,3 % av svenska staten. Det innebär att resterande aktieägare, ca 600 000,  måste kompenseras när väsentliga delar av Telias tillgångar överförs. Telia sitter så klart med trumf på hand och kan i stort sett begära vilket pris de vill. Telias styrelse måste enligt aktiebolagslagen värna alla aktieägares intresse och får under inga omständigheter ge ett ”kompispris” till svenska staten. Om Socialdemokraterna får som de vill kommer alltså Telia att få riktigt bra betalt för ett kopparnät som har sett sina glansdagar, kan man säga.

Vad kommer effekten bli? Jo, titta på Australien där staten köper ut kopparnätet för svindlande 75 miljarder kronor, enligt en artikel på IDG.se. Telias motsvarighet i Australien heter Telstras, och där rusade aktien på Sydney-börsen efter att uppgörelsen blir känd.

Samma sak kommer hända här. Det är för mig en fullständig gåta varför Socialdemokraterna vill ta resurser från Vård, Skola och Omsorg för att gynna Telias aktieägare.

Och varför Vänsterpartiet står bakom samma politik är, om möjligt, ännu svårare att förstå.

För dem som har läst DNs järnvägsbashing och undrat om Banverket verkligen la ner mindre pengar 2009 på underhåll än 2002, så kan jag förklara att det inte stämmer.

Knut Kainz Rognerud på DN skriver

Förra året investerade till exempel Banverket mindre i underhåll än 2002.

Detta stämmer alltså inte. Det verkar som om DN inte kan räkna, eller rättare sagt: DN kan inte jämföra två tabeller korrekt. Man behöver inte ens kunna räkna för att inse att en siffra är större än en annan.

I Banverkets årsredovisning för 2004 [PDF] återfinns följande tabell, 27 A, på sid 39:

Tabell som visar kostnader för drift- och underhåll från 2002För år 2002 uppgick summan för drift, underhåll och reinvesteringar 3 244 miljoner kronor.

banverket 2009

Om man istället tittar på tabell 7A på sid 21 i den senaste årsredovisningen för 2009 [PDF] är motsvarande belopp 6 625 mkr.

Banverkets underhåll har alltså ökat med 6625/3244=2,04, dvs mer än 104%

Idag skriver  Expressen om förslaget till de höjda banavgifterna och Tågoperatörernas VD Peder Wadman som skrev tidigare på SvD Brännpunkt är nu citerad där han säger att de höjda banavgifterna kan:

”handla om några procent på biljettpriserna”

Varför Expressen väljer att sätta rubriken ”Priset på tågbiljetterna kan chockhöjas”, är obegripligt.

Jag har skrivit tidigare om de höjda banavgifterna men jag upprepar fakta:

1) Sverige har idag Europas lägsta banavgifter, möjligtvis efter Norge.
2) De höjda banavgifterna ska gå direkt till förbättrat underhåll. Säger man nej till höjda banavgifter innebär det att man vill ha minskat underhåll, såvida man inte har andra idéer om var pengarna ska tas ifrån.
3) Statens utgifter för banunderhållet idag är ca 5,1 miljarder kronor (Tabell 3.39 här). Banavgifterna beräknas för år 2010 ge 565 miljoner kr, dvs ca 11 % av kostnaderna.
4) Alliansregeringen har redan höjt underhållet till järnvägen med nästan 40 %
5) De höjda banavgifterna beräknas leda till ett höjt biljettpris mellan Göteborg och Stockholm på 2 kronor.
6) SJ bedömer att de höjda banavgifterna inte direkt  kommer att ha någon påverkan på biljettpriset.

Dessutom kan det ju tilläggas att den rödgröna oppositionen accepterar de höjda banavgifterna!

Update:
Se även annan media: DN1,DN2,VF, SR

Lite förvånad upptäcker jag att Vänsterpartiet i Dagens Industri uttalar sig (och Mp och S) för platt skatt, dvs en en skattesats oavsett inkomst:

Vi rödgröna tycker att all inkomst av tjänst ska beskattas lika.

Tjohej, där försvann den statliga inkomstskatten, inklusive värnskatten!

 Avregleringen av tågtrafiken har varit katastrofal, med kaoset i vintras som fulländat exempel.

Ola Wong menar att det är avregleringens fel varför det var problem med tågtrafiken i vintras. Den järnvägstrafik som var avreglerad i vintras var den internationella trafiken och viss trafik över veckosluten. Veolia hade några få avgångar per helg i vintras mellan Stockholm och Malmö. Den stora biten gäller inrikes resor alla dagar i veckan, och den avregleringen träder i kraft först i oktober i år (http://www.sweden.gov.se/sb/d/11656).

Det var allså de tåg som gick över landets gränser och Veolias helgtåg mot Malmö som i stort sett låg bakom vinterns tågkaos, enligt Ola Wong. Inte det kallaste vädret på 20-30 år. Inte många års försyndelser med bristande underhåll. Utan en politisk reform som till största delen inte ens hade trätt i kraft. Sen önskar Ola Wong att vi ska ta efter den högsta politiska ansvariga bakom massakrerna på Himmelska Fridens Torg 1989.

Jo, han skriver faktiskt det här…

Tågoperatörernas VD Peder Wadman skriver idag på SvD Brännpunkt om regeringens förslag om höjda banavgifter.

Eftersom en hel del fakta utelämnas i Wadmans artikel kan det vara bra att tänka på att:

1) Sverige har idag Europas lägsta banavgifter, möjligtvis efter Norge.
2) De höjda banavgifterna ska gå direkt till förbättrat underhåll. Säger man nej till höjda banavgifter innebär det att man vill ha minskat underhåll, såvida man inte har andra idéer om var pengarna ska tas ifrån.
3) Statens utgifter för banunderhållet idag är ca 5,1 miljarder kronor (Tabell 3.39 här). Banavgifterna beräknas för år 2010 ge 565 miljoner kr, dvs ca 11 % av kostnaderna.
4) Alliansregeringen har redan höjt underhållet till järnvägen med nästan 40 %
5) De höjda banavgifterna beräknas leda till ett höjt biljettpris mellan Göteborg och Stockholm på 2 kronor.

Igår presenterade Ekot nyheten att regeringen lagt förslag om att dömda för rattfylleri ska kunna få alkolås istället för att få körkortet indraget. Detta har fått blandade reaktioner, där framförallt vänsterbloggare  menar att kostnaden gör att de med resurser har råd med alkolås och därmed kan behålla körkortet, medan andra förlorar sitt körkort då de inte har råd med kostnaden.

Sannolikt har man inte riktigt koll på hur det ser ut idag. 1999 införde den dåvarande socialdemokratiska regeringen en försöksverksamhet där rattfylleridömda skulle kunna få alkolås, istället för indraget körkort. Totalkostnaden är idag ca 60 000 kronor för att få alkolås istället för indraget körkort..

Med regeringens nya förslag blir kostnaden 24 000 kronor för ett år och 33 000 kronor för två år. Visst, det kostar fortfarande pengar, men med de nya förslaget blir kostnaderna väsentligt mycket lägre. Om man nu inte vill att alkolås ska vara en klassfråga, borde man då inte välkomna det nya förslaget?

Redovisning av kostnaderna finns här nedan

Läs hela inlägget här »

Idag kan vi på DN debatt läsa att S-V-MP vill låna ett antal miljarder kronor för extra järnvägssatsningar.

Två snabba reflektioner:

1) Hur gick det senast när Vänsterpartierna ansvarade för infrastrukturen? Jo, dels blev underhållet lidande vilket vi bl.a. kunde se resultatet av i vintras. Den här regeringen har ökat anslagen till underhåll med 30 %, men det kommer att ta lång tid att återställa många års vanskötsel. Dessutom fanns det en massa luft i planerna. Detta åskådliggörs enklast genom att titta i den förra regeringens proposition ”Utökade planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2004-2015” . Titta framförallt i tabell 7.1 i del 3 [PDF], sid 52. Där skrivs uttryckligen ”Kvarstående finansieringsbehov 65,9 miljarder kronor”. Nästan 66 miljarder kronor av investeringarna saknade alltså helt finansiering. Man kan fråga sig hur stor andel av de här 120 miljarder kronorna som nämns i dagens DN debatt, som faktiskt finns.

2) Statens upplåning påverkar det finansiella sparandet. När S-V-MP säger att man ska låna upp 55,3 miljarder kronor minskar det finansiella sparandet lika mycket. Om Socialdemokraterna fortfarande respekterar överskottsmålet om 1 % över en konjunkturcykel innebär detta i så fall att man måste spara in på annat, alternativt höja skatterna. Eller har Lars Ohly fått bestämma även över den ekonomiska politiken? En sak är klar. Den här artikeln hade aldrig kommit till stånd om Pär Nuder eller någon annan med erfarenhet från Finansdepartementet hade funnits nära Mona Sahlin.

De rödgröna har idag lämnat in sin motion som svar på Alliansregeringens IT-proposition.

En pikant förslag i deras motion går ut på att det statliga aktiebolaget Teracom nämns som lämplig aktör att överta TeliaSoneras kopparnät i Sverige eftersom ”Teracom erbjuder även öppna bredbands- och fastighetsnät” som de skriver i motionen. Gissningsvis är den rödgröna oppositionen inte särskilt uppdaterade på vad som händer på IT-sidan eftersom Teracom redan i höstas sålde hela verksamheten för 1 krona till CSIT och tvärt emot vad de rödgröna säger, inte längre bedriver ”öppna bredbands- och fastighetsnät”.

Ungefär 1,4 miljarder skattekronor plöjdes ned i Teracoms bredbandsprojekt under socialdemokratisk ledning, och Teracom misslyckades att få lönsamhet i det hela, enligt Computer Sweden som har granskat projektet. Detta förhindrar dock inte Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartiet från att vilja att de ska försöka igen.

Man kan ju ställa sig frågan hur mycket Socialdemokraternas nya försök kommer att kosta skattebetalarna.

Fast vad ska man förvänta sig när en av deras ledare menar att en rödgrön infrastrukturminister inte ska syssla med IT-frågor?

Den långsiktiga försummelsen bär politikerna ansvar för

Peter Eriksson förklarar i P1 Morgon problemen i tågtrafiken. Hade han velat vara ännu mer korrekt kunde han ju byta ut ordet politiker mot sitt eget namn eftersom han och Miljöpartiet stod bakom Socialdemokraterna under förra mandatperioden då satsningen på drift och underhåll var betydligt mindre.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.