Första gången jag hörde någon påstå att Internet skulle avgöra ett svenskt val var i början av 1998. Den som sa det var amerikanen Phil Noble, en av de konsulter som Socialdemokraterna köpte in till valet 1994 och som man sedan dess så ivrigt försökt att inte låtsas om. Noble hade fel då. Han hade fel 2002. Och han hade fel 2006.

Vad som tyder på att Noble inom något av de närmaste svenska valen ändå kommer att få rätt är att Internet nu får allt större betydelse i de amerikanska valen. Och det som sker i USA brukar som bekant förr eller senare även ske i Sverige.

I juninumret av Vanity Fair har James Wolcott en läsvärd artikel där han spår att den politiska kommunikationen nu går in i en YouTube-era. Det, menar Wolcott, kommer inte minst påverka partiernas förmåga att ha kontroll över sina budskap. ”One of the most valuable roles YouTube plays is as a preservation society for gaffes, flip-flops, surreal tableaux (such as the picture of Dick Cheney planted in the bushes like the world’s scariest garden gnome during President Bush’s press conference), acts of contrition, career-ending hara-kiri, and barefaced moments of burlesque”, skriver Wolcott.

Än så länge är svenska politiker långt ifrån lika närvarande på YouTube som de amerikanska. Socialdemokraterna ska visserligen ha cred för att vara första svenska parti med en egen kanal på YouTube, men resultatet är tyvärr inte lika upphetsande. Lite som om man kom över en bandinspelning från Katrineholms närradio från början av 90-talet. Öppna kanalen känns nästan modernare.

Trots det skulle det inte förvåna mig om Phil Noble får rätt 2010. Men kanske inte på det sätt som han hade tänkt sig. Kanske är det inte det material partierna lägger ut om sig själva som avgör valet 2010. Kanske är det materialet som partierna lägger ut om varandra. ”When everyone in the audience is a potential auteurist, prepare to kiss your autonomy good-bye”, skriver Wolcott.  

Steget behöver inte vara långt borta. Att de största partierna redan idag har ”skuggor” utsända för att bevaka varandras valrörelserna är väl känt. Utrusta dem med en videokamera, tålamod och ett YouTube-konto och Sverige kan snart få sitt eget Macaca-moment, det vill säga ett filmat misstag av en politiker som snabbt sänker hans eller hennes trovärdighet. Fast jag hoppas att det inte blir så. Jag hoppas att partierna fortsätter att lägga mest kraft och tid på att driva sin egna positiva agenda.

Annonser