Idag har jag korrläst en intervju som Petra Wahlström har gjort med mig. Intervjun kommer att ingå i en bok som Petra och Bengt Wahlström skriver om digitala arenorna och hur de påverkar exempelvis näringsliv och den politiska världen. Frågorna handlar om varför vi startade Departementet men framför allt om framtiden. Det blir förhoppningsvis en intressant bok att läsa när den kommer ut framåt november.

Under intervjun kom jag att tänka på Resumés eftervalsdebatt. Debatten i sig var inte särskilt minnesvärd. Det mesta var redan sagt. Men det  som slog mig när jag stod där på Laroy var hur traditionell den politiska kommunikationen är. Från vänster till höger, med Viggo Cavling i mitten, återkom man gång på gång till valstugor och valaffisher. Precis som att det var det enda sättet att möta väljare.

Och visst – ska man vara ärlig hade de säkert sin betydelse för valutgången. Men lite märkligt var det ändå att trots framväxten av alla nya medier, trots hur företagens och organisationernas kommunikation utvecklats har inte mycket hänt med de politiska partiernas försök att nå väljarna. I valet 2006 härskade fortfarande politiska tal, affischer, pressmeddelanden och valstugor.

Frank, Lisa, Elisabeth och pratar ofta om vikten av att förnya den politiska kommunikationen. Eller i vart fall formerna för den. Sedan valet har redan flera steg tagits. Exempelvis, vid sidan av den här bloggen, har Mauds  bildblogg följts av Åsas bildblogg. Vi har för första gången öppnat regeringens hemsida för att få förslag kring regelförenklingar och i veckan startade Stockholmscenterns Per Ankersjö bloggradion Soul. Och även de stora partierna har vaknat. Socialdemokraterna har etablerat sig på YouTube och moderaternas kommunikationschef visar på höga ambitioner.

Var för sig är exemplen kanske inte så märkvärdiga. Sverige ligger fortfarande ljusår efter hur man i USA använder Internet  för att nå väljarna. Men sammantaget visar de på att något håller på att hända i den politiska kommunikationen även i Sverige.

Valet 2010 kommer inte nödvändigtvis att vinnas av det parti som är bäst på Internet. Men det kommer att hjälpa. Inte minst eftersom Internet nu gör den politiska kommunikationen både mer interaktiv  och involverande. Förhoppningsvis gör det att 2010 års eftervalsdebatt blir något mer minnesvärd för oss som är intresserad av kommunikation.

Annonser