Centern – nytt högerspöke? är rubriken i gårdagens analys av Göran Eriksson i SvD. På något sätt är det förvånande att inte den svenska debatten tagit sig längre än höger och vänster. Politiska partiers rörelse och förändring sker ju i ett mer komplext rum än så.

The political compass var ett populärt väljareverktyg för att hitta ”sin ideologi” i valrörelsen. Den plottar den politiska världen i en fyrfältare där höger-vänster skalan kompletteras med en lodrät axel som går från auktoritär till frihetlig. I all sin simpelhet är det ganska fiffig. För ett parti som för några år sedan arbetade om sin decentralistiska politik (att fördela ut makt från ”det centrala” till det lokala) till att bli federal (att börja med att dela ut makt från den lägsta nivån) så är det ganska självklart att Centerpartiet har blivit mer frihetligt.

I det perspektivet så blir frågan om arbetsrätten inte en fråga som gör att Centerpartiet åker längre ut på vänster höger skalan utan att vi åker djupare ner på den frihetliga skalan. Det var inga ”nattväktarstatsdebattörer” som gjorde sin röst hörd i kommittén för jobbprogrammet på stämman – tvärtom. Småföretagare från hela landet pläderade för rätten att själv få bestämma vem som ska stanna kvar i företaget. Och som tycker att det är vettigt att man kan få komma mer överens på lokal nivå – det är ju där man vet hur förutsättningarna ser ut.

Det var en skön blandning av praktik och ideologi. Argumentationen träffade i magen på ett betydligt bättre sätt än undertecknads teoretiska resonemang om att kollektivavtal bör vara lokala eller centrala för att vara så ekonomiskt effektiva som möjligt. Semicentrala – som branschavtal kan betraktas vara – är enligt många ekonomer en sämre modell.

 Företagarna på mindre orter i Sverige vet att om inte de får behålla rätt personer så finns det risk att verksamheten måste läggas ner. Eftersom många av dem är både företagare och lokalpolitiker så ser de även konsekvenserna direkt på sista raden i kommunens budget likväl som att ytterligare en skola måste stängs.

Sedan är det förståss så att de här politikerna. De jobbar. De har liksom inte tid att blogga, skriva insändare och debattera. De tror mer på att verkställa och att lämna tydliga verklighetsbeskrivningar till sin partiledning. För på lokalnivå så är det inte så många som är sugna på att bli fackets slagpåse. Den centralt anställde ombudsmannen har ju all tid i världen att lägga på media debatt. Det har inte företagaren. Mindre tid på affären slår även det direkt på sista raden.

Annonser