”Hittills har socialdemokratin inte uttryckt så många nya ståndpunkter alls. (—) Det finns inte så mycket som skiljer Göran Persson och Mona Sahlin politiskt och historiskt”, förklarade vänsterpartiets partiledare Lars Ohly när han häromdagen medverkade i Ekots lördagsintervju. Man undrar om han hade fått tjuvläsa dagens socialdemokratiska budget. För när man läser vad Mona Sahlins parti vill idag är det svårt att inte känna hur att man förflyttats tillbaka till den tid då hon och Göran Persson styrde landet. En tid då klyftorna växte och över en miljon människor hamnade i utanförskap.

Det var inte riktigt så Mona Sahlin sa när hon blev partiledare. Då talade hon om behovet av förnyelse. Man skulle lära något av valförlusten och att politiken lett till massarbetslöshet. Men kanske ska man inte förvånas över att det inte blev mer än prat. Dels har ord alltid varit en starkare gren än handling för Sahlin. Dels förklarade hon redan i riksdagens partiledardebatt den 13 juni vad hon egentligen menade med ”förnyelse”: ”När jag säger förnyelse, Maud Olofsson, handlar det inte om att byta parti och byta politik, utan om att på områden vara självkritisk”. 

 

Jag förmodar att socialdemokraterna nu är färdiga med sin ”självkritik”. Och att de kom fram till att det var väljarna som hade fel. Inte de. Det skulle också förklara varför Pär Nuder i dagens Studio ett förklarade att han fann det ”motbjudande” att väljarna i förra valet såg till att socialdemokraterna kom i opposition. Det Nuder kallar ”motbjudande” är annars vad vi till vardags kallar för demokrati.

Annonser