Politik bygger på förtroende. Det ligger i själva betydelsen av ordet “förtroendeuppdrag”. Det spelar egentligen ingen roll vilka kvalifikationer du har i övrigt om inte människor tror på dig. För en tjänsteman som har en politisk tillsättning gäller samma sak. Du har jobbet kvar så länge som du har din chefs förtroende. Att lämna sitt uppdrag om förtroendet brister är snarare ett tecken på civilkurage än ett misslyckande. 

Det intressanta är att fundera över hur de politiskt korrekta normerna definieras. I USA och Storbritannien är sexuell beröring utanför äktenskapet oacceptabelt. Medan en sådan händelse inte får en fransman att ens höja på ögonbrynen. I Sverige kunde socialdemokraten Per Albin Hansson vara statsminister i 14 år samtidigt som han levde ett dubbelliv med två kvinnor och barn i olika familjer. Om detta skrevs inte en rad i tidningarna. Möjligen är det olika normer för kvinnor och män som gäller i politiken.

Det mest signifikativa i Sverige hittills är godis. Toblerone får man inte köpa på skattebetalarnas bekostnad eller nalla smågodis, vilket socialdemokraterna fått erfara. Vad det handlar om främst är hur vi handskas med skattebetalarnas pengar.

Häromdagen konstaterade några forskare att 95 procent av svenska folket fuskar. Det får mig att tänka på vad en finländare formulerade: Pengar för en svensk är som sex för en engelsman, vidrigt men oemotståndligt.

Det speciella skatte- och bidragssystemet i Sverige gör det både lätt och extremt lönsamt för människor att fuska. Självklart är det helt oacceptabelt att fuska, särskilt om politiker gör det. Problemet är att när politikerna försöker ändra på systemet betraktas det i medierna som minst lika skurkaktigt.

Annonser