Idag är det nästan så man blir ifrågasatt som riksdagsledmot om man inte har någon blogg. Det menade Anna König Jerlmyr som var en av paneldeltagarana vid SNS seminarium i går. Statistiskt sett har hon rätt. I alla fall delvis. För två år sedan fanns 36 stycken bloggande riksdagsledamöter (enligt en uppsats av Nilsson & Nymark). Idag har antalet bloggar mer än fördubblats. Faktum är att en av fem ledamöter har en blogg (anledningen att jag vet det är att jag så här den sista skälvande månaden av min föräldraledighet har fått för mig att jag ska slutföra en gammal c-uppsats). 

Men att ha en blogg är inte detsamma som att vara en bloggare. För bara två av tre bloggar är aktiva. Många står ouppdaterade i veckor. Eller till och med månader. Möjligen skulle fler göra som miljöpartiets Peter Eriksson som (efter ett råd från Lena Melin) valt att lägga sin blogg på is. Å andra sidan kan även en ouppdaterad blogg få spridning. I helgen refererade exempelvis SvD i en artikel om gasledningen till ett inlägg som den moderate riksdagsledamoten Rolf K Nilsson gjorde den 1 juni. Det är också hans senaste inlägg på bloggen. Bra eller dåligt, rätt eller fel – det är upp till  var och en att avgöra. Oavsett vilket är det intressant att se hur kontakten mellan politiker, väljare och media förändras. Sakta men säkert.

Annonser