Om du såg Schyman ikväll  så hörde du Fornyings- og administrasjonsminister Heidi Grande Røys från Socialistisk Vänstre, säga att det bara fanns goda erfarenheter av kvoteringen i Norge. Den som innebär att 40% av en börsnoterad styrelse måste utgöras av kvinnor. I programmet ställde jag frågan om det fanns utvärderingar och det hävdade Framtidsministern att det fanns. Eftersom ”inget företag har gått i konkurs” och ”Alla dessa företag har gått bättre. Man trivs och utvecklar sig”.

 

När kameran släckts så bad jag ministern skicka dessa utvärderingar. Då säger ministern att det är alldeles för tidigt att dra några konkreta slutsatser av kvoteringen. Det har gått allt för kort tid. Men när det finns utvärdering då kommer den att skickas.

 

Det är klart att det gick bra att uppfylla målet. De norska bolagen skulle ju åka av börslistan om de inte lyckats. Men det viktiga är ju om det har gett kvinnor mer makt. Ministern menar att det är klart att kvinnor lyckas ta den makten. Annars är det att underkänna de kvinnor som kommer in. Nej det är inte detta det handlar om. Det handlar om att på mer än ett teoretiskt plan förstå (är det inte underligt att denna debatt mest förs av genusteoretiker inom akademin, media och politiker) hur en struktur fungerar som tvingas in ett nytt beteende. Erfarenheten säger att den anpassar sig.

 

Erfarenheten säger också att makten kryper någon annanstans om man inför kvotering. Det kallas arbetsutskott eller strategiutskott. Det finns alltid en inre cirkel av den inre cirkeln. Den som inte sett detta har inte förstått hur makt fungerar.

 

Reell makt är viktigare än pappersmakt.