Det har förekommit mycket diskussion i bloggosfären efter Europaparlamentets (EP) behandling av det så kallade Telekompaketet, och framförallt de två tilläggen 138 till ramdirektivet och 166 till direktivet om samhällsomfattande tjänster (USO-direktivet).

Bakgrunden är att EU-kommissionen (KOM) förra hösten lämnade förslag på uppdateringar av de gällande EG-direktiven för elektroniska kommunikationer från 2001. Dessa direktiv handlar alla om att, med olika ingångar, skapa bättre fungerande marknader för elektroniska kommunikationer. Regleringen rör infrastruktur och gäller inte innehåll.

Utkasten till uppdaterade direktiv har under 2008 behandlats i rådsarbetsgruppen för it- och telefrågor som är en arbetsgrupp på tjänstemannanivå i ministerrådet och består av tjänstemän från de 27 medlemsstaterna och företrädare från kommissionen.

När tjänstemän från Sverige åker ner till Bryssel har de väldigt klara instruktioner om vad Sveriges linje är. Dessa har stämts av på politisk nivå. Det är alltså inte tal om tjänstemannavälde, som vissa har gjort gällande.

EP har medbestämmanderätt över de aktuella direktivsförslagen och har efter sin första läsning i september 2008 beslutat att föreslå ett stort antal tillägg eller ändringar av förslagen.

Tillägg 138 till ramdirektivet gäller artikel 8 som handlar om principer som medlemsstaterna ska tillse att de nationella tillsynsmyndigheterna (i Sverige Post- och telestyrelsen) ska arbeta efter. Det av EP föreslagna tillägget handlar om att de nationella tillsynsmyndigheterna ska arbeta för att inga restriktioner ska kunna införas vad gäller grundläggande rättigheter och friheter för slutanvändarna såvida inte en domstol beslutar om annat.

Det föreslagna tillägget är allmänt hållet och det har ifrågasatts vad tillägget egentligen tillför i praktiken eftersom de grundläggande fri- och rättigheterna redan idag inte får kränkas. Dessutom är det lite udda att införa en reglering som avser innehåll i ett direktiv som reglerar infrastruktur. Till det kan anföras att de utpekade tillsynsmyndigheterna inte idag har som uppgift att sträva efter uppfyllande av yttrandefrihet eller informationsfrihet utan att de arbetar med konkurrensfrågor för tele- och Internetleverantörer samt konsumentfrågor vad gäller sådana leverantörers relation till sina kunder.

Ett annat och möjligen större problem med tillägg 138 är att PTS skulle främja intressen för våra medborgare genom en princip som innebär att inga begränsningar får göras i grundläggande rättigheter och friheter för slutanvändare om det inte finns ett domstolsbeslut som medger en sådan begränsning. Begränsningar i grundläggande rättigheter och friheter får endast inskränkas genom lag. Detta framgår av våra grundlagar men även av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna (artikel 52). Rättstillämpande myndigheter får således inte begränsa dessa friheter utan stöd i lag. Det innebär alltså att inte heller domstolar får göra det.

Tillägg 138 förefaller således strida mot svensk grundlag. Är det verkligen den rådande uppfattningen bland svenska bloggar att domstolar ska kunna inskränka våra grundläggande rättigheter utan lagstöd?

EPs föreslagna tillägg 166, till USO-direktivet, gäller ett förslag till en ny artikel som handlar om tillgång till innehåll, tjänster och applikationer. Enligt detta förslag ska medlemsstaterna säkerställa att de restriktioner som införs avseende användarnas rätt till tillgång till innehåll, tjänster och applikationer ska ske med metoder som är i enlighet med principerna om proportionalitet, effektivitet och trovärdighet.

Om operatörerna inför restriktioner för användarnas tillgång till innehåll, tjänster och applikationer sker det ofta i avtalet mellan Internetleverantören och användaren. Således får tillägget tolkas som att det ska ge leverantörerna vägledning för när restriktioner får införas. På annat sätt torde dock inte tillägget få någon större betydelse eftersom principerna om proportionalitet m.m. redan gäller idag. Dessa åtgärder ska inte heller hindra utvecklingen av informationssamhället i enlighet med det s.k. e-handelsdirektivet och får inte strida mot medborgarnas grundläggande rättigheter, inklusive rätten till privatliv och processande.

E-handelsdirektivet har idag en regel (den s.k. ”mere conduit”-regeln) om att de som endast tillhandahåller infrastrukturen för överföring av innehåll inte ska kunna göras ansvariga för innehållet i den information de för över.

Det som EP kräver i tillägg 166 till USO-direktivet finns i praktiken alltså redan i befintligt E-handelsdirektiv, och där hör lagen hemma. Artikel 166 hör inte hemma i USO-direktivet.

Bloggdebatten kring tillägg 166 har handlat om behovet av att hindra enskilda medlemsländer från att själva fatta beslut som innebär att medborgare stängs av från Internet. Även om effekten av tillägget skulle vara detta, vilket är oklart eller till och med osannolikt, så är den svenska regeringens linje glasklar. Vi tillåter inte detta. Denna linje har bland annat framkommit i lagrådsremissen ”Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område ”.

Alltså, oavsett om tillägg 166 antas eller ej kommer inte detta på något sätt att påverka svenska medborgare.

Det är inte uppenbart varför en sådan fråga måste upp på EU-nivå. Ju mer som beslutas där, desto större är risken att vi kommer att få annan lagstiftning på halsen som vi inte alls vill ha. EPs föreslagna tillägg 157 (som stipulerar att operatörer ska kunna tvingas införa filtrering av innehåll olämpligt för barn) borde vara nyttlig läsning för dem som absolut prompt vill ha in allt som EP beslutar om.

Det har förekommit diskussioner att de här tilläggen skulle ”kuppas bort” av tjänstemän i EU. Så är givetvis inte fallet. Ministerrådet är fria att föra fram vilka tillägg, eller inga alls, från EP. Men eftersom det här är en fråga under första pelaren där EP har medbestämmanderätt kommer frågan nu tillbaka till EP för en andra läsning. Att frågan skulle bli avförd från dagordningen och bli en s.k. a-punkt är fel i sak.

Om inte EP kan köpa ministerrådets förslag kommer gemensamma förhandlingar mellan ministerrådet, kommissionen och EP att inledas under det tjeckiska ordförandeskapet efter nyår.

Hur gick då omröstningen i rådsarbetsgruppen? För tillägg 138 fanns det inga länder som var för, förmodligen för att det stred i sig mot EG-rätten. För tillägg 166 var det endast ett (1) mindre land som uttalade ett visst stöd.

Eftersom den svenska politiska beredningen inte var avklarad vid omröstningen kunde Sverige inte vid tillfället förorda tilläggen.

Efter ministerrådets möte den 27 november kommer EP att få ett nytt förslag att ta ställning till. EU:s Telekompaket lever således vidare. Och svenska medborgares tillgång till ett fritt Internet är inte på något sätt hotad. Och var inte heller fallet innan veckans omröstning.

Innan ni skriker ut att regeringen vill stänga av internetanvändare (vilket är en lögn så klart) så vill jag gärna ha svar på frågorna:

  1. Hur skulle regeringen hantera tillägg 138 som sannolikt strider mot svensk grundlag?
  2. Varför inte vara nöjd med e-handelsdirektivet som klart säger att de som endast tillhandahåller infrastrukturen för överföring av innehåll inte ska kunna göras ansvariga? Är verkligen USO-direktivet rätt plats för ett tillägg i stil med 166?

Dessutom kan tilläggas att två andra ändringsförslag har varit uppe för diskussion i bloggsfären, nämligen 122 och 181. Dessa finns dock i ett sammanhang som handlar om “Security of processing”, dvs hur den tekniska funktionaliteten och säkerheten kring Internet kan säkras och jag citerar från artikel 181:

traffic data may be processed  for the legitimate interest of the data controller for the purpose of implementing technical measures to ensure the network and information security, as defined by Article 4 c) of Regulation (EC) 460/2004

Och vad är då artikel 4 c) i Regulation 460/2004?

”network and information security” means the ability of a network or an information system to resist, at a given level of confidence, accidental events or unlawful or malicious actions that compromise the availability, authenticity, integrity and confidentiality of stored or transmitted data and the related services offered by or accessible via these networks and systems

Här handlar det om att stänga av folk som attackerar själva integriteten i näten, alltså DOS-attacker och liknande och kan inte – jag upprepar – kan inte användas för att stänga av internetanvändare pga det faktiska innehållet. Inte ens om de skulle vara skyldiga till att sprida bilder på barnporr kan man stänga av deras internetanvändning med hänvisning till ovanstående lagrum.

Henrik Hansson
Politiskt sakkunnig åt infrastrukturminister Åsa Torstensson

Advertisements