Igår, nyss hemkommen från en veckas resa i Brasilien berättade Maud Olofsson den framtida energipolitiken. Detta under hennes tal på Industridagen.

 

Just nu slutförhandlas EU:s energi och klimatpaket, vilket kommer att bli ramarna för energipolitiken i Europa fram till år 2020. Kraven på Sverige är tuffa, inte minst vad gäller förnyelsebar energi.

 

Regeringen har sedan vi tillträdde sagt att breda långsiktiga överenskommelser över blockgränserna om energipolitiken är önskvärda. Inte minst för att skapa trygghet för investeringar.

 

I och med att Allians för Sverige blev överens inför valet skapades långsiktighet – det är det vi ser nu i form av energiinvesteringar på runt 300 miljarder de kommande åren, merparten i vind, kraftvärme och andra förnyelsebara energislag.   

 

Nu är det snart dags igen att lägga fast energipolitiken för de kommande åren och svara på kraven från EU.  

 

Maud Olofsson pekade igår ut färdriktningen. Den svenska energimixen ska vila på tre ben för säkerhet och trygghet, långsiktigt. Vattenkraft, kärnkraft och förnyelsebar energi. En energimix som alla parter kan leva med.

 

Samtidigt ska vi förstärka energieffektiviseringsinsatserna, inte minst för att den sparade kilowattimmen är den bästa och billigaste.  

 

Den svenska kärnkraften kommer att finnas kvar och ska nyttjas effektivt under överskådlig framtid.

 

Framförallt betonade Maud Olofsson att det är dags att sluta tjafsa. Centerpartiet och andra partier har under alldeles för lång tid grävt djupa skyttegravar i energidebatten. Nu behöver vi komma framåt. För tänk om det inte finns något motsatsförhållande mellan förnyelsebart och kärnkraft, då har vi kommit rätt långt.

Annonser