Min hemkommun Katrineholm har styrts av socialdemokraterna sedan 1920-talet. Det har satt sina spår. På många sätt. ”Käfta hur mycket ni vill, vi bestämmer ändå hur det ska bli”, lär exempelvis en socialdemokratisk katrineholmspolitiker en gång ha uttryckt sig om man får tro boken ”Välkommen till Folkrepubliken Katrineholm”.

När jag nu läser min lokaltidning Katrineholms-Kuriren (KK) kan jag dock konstatera att det inte verkar gälla längre. Visserligen styrs Katrineholm fortfarande av socialdemokraterna. Men det verkar inte som om socialdemokraterna längre alltid får som de vill. 

För en vecka sedan kom nämligen Skolinspektionens ja till ansökningen från  Flodabygdens friskoleförenings om att få starta en friskola i Floda, några mil utanför Katrineholm (och numera även hemvisten för Sveriges finansminister). Därmed får Flodaskolan, som kommunen i december 2007 beslutade att lägga ned, en ny chans. Samtidigt får Katrineholm sin första friskola.

Visserligen avstyrkte kommunen i sitt yttrande ansökningen. Skälet var att man menade att en friskola skulle medföra påtagligt negativa konsekvenser för såväl kommunens ekonomi som organisation. Men Skolinspektionen gjorde en annan bedömning.

Enligt KK gick Flodaborna man hur huse för att fira Skolinspektionens besked. Men den glädjen delade man inte med alla katrineholms socialdemokrater. Så här svarar bildningsnämndens ordförande Anneli Hedberg på frågan om hon ser något positivt med beslutet om friskolan.

”Det får ju negativa konsekvenser för den kommunala skolorganisationen. Det blir ju glesare med elever på andra skolor.”

Inte mycket positivt där inte. Det är inte så lätt att inte få som man vill när man är van vid det. Men det är en nyttig erfarenhet. Det är vi många som vet. Och vi vet också att resultatet ibland blir bättre än om det blivit så som vi först ville att det skulle bli.

Annonser