Debatten dessa dagar om kreditgarantier och ägande är minst sagt förvirrad.

 

Om staten garanterar ett lån för ett företag eller evenemang (stora idrottsevenemang brukar ha garantier) som ska tas upp hos en annan bank, må vara Europeiska Investerings Banken eller annan bank, så måste staten veta att man får tillbaka pengarna.

 

Man brukar också kalla det för att gå i borgen och då delar man betalningsskyldigheten med en annan person för det fall att denne inte kan fullgöra sina förpliktelser.

 

Med andra ord. Om inte företaget kan betala skulderna till staten och till de andra som har skulder så blir den som gått i borgen skyldig att ta på sig dessa.

 

De EIB lån som regeringen erbjuder betyder att lånet tas upp i EIB men att staten borgar för 100% . Lånet går bara att använda för omställning av fordon för att klara EUs miljö och klimatmål. Pengarna får inte användas till löpande drift. Men de garantier som de nu höjs röster för är 100% statliga. Och då riskerar man att hamna i läget ovan att få hela ansvaret för företaget.

 

När ett företag borgar för ett annat företag så måste man ta upp ”osäkra fordringar” och sätta en summa på dessa. Ska bli spännande att se vilka oppositionspartier som lägger till detta i sina Tilläggsbudgetar i vår. För kreditgarantier är inte gratis.  Men det kan man nästa tro när man hör det här – åtminstone i delar av det.

 

http://www.youtube.com/watch?gl=US&v=KebhmHJrdkk

 

Att hävda att man inte vill att staten ska gå in som ägare i SAAB, men samtidigt argumentera för att staten ska ”ställa upp med krediter”. Må vara en stor skillnad idag, men i praktiken samma sak på längre sikt.

 

Annonser