Idag raljerar Elise Claesson i SvD över ”kavajflickor som lyckats” och verkar anse att alla kvinnor som syns ”har velat bli som män”. Som kontrast lyfter hon fram Audur Captial som gör ”affärer på ett kvinnligt sätt”. Och i detta kvinnliga så ska man tydligen blanda popsångerskor med gamla isländska sagor och prata så folk förstår.

 

I senaste numret av Passion for Business skriver Unni Drugge (ej på nätet) om att kvinnor måste våga klä sig lite mer vågat. Hon listar också kvinnor som är ”för mycket” för näringslivet. Och tar exempel som Marie-Louise Ekman. Är det inte så att många börsbolagsstyrelser skulle rygga lite inför tanken att ta in Ernst Billgren.

 

Båda veckans exemplen är en strålande uppvisning av kvinnor som straffar andra kvinnor. Även kallad Dubbelbestraffning. Damned if you do – and damned if you don´t. Låt kvinnor som bara vill vara professionella vara just professionella. De vet att de är bra på att göra affärer eller vara chef för ett stort dotterbolag. De vet också att man om man ska träffa den tyska VD på förmiddagen och investerare i London på eftermiddagen att man inte gör sig särskilt bra i tyllkjol. Även om det är toppenmodernt.

 

Men det verkar så idiotiskt enkelt för kvinliga tyckare – långt från ledningsgrupper för stora bolag – att veta hur man ska bete sig för att vara framgångsrik och kvinna. I just ledningen för stora bolag.

Annonser