You are currently browsing Elisabeth’s articles.

På SBs (Stadsrådsberedningen) hemsida hittar man idag följande bild. Karin är i ett nobelt sällskap!

obama-carlesten

Merit Wager skriver om något viktigt och bortglömt idag i sin krönika i SvD. Standardisering är något som kan upplevas som extremt krångligt till dess företag upptäcker att standardisering är nyckeln till en lönsam global marknad.

Man behöver inte ha gjort så många resor innan man upptäcker att utan en påse kontakter eller en stor klump med alla möjliga pinnar är nödvändig för att fortsatt vara uppkopplad mot omvärlden. För en biltillverkare blir varje krånglighet som ett land lägger på ytterligare en kostnad, vilket gör att konsumenterna får betala ett högre pris.

Konkurrenskraftsrådet diskuterar ofta standardiseringsförfaranden inom EU. Det mediala intresset för frågan är i bästa fall medieåkert. Dock tror jag att vi i Europa får se upp. När konsumtionsvolymerna för alla varor flyttar till Asien så är det nog där som standard kommer att sättas. Vi behöver hålla blicken mot öst för att inte begränsa våra marknader eller skapa våra alldeles egna handelshinder.

IPHONE1 130

Stora politiska möten kräver listor.  Departementet samlar under mininstermötet i Åre material till sin egen. Tips på intressanta kategorier mottages!

Frank toppar snyggast i Almedalen. Vi gratulerar! Frank brukar också få toppbetyg av journalister för hög tillgänglighet och kunskap.

Listor får alltid kritik.

Men allt som hjälper till att bredda bilden av politiker tycker jag är av godo. Det är inte bara 55-åriga män med kulmage, tubsockor i sandaler och med en nylonportfölj från en kommunal konferens under armen.

Nej det är Frank, Magnus, Amanda och Annie också. Ni är fantastiska förebilder på många sätt!

Redan i morgon åker några av oss till Gotland. Just nu är det kaotiskt med tal och underlag för alla möjliga personer som ska prata på något av de 1000 seminarierna. Skrivare, datorer och talkort ska också med. Ett helt litet kontor ska instalerar sig i vårt hus.

Precis som makthavare skriver så återstår bara en kontroll av vilka skor som klarar Visbys backar. Kullerstenarna som fungerar lite som potatisskalare på läderklädda, höga klackar. Vädret verkar ju i alla fall betyda att Ilse stövlarna och UGGisarna kan lämnar hemma. Fram med sandaletterna!

Det verkar som att det är väldigt svårt för allehanda debattörer och journalister att förstå sig på affärer mellan två privata parter. Men när ekonomijournalister inte lyckas skilja på vad som är offentligt och vad som är privat blir jag bekymrad.

 

I Dis ledare idag kan man läsa

”Hemlighetsmakeriet kring den nya ägargruppen är bekymmersamt”

DN ekonomi skriver idag under rubirkn ”Kliv fram och berätta:

”Det vore välgörande för Saabs anställda, svenska skattebetalare och hela fordonsindustrier om finansiärerna så snart som möjligt klev fram och berättade om sina planer”

Saabs köpare är inte skyldig någon någonting. De har skrivet ett LOI och alla som vet hur ett sådant fungerar förstår att det är mycket kvar tills det är signat och klart. Och även när det är signat så är Koenigsegg ett privatägt företag som endast behöver hålla sig till de redovisnings och öppenhetsprinciper som lagstiftningen föreskriver. Inte ens börsnoterade bolag har en skyldighet att ”redovisa” och ”minska hemlighetsmakeriet”.

Affärer är per definition ganska hemliga förutom den berörda krets med partners och finansiärer som har full insyn. Det ligger liksom i sakens natur att om affären är fullt öppen för insyn så tar konkurrenterna den informationen och agerar på den. Hemligheten är ju det övertag som företag kan tjäna pengar på. Pengar som till stor del finansierar vår välfärdsvardag.

Så för Sveriges bästa. Fortsätt vara hemliga!

I dagens VA kommer Sven Hagströmer till slutsatsen att staten ska bestämma hur börsbolagens styrelser ska se ut. Det är inte rätt väg att gå. Detta är en lång blogg kommentar. Det blev mer en artikel!

Ropen om kvotering av kvinnor till börsbolagens styrelser växer sig allt starkare från de mest märkliga håll. Lagstiftaren tycks behövas just i detta sammanhang. Hela den svenska debatten om jämställdhet på toppnivå i samhället centreras kring någr hundra platser i börsnoterade bolag. För just där är det så symboliskt viktigt att kvinnor kvoteras in att det är värt att skicka alla andra liberala grundvärderingar, som äganderätt och var och ens rätt att få bestämma själv, över styr.
 
Samtidigt hetsar både kvinnor och män i samhällsdebatten om skuld i olika former. Skulden som får kvinnor och även en ny generations män att känna sig allt mer otillräckliga – särskilt om de lever med barn. Kvinnor verkar ta på sig mer skuld än män och i debatten håller ett nygammalt ideal på att utkristallisera sig om hur man är en god mor.  Det här är två helt oförenliga perspektiv.
 
Den första och största skulden är Dagisskulden. De flesta föräldrar vill tillbringa så mycket tid som möjligt med sina barn. En kvinna som gör sina ”steg-klättrar-år” behöver oftast lägga mer än 40 timmar på jobbet – allt annat är en illusion. Debattörer och politiker föreslår 40-timmars tak och vissa förskollärare menar att det borde minsann finnas 6-timmars-gränser för att barnen ska må riktigt bra. De flesta föräldrar försöker lösa de långa dagarna. Men för varje uttalande från en expert – som av någon anledning alltid verkar ha vuxna barn – så ökar skulden för att inte göra det rätta. Men den svenska förskolan lyckas ju faktiskt med konsttycket att både vårda, leka och lära. Något som många föräldrar tycker är en utmaning eftersom de inte fixar att jonglera sin Blackberry med fingerfärg på händerna. 
 
Den andra är Matskulden. Den som ger sina barn köttbullar och fiskpinnar får försvara sig, eftersom de inte är vare sig kravmärkta, närodlade eller fria från obegripliga tillsatser. De stackars barnen har inte heller fått vara med i den naturliga gemenskapen i köket och hjälpt till att rulla de små köttbullarna. Ve den som råkar använda den giftiga mikrovågsugnen för att värma kemikaliföreningen i köttbullsskrud. Att skilja matlagningen från modern och hemmet även för de som inte hade råd med en hushållerska var en frihetsrevolution. Den ska tydligen nu bekämpas. Till och med Tuppareware, som var en förenkling för husmodern på 70-talet, säljer nu sina produkter med att ”man-kan-bli-en-bättre-mamma” genom att produkterna möjliggör eget, närodlat potatismos.
 
Den tredje är Myndighetsskulden. Det finns ingen generation mammor som varit så välutbildade som denna. Ändå så ska de inte kunna få fatta egna beslut givet fakta som finns på områden som graviditet och barn. Kejsarsnitt har varit en diskussion under många år. Amning och alkohol är det senaste tydliga exemplet. En mamma som dricker ett par glas vin har en alkoholhalt i mjölken som motsvarar apelsinjuice. Livsmedelsverket har ändrat sin rekommendation och säger att det är ok. Men barnmorskor och bvc-sköterskor idiotförklarar mammorna och ger dem felaktig information eftersom alla kanske inte kan hantera den. Och det är ju olämpligt tycker sköterskorna om mamma luktar alkohol. Med detta resonemang så bör båda föräldrarna avstå från alkohol till dess att barnet flyttat hemifrån. Ska man omyndigförklara föräldrar då får man vara konsekvent.
.
Debatten verkar föras av kvinnor som har fria arbeten. Som kan flexa tider. Mammor som inte ombeds åka till Frankfurt över dagen. Som inte behöver säga upp 250 personer på sin division. Som inte sliter med att hitta internationellt kapital för företagets överlevnad innan de hämtar på dagis.
 
Jag kan lova att det inte är krönikörer, debattörer och politiker som kommer att ta plats i börsbolagens styrelser. Nej, det är kvinnor med ansvar för andra människors möjlighet till försörjning och Sveriges tillväxt, som 10 år efter småbarnsåren ska glida in i ledningsgrupper och styrelserum. Och vi måste ge dem full frihet, flexibilitet och möjlighet att göra sina val utan kvotering av någon sort. Men om debatten om husmorsideal från 50-tal fortsätter så kommer vi att ha lika många kvinnor i näringslivets topp som på den tiden. Och det var nära 0.

Bryssel, Moskva, London, Tjeckien, Gävle. Så står det på min och kollegornas små miniwhiteboard i korridoren. Det är ett väldigt tydligt tecken på att ordförandeskapet rycker närmare och att vi på alla nivåer är ute i Europa för att etablera kontakter. Det är mycket lättare att förhandla svåra saker med någon som man träffat.

Igår träffade Maud ministrarna Lord Peter Mandelson och Mike O’Brien. Dessutom hade vi ett spännande möte med partikollegan Nick Clegg från Liberal Democrats. Inte oväntat hyllade de första två den lagda budgeten medan Mr Clegg sågade den. Vince Cable, partiets ekonomiske talesman, har skrivit en boken The Storm om finanskrisen, som tydligen är bästasäljande fackbok just nu. Vi har beställt den. Den var slut överallt igår.

Idag raljerar Elise Claesson i SvD över ”kavajflickor som lyckats” och verkar anse att alla kvinnor som syns ”har velat bli som män”. Som kontrast lyfter hon fram Audur Captial som gör ”affärer på ett kvinnligt sätt”. Och i detta kvinnliga så ska man tydligen blanda popsångerskor med gamla isländska sagor och prata så folk förstår.

 

I senaste numret av Passion for Business skriver Unni Drugge (ej på nätet) om att kvinnor måste våga klä sig lite mer vågat. Hon listar också kvinnor som är ”för mycket” för näringslivet. Och tar exempel som Marie-Louise Ekman. Är det inte så att många börsbolagsstyrelser skulle rygga lite inför tanken att ta in Ernst Billgren.

 

Båda veckans exemplen är en strålande uppvisning av kvinnor som straffar andra kvinnor. Även kallad Dubbelbestraffning. Damned if you do – and damned if you don´t. Låt kvinnor som bara vill vara professionella vara just professionella. De vet att de är bra på att göra affärer eller vara chef för ett stort dotterbolag. De vet också att man om man ska träffa den tyska VD på förmiddagen och investerare i London på eftermiddagen att man inte gör sig särskilt bra i tyllkjol. Även om det är toppenmodernt.

 

Men det verkar så idiotiskt enkelt för kvinliga tyckare – långt från ledningsgrupper för stora bolag – att veta hur man ska bete sig för att vara framgångsrik och kvinna. I just ledningen för stora bolag.

E24 skriver:

Likheterna mellan SAS och Saab är fler än olikheterna. En stor skillnad mellan Saab och SAS är förstås att i det senare är staten redan ägare och därmed har ett visst ansvar.

Det är inte bara en stor skillnad utan en helt grundläggande och avgörande aspekt på ägande. Vi har några enkla principer som vi kan följa i det här läget.

1. att vi som ägare har den den yttersta kontrollen och ansvaret över en materiell eller immateriell resurs.

2. att vi har att förvalta skattebetalarnas pengar på bästa sätt.

Att den här regeringen principiellt kan tänka sig en försäljning av SAS är ingen hemlighet. Det innebär förståss den lilla begränsningen att vi för att uppfylla punkten 2 inte säljer en tillgång vid vilken tidpunkt som helst. Och att när bolaget ber ägaren om kapitaltillskott för att finansiera sin affärsplan så gör vi en professionell bedömning av denna.

Att regeringen skulle ha ”som ideologi att skydda samhällsviktiga funktioner” som E24 påstår har varken med den här regeringen eller med den här affären att göra. Ideologiskt sett så finns det bättre sätta att upphandla eventuell önskvärd trafik.

Som tur är för skattebetalarna så har vi som grundidé att vara affärsmässiga när det gäller just affärer.

Debatten dessa dagar om kreditgarantier och ägande är minst sagt förvirrad.

 

Om staten garanterar ett lån för ett företag eller evenemang (stora idrottsevenemang brukar ha garantier) som ska tas upp hos en annan bank, må vara Europeiska Investerings Banken eller annan bank, så måste staten veta att man får tillbaka pengarna.

 

Man brukar också kalla det för att gå i borgen och då delar man betalningsskyldigheten med en annan person för det fall att denne inte kan fullgöra sina förpliktelser.

 

Med andra ord. Om inte företaget kan betala skulderna till staten och till de andra som har skulder så blir den som gått i borgen skyldig att ta på sig dessa.

 

De EIB lån som regeringen erbjuder betyder att lånet tas upp i EIB men att staten borgar för 100% . Lånet går bara att använda för omställning av fordon för att klara EUs miljö och klimatmål. Pengarna får inte användas till löpande drift. Men de garantier som de nu höjs röster för är 100% statliga. Och då riskerar man att hamna i läget ovan att få hela ansvaret för företaget.

 

När ett företag borgar för ett annat företag så måste man ta upp ”osäkra fordringar” och sätta en summa på dessa. Ska bli spännande att se vilka oppositionspartier som lägger till detta i sina Tilläggsbudgetar i vår. För kreditgarantier är inte gratis.  Men det kan man nästa tro när man hör det här – åtminstone i delar av det.

 

http://www.youtube.com/watch?gl=US&v=KebhmHJrdkk

 

Att hävda att man inte vill att staten ska gå in som ägare i SAAB, men samtidigt argumentera för att staten ska ”ställa upp med krediter”. Må vara en stor skillnad idag, men i praktiken samma sak på längre sikt.

 

Precis som Erik Bratthall har kommenterat nedan så finns talet nu på film.

Igår var Maud hos Liberala Gruppen och pratade om värderingsskiftet. Maud har pratat om det i olika former sedan maktskiftet, men igår var det ett 45 minuter ideologiskt brandtal. Tyvärr kan vi inte lägga upp det här för det är inte skrivet. Det enda hon hade med sig in på scenen var några sidor med punkter som vi gjort samt ganska många egna bläckanteckningar över hela papperet. Men Maud pratade i princip helt utan manus, kopplade ihop regeringens reformer inom välfärdsområdet med den ideologiska inriktningen och kryddade med exempel. Och det skulle inte vara Maud om hon inte avslutade med att tala om att alla hade ett ansvar att fortsätta jobba för värderingsskiftet och att vi måste bekämpa sossifieringen på alla nivåer.

Talet har kommneterats bland annat här, här och här. Och det är uppenbart att det behövs mer ideologiska diskussioner. Det var en inspirerad skara som lämnade mötet.

Jag har fått frågor om vart skobloggen tog vägen under våra Visbydagar. Hann inte riktigt med detta under 40 timmar. Men en sammafattnining av skorna blir. 3 par med en snittklackhöjd på 7 cm. Marginalanteckning i ”Do’s and Dont’s in Almedalen” är – inga läderklädda, höga klackar. Kullerstenarna fungerar som potatisskalare på vackert skinn. Inte bra.

Under eftermiddagen och kvällen förflyttar sig nästan hela staben till Visby. Känns lite underligt att landa på Gotland i snö.  Nu är det Centerpartiets egen Almedalshelg. Fast vi kommer nog mest att vara på konferenscentret.

Tidigare i veckan var vi lite si och så med ackreditering från media. Men nu verkar intresset vara på topp!

Nu har Catharina, Frank, jag och kommunalrådet och vår tidigare kollega Linda pustat ut på Ga Masters. Det gav oss ljuva minnen från sommarens bästa vickning.

På väg mot hotellet stannade vi förbi Donners. Frank hoppade in och undrade var alla vänner var någonstans? Huset är bokat vi ses i sommar. Men i morgon kväll blir det klassisk centerfest med dansband!

frank-donner1

I går vid tre. Då presskonferensen med anledning av Posten var avklarad, och innan slutarbetet med dagens presskonferensförberdelser om SAS , tog staben en kaffepaus på stan.

På vägen ner från våning fem konstaterade vi att de som pratade i telefon gick nerför trapporna och de som smsade tog hissen. Allt för att spara några sekunder.

Vi försökte i alla fall sitta ner samtidigt. Men mest ser det ut så här just nu.

frank-och-hakan-fikar

När Carl  Bild började med sin blogg Alla dessa dagar, var det många, både i och utanför, Regeringskanliet som reagerade. Debatten gick nog som högst hos de profesionella tyckarna som ledarskribenter, kolumnister och journalister. Departementet har inte varit utsatt för någon medial debatt, men vi som jobbar med bloggen har många gånger förklarat och försvarat det vi gör.

Med ett litet leende konstaterar vi att en av de  tongivande i kritiken mot Bildts blogg PM Nilsson, då på Expressen, har gjort en 180 graders omsvängning och gått från att i mars 2007 säga

Men nu är det ju bara en blogg och då vet man inte vilken dignitet uttalandet har. Just detta är problemet och just därför bör regeringens statsråd vänta med att blogga tills de avgår

till att häromdagen efter ett möte med Utrikesmininster på sin egen debattsida Newsmill skriva:

Det tycks också finnas en vis skepsis inför bloggen som ofta döms ut som ett privat skvallerforum. Men titta då på Bildt. Han för dagligen ett sofistikerat samtal om sitt jobb, dvs om utrikespolitik, och han har skapat sig en plattform som gör honom väldigt stark.

För det är ju precis  så det är. Öppenhet, resonemang, bakgrund och personliga reflektioner ger många fler dimensioner till de korta klipp som traditionell media erbjuder. Nu bloggar även Handelsmininster och Försvarsministern

På Departementet står vi dock i ständig beundran inför originalet. Carl Bildt har en produktion av initierade texter som är imponerande. Och vi erkänner att vi ofta kollar in bloggen för att förstå de senaste vändningarna i internationella konflikter. Bloggen är aldrig oanträffbar.

Idag skriver Svenskt Näringsliv på DN-Debatt att Regeringen bluffar om nyföretagande och att sosseregeringen hade bättre kunskap om statusen på nyföretagandet. I sin artikel så finns inga siffror som visar på vad andra källor säger. Bara svepande formuleringar såsom ”jämförelser med annan statistik tyder emellertid på att ökningen knappast kan ha varit mycket större än den varit många andra år”. Men ingenting om källan till detta påstående eller en referens till några siffror. Möjligen tycker jag att om kärnan i ens kritik är källor och siffror, så bör man kanske vara noga med detta själv. (Rapporten finns ännu inte utlagd så det är svårt att detaljstudera)

 

Sant är att statistiken om nyföretagande var dålig. Därför gav vi ITPS i uppgift att följa och ta fram dessa serier redan när vi tillrädde. Vi har aldrig hymlat med att de är korta serier, vilket är en naturlig funktion av att mätningarna började 2006. Sant är också att näringsdepartement i sin organisatoriska struktur och inriktning har förändrats. När vi kom till departementet fanns det ett mycket bristfälligt fokus på skatter. Skatter för företagen var enbart finansens område och det verkar som att det mesta i den vägen gjordes upp mellan statsministern och finansministern (åtminstone om man får tro Perssons och Nuders respektive biografier).  Näringsdepartementet var inte ens inbjuden till det förhandlingsbordet. Därför har vi kompletterat med den kompetensen så att vi själva kan göra skattetekniska beräkningar.

 

Ledningen för Näringsdepartementet är övertygad om att de viktigaste verktygen för att förändra företagens villkor inte ligger i utgifter här och var, utan i långsiktiga stabila skattesänkningar. Som sänkning av arbetsgivaravgifterna. Eller förenklig av direktavskrivningar. Men det vet ju Anita Du Rietz egentligen, eftersom hon som tidigare anställd på departementet sett hela denna förändring komma till stånd.

Träffade en kvinna på ett mingel som hälsade mig med orden ”Snygg dräkt. Är ni så snyggt klädda på jobbet?”. Jag hade ljus brun (kamelhårsfärgad) dräkt och mörkbrun polo på mig och svarde att departementsledningen är och förväntas vara ganska formellt klädda.

Kommentaren gjorde mig grymt irriterad tills jag kom på vad det var. Kvinnan, som är en aktiv feministisk debattör i näringslivet, hade fällt den kommentar som hon sannolik anklagat män för att fälla i olika sammanhang. Hon gjorde ett klassikt förlöjligande. Hon hade aldrig kommenterat en man med en modern kostym, skjorta med färg utan slips – vilket är jämförbart. Han hade inte ansetts för stilig för att jobba på departementet. För honom är det självklart att bära maktkläder.

Även feminister måste vakta på vad det är de säger!

RSS Senaste nytt från regeringen

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.