You are currently browsing Elisabeth’s articles.

I denna veckas Fokus kan man läsa om rapporten från SKL som inte lämnade lastpallen. SvDs ledarsida plockar också upp detta idag. Och visst är det en annorlunda nyhet att Kommuner och Landstings kostnader har ökat med långt över vad befolkningsökning, eller för den del teknikskiften, egentligen borde dra iväg med. Samtidigt som människor upplever att "det var bättre förr".

 

När jag är ute och pratar så ser åhörarna alltid lite förvirrade ut när jag hävdar att regeringen förstärker budgeten hos kommer och landsting med 8,9 miljarder under 2009 och 11,9 miljarder under 2010. Men det är inte paket som kommer med snören och rosetter utan resultatet av omläggningen av skattepolitiken. Så här ser det ut 2009:

 

Kommunal fastighetsavgift                           + 1,7

Sänkning arbetsgivaravgift                           + 2,9

Sänkning arbetsgivaravgift <26 år            +2,8

Övriga välfärdsinvesteringar                       +1,5

Total summa                                                        +8,9

 

Och det är här som värderingsskiftet blir så tydligt. Skattesänkningar är lika fina pengar som bidrag. Men det verkar ta väldigt lång tid att få det att sjunka in.

Denna vecka är Marin Alsop i Stockholm för att dirigera Filharmonikerna (som nu SvD skriver om idag torsdag). Till vardags är hon chefsdirigent för Baltimore Symphony Orchestra. Hon är den första kvinna som leder så kallad ”big budget orchestra” i USA. När hon tillsattes för två år sedan protesterade musikerna och bad om att rekryteringsprocessen skulle öppnas igen.

 

När jag läser om detta och hör min vän dirigenten berätta saker som att presumtiva agenter kommer med frågor såsom ”orkar verkligen kvinnliga dirigenter hålla händerna högt genom en hel föreställning” så känns politiken och näringslivet helt plötsligt väldigt progressiv.

I veckan kom en ny benämning på oss medarbetare i staben från Bryssel. Sherpa. Instruktionerna inför morgondagens möte i Bryssel lät så här:

This facility is available to the members (of the council) themselves and to the sherpas travelling in the same car.

Det är jag som åker till Bryssel i morgon så det ska bli intressant att prova den nya titeln. Undrar om det delas ut ryggsäckar på flygplatsen så att det går lite lättare att komma in i sin nya roll 🙂

Mian Lodalen porträtteras som en kompetent städerska i SvD Helg . Det är klart att man ska städa om man tycker det är roligt. Liksom man kan blogga om man tycker det är spännande eller sticka om man tydcker att det är avkopplande. Tydligen blir Lodalen provocerad av att människor, framför allt kvinnor, ska kunna köpa och sälja tjänsten städning och säger så här:

Om att ta ansvar för sitt eget liv och sin egen skit. Det är väl ändå en grundläggande sak man lär sig som liten, att plocka undan efter sig. Sen när man blir trettio och har en medelinkomst på 45 000 kronor i månaden, då ska man plötsligt lägga över det på nån annan. Är inte det väldigt barnsligt och omoget?

Problemet är ju att det finns kvinnor som jobbar mellan 60 och 80 timmar i veckan (jo, det går att komma runt arbetsrättsmässigt). De har inte riktigt tid att städa även om de har rosa, rolig mirakeltrasa och hög musik på stereon.  Men de är i början av sin karriär och är långt ifrån Connoisseurmedlemmar. Eftersom det fortfarande är så att skattekilen på arbete vid en inkomst på 45 000 kronor i månaden är sådan, att någon annan måste göra tjänsten 6 gånger så effektivt för att det ska vara lönt att köpa den vitt, så är det bra med avdrag för hushållsnära tjänster.

När jag jobbade som konsult så träffade jag Nancy Killefer, som nu blir Obamans Chief Performance Officer . En fantastiskt cool kvinna! Hennes råd till oss unga kvinnliga konsulter var att köpa alla de tjänster vi kunde. Eftersom det var det enda sättet för oss att nå toppen och fortfarande kunna vara mamma – om det inte var så att vi hade en hemmaman. Och det verkade vara få förunnat.

Att som Lodalen anse att "alla ska ta hand om sin egen skit"  och samtidigt argumentera för att kvinnor och män ska dela makten inom alla områden i samhället. Det är inget annat än naivt.

Som tur är så lyssnar fler personer till sina behov än till skuldbeläggande debattörer. Dagens Eko (kommeteras också av SvD ledarsida och DN ) berättar idag att 255 000 människor köper städtjänster och att 25% av befolkningen tycker att det är ganska eller mycket intressant att köpa städtjänster. Detta är en reform som är här för att stanna!

Det är förstås mest disputerade ekonomer som uttalar sig om krisen. Lite uppfriskande är det att läsa intervjun med Karl Lagerfeld  i BBC . Lagerfeld, är inte särskilt försiktig med orden och tycker att den ekonomiska krisen var nödvändig. Hemsk, men nödvändig. Å andra sidan understryker han att  människor måste få ha sin drömmar även när det är kris. Att varje dröm är individuell och landar i att:

People have different kinds of dreams. After all, people need a handbag, there are cheaper handbags. But if you can buy a beautiful one and if that’s your dream to buy, why not? (…) It’s great to see things you may not buy – because you don’t have the money – but it is very ugly to think they shouldn’t exist because you can not buy them.

Tänk att det ska vara så kontroversiellt att ha sin egen dröm.

Lite under radarn så håller Näringsdepartementet på med sina vanliga frågor. Som inte har med krisen att göra.

Två nya bolag har bildats senaste veckorna. Vägverket produktion lösgörs äntligen från Vägverket och blir Svevia AB. Vägverket Konsult och Banverket projektering bryts ut Banverket och blir Vectura. Det har varit en helt orimlig ordning att låta en myndighet, som ska upphandla stora projekt i konkurrens, få ha enheter i bolagsform inom samma fyra väggar.

Det finns säkert de som sedan kan invända mot att staten inte bör äga bolag av denna form. Men vi tar ett steg i taget.

När socialdemokrater får tänka själva så visar det sig hur det egentligen hänger ihop. Anders Rubin (s) i Malmö tycker att regeringen ska tillåta högre lokala arbetsgivaravgifter . En lite straffskatt på företagen. Undrar om inte det skulle orsaka viss företagsflykt.

 

För Malmös bästa ser vi fram emot en alliansledd majoritet efter valet. Vi vet ju redan att 7 av 10 företagare inte litar på socialdemokraternas politik. Och med sådana här självmål så kommer det nog inte bli färre.

Många har analyserat och kommenterat Obamas acceptance speach . Å det har vi förståss gjort här på Departementet.

 

Vi som till och från jobbar med att skriva tal vet att det är en tuff kamp mellan talskrivaren och själva talaren om hur talet ska skrivas och hur det sedan framförs. Och att det alltid är otroligt spännande att höra leveransen av talet, för att se om det blev som man tänkt sig, eller om talaren helt stryker ett parti till förmån för något som just då känns bättre att tala om.

 

Igår kommenterade professor Anders Sigrell i DN att Obama använt sig av memoriatekniken och att han jobbar otroligt väl med pauser när han ser ut över publiken. Så kan det nog te sig för en expert. Men praktikern som varit bakom kulisserna vet att de där blå små glasskivorna till vänster och höger om Obama på scenen var ”promtrar” som man läser sitt tal på. Och effekten det får är att det blir långa pauser och att talaren kan ta sig tid att titta ut över publikhavet under tiden som han läser nästa del som han ska säga.

 

Ett tal under en valrörelse är sällan 100% nytt. Det är ofta ett antal byggstenar som vävs ihop på nya sätt. Under valkampanj är dessa väl testade och talaren får ofta sina favoriter. Talskrivarens roll blir då att se till att det är publikens favoriter och inte talarens favoriter som blir kvar i talet.

 

Hos Obama och hans team så måste den största utmaningen (förutom att få tid att gå igenom talet mellan alla framträdanden och handskakningar) att stryka bland alla publikfavoriter eftersom de har en sådan förmåga att fånga politiken i ett vardaglig språk men med retorisk finess.

                                                      

På söndag ska jag och Håkan lära ut våra bästa knep till centerpartisterna på framtidskonventet och vi dammsuger just nu weben på Obamainspiration. Och försöker tänka. Yes we can!

Jag brukar alltid hävda att det svenska fokuset på andelen kvinnor i styrelser är lite missriktat. Det är i ledningen för företagen man måste få in fler kvinnor. Då brukar jag få tillbaka att kvinnor i styrelsen kan se till att det rekryteras kvinnor till ledningen. Det är delvis riktigt, men en styrelse har till uppgift att tillsätta och avsätta VD – och det är inte hela ledningen. Det riktiga skälet att fokusera på kvinnor i styrelsen är nog att det går att lagstifta om. Ledningsgruppens sammansättning ligger ju utanför vänsterfeministernas räckvidd att påverka.

 

Många av de analyser och rapporter som har gjorts som visar att kvinnor bidrar till lönsamhet är tveksamma och håller sällan för någon riktigt kritisk eller vetenskaplig granskning. Därför blir jag riktigt upplivad när jag läser det senaste numret av McKinsey Quarterly som har ”Women and Leadership” som tema. I artikeln ”A buseinesscase for Women” så är slutsatsen att företag med fler än tre kvinnor i toppen är lönsammare än andra.

 

Hur har man kunnat mäta detta då? Jo McKinsey har identifierat 9 viktiga management parametrar*. De företag som har höga poäng på dessa parametrar har också högre vinstmarginaler än andra. Och de företag som har fler än 3 kvinnor i toppen har de allra högsta poängen. Analysen har baserats på 58 240 personer inom på 121 globala företag. Så den känns väldigt solid.

 

Artikeln pekar på att företag måste jobba med att förändra sitt HR-arbete, jobba med interna och externa mentorer, utveckala utvärdering och uppföljning. De måste också göra det möjligt att ha ett ”liv” samtidigt som man gör karriär. Detta ger sammantaget ett bra resultat. Ingen av dessa ämnen finns med i en vanlig jämställdhetsplan. Det är inte där man skapar jämställdhet på toppen. Det gör man med ett kunnigt och medvetet ledarskap.

 

*Capabilitye, Leadership, External Orientation, Accountability, Motivation, Coordination and Control, Innovation, Direction, Workenvironment and Values.

I gårdagens SvD kunde jag läsa att förskolan Ask & Embla tycker att det är viktigare att personaltätheten är hög istället för att barngrupperna blir mindre.

 

Men vänta nu. Om antalet barn minskar så måste ju personaltätheten bli högre. Ett simpelt räkneexempel. Om man har 18 barn på 3 vuxna så blir det är personaltäthet på 0,16. Om man minskar antalet barn till 15  på samma 3 vuxna så blir det 0,2.

 

Att det sedan handlar om att ”de anställda vill och kan göra ett bra jobb” är ju en helt annan fråga som borde höra ihop med en massa andra saker som ledarskap, väl fungerande grupper och låg sjukskrivning.

I går hade jag förmånen att sitta ner med Amar Bhidé , professor från Columbia och författare till boken The Venturesome Economy . Det visade sig att vi båda hade varit konsulter på samma företag fast under olika tidpunkter. Och att han jobbat här i Stockholm.

 

Professor Bhidé har forskat mycket om den icke-handlande sektorn och vad som skapar tillväxt i den. Och att vi i västvärlden tenderar att lägga för mycket fokus på FoU på produkter och mindre på tjänster och processer. Det är ett resonemang som jag definitivt känner igen från dessa korridorer och som vi ständigt försöker lyfta.

 

Självklart lyfte jag frågan om den finansiella turbulensen och hans syn på den globla viljan till ökad reglering. Han hänvisade till den här artikeln där han hävdar att reglering av banker ska vara tight för det affärsområdet där människor sätter in och lånar pengar och som staten ska ha ett ansvar för. Detta affärsområde ska vara väl skilt från övrig bankverksamhet. All den övriga bankverksamhet ska ha liberal lagstiftning. Eftersom lagstiftaren alltid kommer att ligga steget efter i innovation inom finansiella instrument. Eller som Amar Bhidé formulerar det.

 

Neither presidential candidate has offered a plausible long term fix. 

  • McCain rails against greed – but that’s not a strategy. 
  • Obama, like many others, favors bringing the regulatory system into the 21st Century because "old institutions cannot adequately oversee new practices." 

Sounds great, but which agency has the capacity to spare? Bank examiners continue to struggle with traditional lending, and the Fed hasn’t yet mastered the problem of central banking in a globalized economy.  And, adding capable regulatory staff to oversee fiendishly complex innovations and institutions – and then keeping them from going over to make the big bucks on Wall Street – isn’t like recruiting baggage screeners at airports.

 

 

På förmiddagen idag var temat på presskonferense med Näringsministern och Arbetsmarknadsministern – varsel. De presenterade de två samordninsgmän som jobba med få att alla myndigheter jobbar för att de som sägs upp inom bilindustrin ska få en snabb och bra process till nytt jobb, företagande eller studier.  

På eftermiddagen var Näringsmininster, Socialmininstern och Handelsministern och diskuterade hur välfärdstjänster ska kunna exporteras. Framtidstron formligen kokade i rummet (ja, så mycket det nu kan koka i en konferenslokal). Man pratade om de nya frihetsreformerna som gör att företagen inom vård och omsorgssektorn får en bättre hemmamarknad. Att varumärket Sverige i denna industri är mycket gott och att efterfrågan i världen är oändlig.

Ibland är det olika.

Om du såg Schyman ikväll  så hörde du Fornyings- og administrasjonsminister Heidi Grande Røys från Socialistisk Vänstre, säga att det bara fanns goda erfarenheter av kvoteringen i Norge. Den som innebär att 40% av en börsnoterad styrelse måste utgöras av kvinnor. I programmet ställde jag frågan om det fanns utvärderingar och det hävdade Framtidsministern att det fanns. Eftersom ”inget företag har gått i konkurs” och ”Alla dessa företag har gått bättre. Man trivs och utvecklar sig”.

 

När kameran släckts så bad jag ministern skicka dessa utvärderingar. Då säger ministern att det är alldeles för tidigt att dra några konkreta slutsatser av kvoteringen. Det har gått allt för kort tid. Men när det finns utvärdering då kommer den att skickas.

 

Det är klart att det gick bra att uppfylla målet. De norska bolagen skulle ju åka av börslistan om de inte lyckats. Men det viktiga är ju om det har gett kvinnor mer makt. Ministern menar att det är klart att kvinnor lyckas ta den makten. Annars är det att underkänna de kvinnor som kommer in. Nej det är inte detta det handlar om. Det handlar om att på mer än ett teoretiskt plan förstå (är det inte underligt att denna debatt mest förs av genusteoretiker inom akademin, media och politiker) hur en struktur fungerar som tvingas in ett nytt beteende. Erfarenheten säger att den anpassar sig.

 

Erfarenheten säger också att makten kryper någon annanstans om man inför kvotering. Det kallas arbetsutskott eller strategiutskott. Det finns alltid en inre cirkel av den inre cirkeln. Den som inte sett detta har inte förstått hur makt fungerar.

 

Reell makt är viktigare än pappersmakt.

Linda, bloggare på departementet och vår stöttepelare i frågor om regional tillväxt och entreprenörskap blev efter en tids politisk turbulens kommunalråd i Övertårneå . Linda är en skicklig politiker som även i den tjockaste byråkrati får saker att hända. Snabbt. Vi säger grattis till Övertårneå och lycka till Linda!

Financial Times har en härlig bilaga som heter ”How to spend it”. Den är fylld av vackra väskor,skor och smycken av en kaliber som man aldrig ser i Sverige (när inte EU kommissionär Nelie Kroes är på besök…)

Trots en den finansiella turbulensen så spenderar man på och toppar med ett ”Passion for fashion” nummer. Halvvägs genom tidningen så inser jag att det verkligen är en brittisk tidning. Fem affärsresenärstyper karaktäriseras. Ordföranden som exploaterar utvecklingsländer, den store filosofen, entreprenören, den internationelle godhets ambassadören och marknadsföraren. Och de är alla refererade till och tecknade som män.

 

 

Och om det inte ändrats väldigt mycket senaste fem åren så är det få kvinnor i business class, men trots det så känns det verkligen konservativt och gammaldags att se dessa manliga profiler.

 

Ett roligt citat om ”den internationella godhets ambassadören” måste jag apropå ingenting dela med mig av:

 

”The former politician turned international goodwill ambassador has entered that never-never land of rich friends, lucrative speaking engagements and private planes that welcomes all modern world leaders when they finally step down form the job of running their country. Gone are the days when a head of state would retire quietly to write his memoirs and play a little golf; today he enters a second, more profitable phase of his career.”

Nästa vecka är det Konkurrenskraftsråd (KKR). Innan ett KKR är det dragning i Näringsutskottet och i EU nämnden. Tanken är att sakutskotten ska ta just sakbehandling och att EU nämnden tar övriga saker. Det fungerar ibland. Konstigt nog är EU nämnden lite pratiga på fredagsförmiddagen och gamla ministrar försitter inte chansen till lite polemik. Men eftersom Anna Kinnberg Batra är ordförande så brukar det bli ordning i Skandiasalen.

 

Dagordningspunkt 10 i morgon är ”Uppförandekod för ansvarsfull nanonvetenskaplig och nanoteknisk förordning”. Vid första anblicken så känns det som en fråga som ligger långt utanför vårt motto ”Ett smalare men vassare EU”. Men vid mer eftertanke så är det precis sådana här frågor som företagen och industrin vill att EU lagstiftar om. Samma FoU regler för alla länder. Enkelt.

 

Sedan känns allt skrivande i EU, och FN för delen också, väldigt tramsigt med alla meningar som börjar. Recalling that, Noting this, Reaffarming the importance of, Acknowledges progress of, Encourages development, Underlines och till slut Invites!

 

Det positiva som detta för med sig är att det får våra svenska PM att framstå som ett under av tydlighet.

I januari 2009 så kommer regeringen att ha genomför skattesänkningar för företagen med 49 miljarder. Varav 30 miljarder på sänkta sociala avgifter. Dagens utspel om 1% sänkning av arbetsgivaravgifter är den första generella sänkning på 15 år. Den har inga tak, ingen tidsbegränsning och vi höjer inte skatten någon annanstans för företagen.

 

Dagens företagsutspel omfattar total 16 miljarder. Där ingår också stora saker som sänkt bolagsskatt och små regelförenklingar som är viktiga för just den typen av företag.

 

För ett varuproducerade företag med 50 anställda innebär förslaget 278 000 Sek i minskade kostnader. Är det något som Sverige behöver så är det fler mellanstora företag som kan växa.

 

Ohly vill höja arbetsgivaravgifterna generellt, sossarna återställa förmögenhetsskatten och höja ungdomsarbetsgivaravgiften och miljöpartisterna ta bort sänkningen av bolagsskatten. Det känns bra att företagens alternativ nu börjar bli tydligt. Det blir dyrare att driva företag som vill växa om vänsterkartellen får välja.

 

PS Den minnesgode läsaren kommer ihåg att sossarna i sitt budgetförslag inför valet också börjat avveckla den tidsbegränsade och komplicerade fem procentiga nedsättningen eftersom de visste att den inte ledde till nyanställningar. DS

I tisdags avbröts budgetarbetet för en tur till Edsbyn och ett möte med 100 företagare. Vid företagarträffar utanför Stockholm så är det nästan uteslutande företagare på plats stället för kadern företagskramar, som befolkar alla evenemang i stan. Det ger förutsättningar för de bästa samtalen.

 

Josef Höbenreich som är VD för Edsbyverken beskrev hur viktigt det är att gynna annan näringsverksamhet runt omkring företaget. Som Josef sa ”om blomsteraffären försvinner – ja då blir det ju lite tråkigare att bo i Edsbyn”.

 

Tina från Tolkjouren i Gävle berättade om hur kommunen konkurrerar ut hennes företag och att hon just nu inte kan göra något åt detta. Men den 1 juli nästa år kommer hon kunna anmäla ärendet till Konkurrensverket och få det prövat i domstol. Hon ställde sig upp, stampade med fötterna, applåderade och sa ”Dom ska till domstol”, när jag berättade vilken lagstiftning som är på väg.  

 

Tänk om fler kommunalråd kunde resonera som Josef. Och tänk om kommunerna kunde sluta att konkurrera med privata företag redan innan lagförslaget är på plats. . Många tror att de tjänar på de kortsiktiga vinster genom att vara med i stora upphandlingar eller på olika sätt kringgå upphandlingsreglerna. Det kanske gör gott för den kommunala budgeten för stunden. Men när företagen och människorna försvinner så försvinner också skatteunderlaget. Och då blir det riktigt svårt att få ihop den kommunala ekonomin.

Skaldjurssallad blev det när Näringsministern bjöd Sveaskogs ordförande på lunch idag. De två har inte träffats ordentligt sedan valnatten då den ena glad passerade in i TV huset och den andre passerade ut ur samma hus med mycket trumpen min.

 

För många som står utanför politiken är det svårt att förstå att vi kan skälla och puckla på varandra i debatt och i talarstolar. För att sedan kunna pratas vid i god samtalston. Det är skillnad på sak och person.

 

I politiska termer har lång tid gått sedan valet och de nya rollerna har satt sig. Det blev en trevlig och intressant lunch mellan en minister och en ordförande som båda har ett genuint intresse och djup kunskap om skog. Trots en ingående diskussion så var det inte helt lätt att reda ut vem av dem som egentligen äger mest skog.

Igår var det dags för möte mellan Maud och Modeindustrin. Vi hade bjudit så olika delar av branschen som möjligt.

 

Lotta Ahlvar, Svenska Moderådet

Kicki Atkission, Sustainable Fashion Academy

Erik Bresky, Textilhögskolan i Borås

Magnus Forthmeiier, modedesigner

Roland Hjort, Whyred

Fredrik Larsson, Boomerang

Astrid Olsson, Fifth Avenue Shoe Repair

Jonas Ottosson, Peak Performance

Jimmy Panagiotoulos, Habit

Göran Sundberg, Modedesigner

Per Johan Swartling, Gina Tricot

Kalle Tollmar, Odd Projects

 

Denna samling var förståss de bäst klädda branschföreträdare jag mött. Borta var illasittande kostymer med byxslag, stora kavajer och gratisslipsar. Medelålder var låg och passion för området var fantastisk.

 

Maud  diskuterade bland annat igenom utmaningar när man går från att var liten till att bli stor, exportfrågor, regelkrångel, hållbarhet med mera.

 

Alla företagen jobbar med hållbarhet. Faktiskt i större utsträckning än vad konsumenterna tror.  Men alla är rädda för att lova att 100% av ett plagg verkligen är rätt i alla dimensioner. För tänk om bomullen som odlas ekologiskt var slut och spinneriet tog in lite från grannens odling. Då är det inte 100% längre. Ingen sa det men underförstått så är den mediala fallhöjden för hög.

 

Högst upp på krångellistan kom intrastatkoder (de som ska anges vid export och import och som t e x är olika vid t-shirt med kort ärm eller ¾ ärm) och momsfrågor.

 

Skönt att det finns lite att jobba på inom det här området också!

RSS Senaste nytt från regeringen

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.