You are currently browsing Catharina’s articles.

Sanna Rayman har en intressant krönika i dagens SvD där hon tar upp det allra mest förbjudna, nämligen att påstå att det finns ett genusperspektiv i påhoppen på toppolitiker. I det här fallet på Maud Olofsson.

Men som för att legitimera ämnesvalet väljer Sanna Rayman att kritisera det s k ambassadörsprojektet och kallar det ”fluff”. Ambassadörerna för kvinnors företagande är ett nätverk som består av drygt 800 kvinnor runt om i landet, som med stort engagemang har åtagit sig att utan ersättning, göra besök i skolor, organisationer och andra nätverk. Allt i syfte att inspirera andra att våga ta steget till eget företagande.

Färsk statistik från Tillväxtverket visar att ambassadörerna har träffat 46 000 personer mellan mars 2008 till december 2009. Ca 3 000 ambassadörsbesök har gjorts och 127 ambassadörer vet att någon har startat företag efter att ha träffat dem i rollen som ambassadör. Ett fantastiskt resultat!

Ambassadörskapet i sig innebär att dessa företagare har tillgång till ett exklusivt nätverk där 56 procent har skapat kontakter som de själva uppger är nyttiga för företaget. Här knyts kontakter och bildas samarbetspartners. Ja, om allt detta kan du läsa i Nyårskrönikan på ambassadorer.se.

Att sitta i Globaliseringsråd och producera rapporter är inte fluff men att ge av sin egen tid för att få andra att också vilja vara med och skapa de nya jobben, är fluff.

Annonser

Det finns åsikter om regeringens sätt att presentera budgeten, dvs att vi gör det i delar vid olika tillfällen och inte levererar allt på samma dag. Talmannen må ha invändningen att riksdagen ska ha första tjing, men ur demokratisk synpunkt kan det aldrig vara fel att medborgarna får klart för sig vad regeringen vill använda våra gemensamma skattemedel till.

Men det tycker många socilademokrater. I gårdagens Publicerat i P1 kallade Håkan Olander, tidigare chefredaktör för Byggnadsarbetaren och pressekreterare åt Socialdemokraternas partisekreterare, den gångna månaden för ”svart september”. Han syftade på de många nyheter som publicerats kring statsbudgeten och beskyllde hela journalistkåren för att vara bingoutropare.

”Svart September”, så hette en palestinsk terrorgrupp på 70-talet. Vad menar Olander egentligen? Att Alliansregeringen bedriver terror genom öppenhet och transparens? Eller försöker han skrämma media till tystnad?

Vad är alternativet? Hemlighetsmakeri, spekulationer, välplacerade läckor.

Vem vill tillbaka till den socialdemokratiska eran då dimmorna låg täta i september?

Om Socialdemokraterna hade fått bestämma hade S:t Görans sjukhus aldrig drivits i privat regi. Socialdemokraterna gick till och med så långt att de införde en stopplag för att förhindra efterföljare. 

En av Rapports huvudnyheter i kväll var Socialdemokraternas nya program för sjukvården, baserat på en modell från landets enda privata sjukhus, S:t Görans sjukhus.  Det går faktiskt inte ihop att först bekämpa S:t Görans sjukhus under en massa år för att sedan göra deras modell till sin. Man kan inte både ha kakan och äta upp den. Jag tror jag har sagt det förr, men Socialdemokraterna saknar all trovärdighet.

I helgen hade Socialdemokraterna möte. Mona Sahlin försökte få något av den goodwill som president Obama har skaffat sig i världen, att också stänka på Socialdemokraterna. Synd bara att hon inte har förstått budskapet.

När Obama säger ”vi” menar han alla amerikaner, inte det demokratiska partiet, inte heller Vitahusadministrationen eller sin familj. Han menar alla amerikaner.

Dessutom är han väldigt tydlig. Det är inte staten som ska lyfta landet ur krisen, utan medborgarna. Det är läraren, småföretagaren, filmstjärnan, alla.

När Mona Sahlin säger ”S we can” avslöjar det att hon är tillbaka till den passerade sociala ingenjörskonsten. Det är inte den enskilda människan som förväntas göra någonting, utan staten. Och staten det är S.

Maud Olofssons satsning på kvinnors företagande och de 880 ambassadörerna retar det socialdemokratiska kvinnoförbundet. I debattartiklar ondgör sig socialdemokrater över att ambassadörerna inte får betalt för sitt ideella engagemang.

Villkoren för ambassadörerna är att de minst 4 gånger under ett år ska besöka en skola, universitet eller nätverk för att berätta om sitt företag och inspirera andra kvinnor att också satsa på företagande.

I gengäld får ambassadörerna tillgång till ett unikt nätverk en egen webbplats hos Nutek (besök gärna www.nutek.se/ambassaden ) och möjlighet att delta i konferenser. Framför allt ger det möjlighet att skapa intresse för det egna företaget, uppmärksammas i lokal media och bli något av en lokal hjälte.

Att det är ett ideellt uppdrag klargjordes från början. Av 1 500 sökande valdes 880 ambassadörer ut. De finns nu över hela landet och agerar som förebilder för andra kvinnor.

Socialdemokratiska kvinnor upprörs över att ambassadörerna för kvinnors företag jobbar gratis. Faktum är att det finns föreningar och nätverk där medlemmarna drivs av ett engagemang och en äkta vilja att göra något också för andra.

Samma dag som Farmacevtförbundet berättar att 30 procent av deras medlemmar vill bli egna företagare hotar socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet att riva upp den nya Apotekslagen, om de får makten.

Vems ärenden går vänstern egentligen?

Sverige har den näst sämsta tillgängligheten till apotek i hela Europa. De priser som läkemedelsindustrin lyckas ta ut i Sverige är högst eller bland de högsta i Europa. Myndighetsprissättning och monopolställningen i Sverige har med andra ord gjort att läkemedelsindustrin tjänar mer pengar i Sverige än i övriga Europa.

Priserna ska vara enhetliga i hela landet.  Men apoteken kommer att kunna konkurrera om tillgänglighet, service och bättre öppettider. Utrymmet för det skapas genom att regeringen ger apoteken möjlighet att pressa inköpspriserna genom att förhandla direkt med industrin.

Vad gör vänstern? Vänstern gynnar de multinationella läkemedelstillverkarna genom att klamra sig fast vid monopolet.

Samtidigt är det svårt att inte lägga märke till att några av socialdemokraternas kunnigaste personer på läkemedelsområdet nu sitter på toppositioner inom läkemedelsindustrin. Sven-Eric Söder, tidigare statssekreterare hos Thomas Östros, är i dag informationsdirektör på Pfizer.

Det är uppenbart att det är många aktade institutioner och yrkesgrupper som har gjort allvarliga felbedömningar under senare tid. Jag tänker på banker och finansmän som har gått så totalt fel och på de högt ansedda kreditvärderingsinstitut som både lurat sig själva och allmänheten. Placerare har förlorat pengar men än värre är att tusentals människor riskerar att förlora sina jobb på grund av finansiella felbedömningar och missgrepp. Kort sagt, bland allmänheten är förtroendetför den här yrkesgruppen relativt lågt i dag.

Möjligen kan felstegen förklaras av de komplexa sammanhangen och de globala förbindelserna inom den finansiella världen. Däremot återstår det att se hur vi ska förklara herr statsvetares fundamentala felanalys, för någon fru statsvetare var det längesedan vi såg.

För några veckor sedan hade oppositionen ett "ointagligt" försprång i opinionen. Nu faller vänsterblocket som en sten. Även ovan nämnda yrkeskår borde känna att deras förtroendekapital har urholkats.

I dag var det dags för partiledarna att berätta om regeringens infrastruktursatsning. Den enskilt största satsning på infrastruktur någonsin i en budgetproposition. I snart två veckor har partiledarna presentera den ena satsningen efter den andra. Och varje gång har nyheten åtföljts av en och samma kommentar från oppositionen: FÖR LITE. "Vad än regeringen föreslår så kommer vi att satsa mer i vår budget", är det stående och smått komiska svaret. 

Socialdemokraternas talesman i infrastrukturfrågor Ibrahim Baylan, hade således sin replik klar, "regeringen satsar för lite på infrastrukturen".

Men när Göteborgs "starke man" Göran Johansson, fick kommentera att regeringen levererat över en miljard kronor till vägar i Göteborgstrakten gick det inte att ta miste på nöjdhetsgraden. Han var helnöjd.

Göran Johansson är kommunstyrelsens ordförande och realpolitiker. Den socialdemokratiska regeringen hade 12 år på sig men levererade aldrig. Alliansregeringen har redan nu visat att den menar allvar med tillväxt och utveckling i hela landet.

Veckans höjdpunkt var mötet mellan Maud Olofsson och hennes 880 ambassadörer för kvinnors företagande. De hade kommit från hela landet till Folkets Hus i Stockholm för att nätverka och inspireras inför uppdraget. Inte konstigt att en rörd näringsminister fällde glädjetårar.

Den energiuppladdning som alla dessa entreprenörer genererade var något helt annat än vad som brukar sippra ut från de kongresser som vanligtvis äger rum i dessa lokaler.

Allt fler ser företagande som en möjlighet. Totalt ökade nyföretagandet med 20 procent 2007 jämfört med 2006.  Kvinnors företagande som är betydligt lägre än männens, ökade med 21 procent.

Jag är helt säker. Sverige är på väg att förändras.

 

Av alla som startar företag är allt fler kvinnor. Men totalt sett ligger kvinnors företagande i Sverige på en bottennivå i jämförelse med andra EU-länder. Företagarorganisationerna är otåliga. ”Hittills kan vi inte se något avtryck av regeringens politik”, säger Johan Kreichberg i dagens DN.

Han och alla andra borde veta att den arbetsmarknad där hälften av kvinnorna i Sverige är anställda, under en lång tid har varit stängd för företagande. Nu öppnar vi den offentliga sektorn – och vips ökar företagandet i hälso- och sjukvården.

Regeringens satsning på kvinnors företagande med 100 miljoner kronor årligen 2007-2009 kan vi av naturliga skäl ännu inte se resultatet av. Projekten och programmen har precis kommit igång. Men intresset från företagande kvinnor går det inte att ta fel på. Regeringens rekrytering av 500 ambassadörer för kvinnors företagande, som ska inspirera och entusiasmera andra kvinnor, har fått ett enormt gensvar. Alla vill vara med och konstruktivt dra sitt strå till stacken.

Snart kommer Maud Olofsson att presentera sina ambassadörer. Den 26 mars faller täckelset.

Nyligen träffade jag Simon Palme, 14 år, medlem i den nybildade avdelningen Stureplans CUF. Han besökte oss i Lidingöcentern för att berätta om CUF:s medlemsvärvarkampanj på ön.

 Det slog mig att jag själv var i samma ålder när jag värvades till CUF på 70-talet. Hur sker mobilisering till politiskt arbete i dag? Hur kan folkrörelsens sätt att samla och mobilisera få fäste på 2000-talet? Initiativet från Simon och hans vänner är häftigt men ganska tradititonellt. Engagemang bygger helt enkelt på känslor och personliga möten. En del i det politiska arbetet är olikt men mycket är sig likt.

Simons farfars kusin hette Olof Palme.

Politik bygger på förtroende. Det ligger i själva betydelsen av ordet “förtroendeuppdrag”. Det spelar egentligen ingen roll vilka kvalifikationer du har i övrigt om inte människor tror på dig. För en tjänsteman som har en politisk tillsättning gäller samma sak. Du har jobbet kvar så länge som du har din chefs förtroende. Att lämna sitt uppdrag om förtroendet brister är snarare ett tecken på civilkurage än ett misslyckande. 

Det intressanta är att fundera över hur de politiskt korrekta normerna definieras. I USA och Storbritannien är sexuell beröring utanför äktenskapet oacceptabelt. Medan en sådan händelse inte får en fransman att ens höja på ögonbrynen. I Sverige kunde socialdemokraten Per Albin Hansson vara statsminister i 14 år samtidigt som han levde ett dubbelliv med två kvinnor och barn i olika familjer. Om detta skrevs inte en rad i tidningarna. Möjligen är det olika normer för kvinnor och män som gäller i politiken.

Det mest signifikativa i Sverige hittills är godis. Toblerone får man inte köpa på skattebetalarnas bekostnad eller nalla smågodis, vilket socialdemokraterna fått erfara. Vad det handlar om främst är hur vi handskas med skattebetalarnas pengar.

Häromdagen konstaterade några forskare att 95 procent av svenska folket fuskar. Det får mig att tänka på vad en finländare formulerade: Pengar för en svensk är som sex för en engelsman, vidrigt men oemotståndligt.

Det speciella skatte- och bidragssystemet i Sverige gör det både lätt och extremt lönsamt för människor att fuska. Självklart är det helt oacceptabelt att fuska, särskilt om politiker gör det. Problemet är att när politikerna försöker ändra på systemet betraktas det i medierna som minst lika skurkaktigt.

”Äldre tjänar mer på att utnyttja pigavdrag än att använda sig av hemtjänsts städhjälp”. Så inleder tidningen Stockholms City sin artikel om hur äldre ser på avdrag för hushållsnära tjänster.

Trots journalistens uppenbara negativa värdering av kvinnor och män med dammsugare och egen F-skattsedel, framgår av artikeln att pensionärerna är jublande glada. De privata alternativen visar sig nämligen både bättre och billigare. Medan den kommunala hemtjänsten bara får dammsuga och damma kan man få både storstädning och fönsterputsning utförd av ett privat företag – till ett bättre pris!

Företag som verkar på en marknad måste ta hänsyn till kundernas önskemål och behov. Så enkelt är det.

Många äldre har redan fattat galoppen medan ett gammaldags synsätt skymmer sikten för en del andra.

Så kom den då. Tidningen Fokus, som ägnar huvuddelen av det senaste numret åt att porträttera ”Sveriges mäktigaste kvinna”, Maud Olofsson. En sak bli i alla fall klargjord: Det här är en kvinna som vill någonting. Ingen behöver tveka (om nu någon har gjort det) om vem som leder förnyelsen av centerpartiet. Men nog är det underligt att av de 41 intervjuer som journalisten har gjort med personer i centerledarens närhet har han, med något enstaka undantag, endast låtit män ge sina kommentarer. Surgubbar har som tur är inte längre mycket att säga till om i centerpartiet.

Åland har haft självstyre sedan 1922. En kompromiss för att ålänningarna hellre ville tillhöra Sverige än Finland.

Jag vistas på Åland på somrarna och följer med intresse den ständigt pågående debatten i lokaltidningarna om självstyret och det mer eller mindre komplicerade förhållandet till riket, Finland.

Maud Olofsson besökte nyligen Åland för första gången i egenskap av näringsminister, inbjuden av landskapsregeringsledamot Britt Lundberg. Samtidigt råkade Finlands nya EU-minister Astrid Thors, som också har ålandsfrågorna på sitt bord, befinna sig i ö-riket. Sagt och gjort. Maud Olofsson ringde upp Astrid Thors och föreslog ett möte hemma i Britt Lundbergs kök.

Personliga relationer, personliga möten kan vara nog så effektiva. Man behöver inte krångla till det. Att träffas i köket har varit ett framgångsrecept förr. Vem vet, det kanske aldrig hade blivit någon Allians om inte Maud Olofsson hade bjudit hem partiledarna till Högfors.

Vad som bjöds? Ålandspannkaka. 

RSS Senaste nytt från regeringen

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Mest lästa inlägg

Annonser