You are currently browsing the category archive for the ‘Centerpartiet’ category.

Förslaget om höjda banavgifter för tågen har orsakat en hel del diskussioner och kritik, framförallt från dem som per automatik är motståndare till allt som regeringen föreslår, men även från liberala tidningar som Expressen och UNT vilket är mer förvånanande.

I dagsläget har Sverige Europas lägsta banavgifter efter Norge och det kostar lika mycket för tågoperatörerna att köra på spåren oavsett var och när man kör. Samtidigt finns det kapacitetsbrist på spåren; det är alltså fullt delar av dygnets timmar. Vad innebär då detta i praktiken? Jo, att det inte finns några ekonomiska incitament för operatörerna att köra tågen effektivt.

Det som regeringen nu gör är att vi öppnar upp spåren för konkurrens eftersom vi tror att när en marknadsaktör tvingas att konkurrera sporras man till att bli mer effektiva och att erbjuda bättre och billigare tjänster. Samtidigt prissätter vi spåren mer effektivt. Detta gör att en effektiv operatör som lyckas fylla sina tåg (antingen med gods eller människor) naturligtvis kommer att få bättre betalningsförmåga och kan betala bättre för att få utnyttja spårkapaciteten. Tåg som är tomma kommer då att tvingas åka när det finns mer ledig spårkapacitet. Detta gör att vi kan utnyttja vår spår mer effektivt och vi får fler aktörer som kommer att tvingas att erbjuda bättre och billigare tjänster. Detta gör tågresandet mer attraktivt vilket förhoppningsvis kommer att leda till att fler väljer tåget. De ökade banavgifterna kommer att gå tillbaka till Banverket och innebär ytterligare förstärkningar för drift- och underhåll vilket minskar förseningar och ökar kapaciteten ytterligare.

Tilläggas kan att inte ens SJ tror att ökade banavgifter leder till höjda biljettpriser!

Uppdatering
Se även Fredrik Thurfjells inlägg som räknar på ett exempel på vad fördubblade banavgifter kan leda till, nämligen ett höjt biljettpris mellan Stockholm och Göteborg med ungefär 2 kr!

Annonser

Idag har utredningen "En framtida spelreglering" presenterat sitt betänkande och bland förslagen finns "förbud mot förmedling av insatser avseende otillåtna lotterier och förbud mot förmedling av kommunikation till IP-adresser och domännamn för ett sådant lotteri", vilket på lite enklare svenska betyder att internetleverantörer ska förhindra sina kunder från att gå in på utländska spel-sajter som konkurrerar med legala svenska alternativ.

I utredningens direktiv [PDF sid 573 ] som ligger till grund för hur regeringen ville att utredningen skulle arbeta framgår bl.a. följande

Den nya regleringen skall genomgående präglas av sociala skyddshänsyn, anpassning till EG-rättens krav och den snabba tekniska utvecklingen.

Regeringen önskade alltså förslag på ny reglering som skulle vara anpassad efter "den snabba tekniska utvecklingen". Det förslag man fick var att internetleverantörer ska censurera internet. Är det terrängen som ska anpassas efter kartan eller tvärtom? Frågan skulle kanske kunna anses vara berättigad i det här sammanhanget,  och blir sannolikt inte mindre intressant när man uppmärksammar skrivningar som nedanstående i utredningen [PDF sid 417 Tack PAF för tipset]:

Spelutredningen har vid samråd med Post och telestyrelsen (PTS) erfarit att utvecklingen inom området för mobiltelefoni synes gå mot att i telefonisystemen använda samma kommunikationsprotokoll (läs: språk) i mobiltelefonisystemet som på Internet. Språket benämns Hyper Text Transfer Protokoll (http) och utgör grunden för identifiering genom IP-adresser.

Utredningen ska nu på remiss där deras förslag kommer att, erhm, granskas ingående antar jag, och i väntan på detta bör jag så klart som regeringstjänsteman inte uttala mig om saken, men jag kan notera att Anders Åkesson (c) redan har kommenterat utredningen . Jag kan även passa på att citera min chef , Åsa Torstensson, som i ett helt annat sammanhang har sagt följande:

Det finns dem som vill att svenska ISP:er ska blockera sidor med prostitution, men det är naturligtvis väldigt lätt att komma in på ett sluttande plan här. Vi har redan idag ett filter mot barnpornografi, och att det är så klart frestande för dem som vill verka handlingskraftiga att vilja föra in vissa sidor på den här spärrlistan. Det kan ju vara bombrecept, politisk extremism eller just prostitution som sagt. Vi kan inte ha en yttrandefrihet för bara dem med konventionella åsikter. Det är det som gör ett fritt och ett liberalt samhälle så pass starkt är att vi kan bemöta, ja till och med vidriga, åsikter med rationella och öppna argument.

Detta yttrades dock 2007 och har givetvis inget med dagens utredning att göra…

Ibland brukar vi på departementet skoja om att vi är ett gäng politiker som samlats för jobba för den politiker vi gillar mest.

Linda Ylivainio är kanske den största av oss. Hon lämnade departementet för att axla kommunalrådsposten hemma i Övertorneå för tre månader sen.

Den största frågan i kommunen har under de sista åren varit gatubelysningen – där kommunen legat i tvist med det lokala energibolaget.

Men bara efter 3 månader, lagomt till Lucia, har Linda löst tvisten och lamporna tänds över kommunens mörka gator. Nästan lite bibliskt.

Tydligare resultat än ljus i en kommun som ligger strax norr om polcirkeln går knappast att få. Politiskt ledarskap när det är som bäst.

Se SVT nordnytts inslag här

Läs Kurirens rapportering här

Det är väl ingen hemlighet att Allianspartierna är bäst på företagande. Framförallt nu när alternativet börjar klarna. Det som skulle bli en stor omprövning av socialdemokraternas jobbpolitik ser mest ut som det alltid har gjort.

Mer bidrag, ökat regelkrångel och högre skatter. Fler ams-platser . Och vad är trovärdigheten hos ett parti som numera grundar sin ekonomiska politik på opinionsmätningar ?

Idag presenterar också Svenskt Näringsliv sin årliga ranking av kommunerna. Man ska nog ta den typen av undersökningar med en nypa salt, men tendensen är tydlig. De 25 bästa kommunerna styrs av ett eller flera allianspartier.

Efter några veckors jobb med Posten har helgen bland annat kunnat ägnas åt att läsa ifatt. Här kommer tre lästips så här långt.

1. Trendwatching har kommit med en ny spaning. Denna gång om ”Status stories”. Kortfattat är tesen att som en följd av nischmarknaderna bör företag inte bara tänka på att forma en egen övergripande berättelse. Man måste också hjälpa konsumenterna med historier om de produkter och tjänster de köper som de kan berätta vidare. Inget revolutionerande, men onekligen en del nya och roliga exempel.

2. James Carville, Clintons kampanjledare 1992, menar i Financial Times att det är dags att sluta med den politiska hara-kirin. Allt med anledning av att en del människor i kandidaternas kampanjstaber valt eller tvingats att sluta efter en del mindre lyckade uttalanden. ”Politics is a messy business, but campaigning prepares you for governing” är Carvilles åsikt.

3. Cision kom i veckan med sin senaste politikerbarometer, som DN skrev om. Hela materialet finns nu att läsa här. Särskilt noterar jag att Centerpartiet var tredje största parti i medierna under perioden samt meningen  ”Alla de fyra regeringspartierna har en osedvanligt hög andel artiklar där man är huvudaktör, något som tyder på en offensiv hållning”. Trevligt.

I mejlen idag låg en inbjudan till ett kommande bloggmöte på Centerpartiet. Där avslöjas även att man från och med den 1 april börjar med Twinglywww.centerpartiet.se. Vad jag förstår är Centerpartiet första politiska parti som vågar öppna upp sig på det sättet. En liten men mycket värdefull signal om förnyelse, öppenhet och vilja att möta människor.

DN skriver idag om Centerpartiets förändringsprocess. Och jodå. Vi är några stycken här på Departementet som har djuplyssnat. Det vill säga gått runt i skogarna på Lidingö och låtit en person prata på ett tema utan att avbryta och kommentera eller debattera. Kan låta enkelt, men har faktiskt sina utmaningar. Åtminstone för politiker.

Och visst var det viktigt att över generationsgränserna komma fram till att Centerpartiet då var ett litet parti som var på väg att bli ännu mindre. Djuplyssningen var en del i ett stort både ideologiskt och processinriktat arbete med att hitta kärnan i Centerpartiet precis som Henrik Sjöholm beskriver.

Ett tidigare steg togs 1995 på stämma i Östersund då Strategigruppen lade fram sin rapport till partistyrelsen och stämman. Det var Maud Olofsson som var gruppens ordförande och den handlade i mångt och mycket om att öppna upp partiet. Att lita till att de grundläggande värderingarna kunde locka nya människor.

Till exempel så var ett av förslagen i strategirapporten att man skulle kunna bilda avdelningar baserat på intressen mer än geografisk hemvist. Ett av de mest kända exemplen på detta är Stureplans Centeravdelning som har medlemmar från hela Sverige. Avdelningen har dagordning på årsmötena men annars fokuserar man på idédebatt och att det ska vara lätt att titta in en kväll utan att vara medlem.

Djuplyssningsprocessen var nödvändig men långt ifrån tillräcklig för att förnya partiet. Strategirapporten, partiprogrammet, skattepolitiken, federalismen, eu-politiken, öppenhetsdebatten, den förnyade miljöpolitiken med mera har utarbetats av riksdagsledamöter, partistyrelse och partistämma. Och som tidigare partistyrelseledamot vet jag i alla fall att striderna om att byta icke-socialistisk till borgerlig utkämpades i partistyrelsen och ingen annanstans.

Noterar att det på Barack Obamas hemsida nu är möjligt att ladda ned mobilsignaler. Eftersom det tyvärr inte lär fungera från Sverige så kan jag istället tipsa om de ringsignaler vi gjorde till valet 2006. Kan inte minst rekommendera den ivriga bäversignalen med autentiskt bäverljud. Ni hittar den här.

”Ni verkar ha så roligt” säger lätt avundsjuka vänsterföreträdare i Skellefteå till allanskvartetten. Visst har vi hört det förut?

Det var glädjen, det äkta engagemanget och dynamiken i Allians för Sverige som förde oss till valseger 2006. Samma känsla vittnar nu den lokala alliansen i Skellefteå om, vid ett besök av Maud idag. Ett ungt, piggt gäng – redo att ta över kommunen.

Heléna Lindahl, 37 är vår gruppledare i kommunen. Hon tillhör en ny generation politiker. Hon jobbar för Företagarna. Extremt duktig på att bygga nätverk och ryggradsrätt i värderingarna.

Se hennes klassiska personvalsfilm från valet här.

Med fler Helénor och fler lokala allianser i valrörelsen 2010 kommer vi att vinna. För glädje och äkthet segrar alltid över sura miner och budskap svarvade på Sveavägen.

Tack för en dag full av hopp och glädje! 

Behovet av förändring och förnyelse av politiken blir inte mindre i regering. Om vi på departementet jobbar vid produktionsbandet ska partiet vara forskning och uvecklings avdelningen.

Därför tar vi nu första stegen i centerpartiets utvecklingsarbete. En bred och öppen idédebatt. Partigängare – men också forskare, studenter och fria tyckare. En framtidsdialog som ska leverera skarpa förslag till partiets stämma 2009.

Arbetssättet är inte helt obekant för oss. Redan inför valrörelsen jobbade vi metodiskt med att lära av andra – inte minst andra länder. Ungdomsavtalen med inspiration från Frankrike blev kanske tydligast. Nystartskontoren (som presenterades i helgen) hittade vi i New York.

”Förnya eller dö” sa Fredrik Reinfeldt till sin partistämma. Maud beskriver vår förnyelseprocess så här.   

Apropå Stureplanscentern, som vi skrivit om tidigare, visade SVT Abc igår ett 8 minuter långt inslag om avdelningen som ni kan se här.

Stureplanscentern såg dagens ljus för drygt ett år sedan. Sedan dess har avdelningens rykte nått långt utanför tullarna. Många har försökt förklara mycket med den lilla avdelningen. Det gäller inte minst socialdemokratiska partiledare. I den senaste partiledardebatten visade exempelvis Mona Sahlin att hon inte bara för samma politik som sin företrädare. Hon använder också samma retorik. Sahlins något krystad argumentation kring Centerpartiet och Stureplanscentern var snarlik den som Göran Persson använde i samma talarstol bara ett halvår tidigare (med den skillnaden att Persson formulerade sig något stiligare).

När Stureplanscentern nu omgärdats med sådan mystik är det därför ganska befriande att höra avdelningens egna företrädare. I en artikel i Sundsvalls Tidning slår Stureplanscenterns ordförande Christer Mellstrand välfunnet sönder några av de många myter som man kommit att förknippats med. ”Motsättningen mellan stad och land är konstruerad och existerar egentligen bara i våra politiska motståndares fantasi. Det är lika viktigt med företagande, en god miljö och individens integritet oavsett var man bor och vad man jobbar med”, skriver Mellstrand bland annat (en något längre version av artikeln finns på Mellstrands blogg. Läs även gärna Aktuellt i Politikens intervju med Mellstrand).

Alldeles säkert lär vi även framöver få höra socialdemokrater av alla de slag försöka skrämmas med Stureplanscentern. ”De tycker sig ha något att tjäna på det”, som Johan Hammarqvist konstaterar. Låt så vara. I Centerpartiet har återinträdet i storstäderna väckt glädje och stolthet. Inte oro och skräck. För övrigt kan jag bara konstatera att flertalet av oss i Mauds stab har växt upp en bra bit utanför 08-området, men nu sedan flera år tillbaka rotat oss i Stockholm. Undrar hur vi passar in i den socialdemokratiska retoriken? Vi som inte tycker det är så märkvärdigt att ha en politik för både Stureplan och Strömsund.

Igår kväll diskuterades centerpartiets förnyelse i SVT Argument. Vår partisekreterare Anders Flanking och riksdagsledamot Annie Johansson förklarade och berättade om den utveckling vi gör av både parti och politik.

Jag hade redan innan programmet en del frågor om trovärdigheten i upplägget, som egentligen bygger på att socialdemokrater i västerbotten är flitiga insändarskribenter om centerpartiets väl och ve (nästan uteslutande ve).

Nåväl, vi missar inga tillfällen att berätta om vår förnyelseprocess även i hårdviklade sammanhang.  

Väl i programmet användes dock insändarna som huvudingång och bevis för ”många kritiska röster mot centerpartiets förändring”. Det framgick dock inte att det framförallt är socialdemokrater och fackliga ombudsmän som är undertecknare.

Efter programmet erbjuds tittarna extramaterial på SVT play – en statsvetare som analyserar centerpartiets utveckling. Ett trevligt grepp av SVT. Problemet är dock SVTs val av statsvetare och att inte har en riktigt ärlig etikett. Magnus Blomgren, Umeå Universitet.   

En enkel sökning på google ger en del bryderier. Magnus Blomgren var nämligen förbundsordförande för kommunistisk ungdom 1989-1993 och idag förtroendevald för vänsterpartiet i västerbottens landsting.

Jag tycker att hans analys är balanserad och att han har en del poänger. Men trovärdighetsproblemet för SVT är uppenbart.

Idag är det ett år sedan maktskiftet. Under det år som gått har antalet sysselsatta ökat med 131 000 samtidigt som antalet arbeslösa har minskat med 41 000. Bara för att nämna några av de siffror som nu pekar åt rätt håll. Det är inte bara vallöftet om att fler ska få arbete som nu infrias. Enligt en undersökning gjord av Riksdag och Departement har Alliansen redan genomfört eller påbörjat 8 av 10 vallöften (101 av 131).

Runt om i Sverige firas idag maktskiftet. Här i Stockholm samlas de fyra partiledarna för Allians för Sverige på Norrmalmstorg klockan 12. Mer om programmet går att läsa här. I väntan på det får ni här en liten film från den valnatten (och några bilder härintill). Inget spektakulärt, men trots den dogmainspirerade kameratekniken ändå en liten påminnelse om den magiska natten.

Många journalister , ledarskribenter och bloggare har beskrivit Mauds och Centerpartiets tal om värderingsskifte som präglade hela stämman. På presskonferensen efter stämmotalet kom frågan upp om inte ordet värderingsskifte bara är ett omsminkat systemskifte. Ett ord som var populärt på 90-talet och som många s-skribenter snabbt valt att etikettera det Maud nu beskriver.

Inget kunde vara mer fel. Systemskifte är det teknokratiska sättet att se på tillvaron. Viljan att optimera Sverige från ett operatörsbord med många spakar och rattar. Värderingsskiftet handlar ju i grund och botten om att sätta människor och företag först. Och vetskapen om att om dessa lever under förutsättningar som bejakar företagsamma drivkrafter så får vi mer att dela på.

Vi jobbar dagligen med att vända synen på detta. För många kunniga och trevliga byråkrater som vi har runt oss är det ett annat sätt att tänka. Allt tar längre tid och blir lite jobbigare i det dagliga när inte varje system/myndighet/departement kan optimeras utifrån vad som är mest effektivt utan när grunden för vårt arbete ligger på att titta på hur det kan bli så enkelt och så bra som möjligt för mottagaren som alltid är långt, långt bort från Jakobsgatan.

Centerpartiets seminarium om ”Hur man kan göra affärer med Kina” var fulltecknat. Många var de som ville hör konkreta tips om hur man kan dra nytta av den tillväxt som sker i Kina. De fem saker som varje seminariedeltagare kan göra på måndag morgon är:

  • Avdramatisera Kina. Samla till ett möte lokalt med företrädare från företag, finansiering och kännare från Kina.
    Ställ upp som dörröppnare. I Kina så är politiker viktiga för företagen. De visar att man menar allvar med etableringar och det är lättare att få kontakt med viktiga beslutsfattare i det Kinesiska systemet.
  • Bygg relationer. Att göra affärer med Kina måste vara socialt. Det behöver byggas förtroenden under lång tid. SR Kalmar gjorde en intervju med mig och Kristina Alsér om detta.
  • Var en bra värd. Se till att när du får besök från Kina göra arrangemang som dina gäster minns. Exemplet från seminariet var Pippi Långstrump som hade gjort succé på en företagarmiddag.
  • Kineser på plats. För att underlätta kommunikation mellan företag och regioner så är det bra att ha en kinesisk representation på plats.

Inget stort och inget svårt. De som nappar har en marknad som om 20 år, bara i städerna, är värd 22 miljarder Renminbi. Det är då världens andra största ekonomi.

Vi kom hit igår. Till den fina, trevliga, vackra och gästvänliga staden Kalmar. Jag var här i somras, oförutsett, oplanerat men fick redan då goda vibbar. Några hektiska och intensiva timmar senare efter gårdagens ankomst, är jag om möjligt än mer såld på Kalmar. Det bor så snälla och hjälpsamma människor här. Inte för att det inte är så hemma. Eller i Stockholm. Men jag gillar Kalmar och de människor som bor, lever och älskar här.

Förutom uppgifter på dagens kommitté-möte där vi hanterat Centerpartiets nya Jobb & Företagande-program, har jag fått ägna dagen åt sedvanligt departementsgöra. Ännu en dag på jobbet. Another day in paradise. Men på distans från Kalmar med de möjligheter och begränsningar det innebär. Det känns bara så kul att vara här och nu!

Alla är så glada, humöret och stämningen är verkligen på topp i partiet! Det är vår första stämma sedan Maud Olofsson blev vice statsminister, näringsminister, vi blev Sveriges tredje största parti och vi tog klivet in i storstäderna. Också! Förutom våra kommunala valframgångar som tillsammans med Allians-kamraterna ledde till maktskifte också i Sveriges kommuner och landsting. Och valframgångarna hemma i Norrbotten i stort och förstås för oss i Övertorneå – Norrbottens starkaste centerfäste! Ja, ni hör ju själva, hur glad och stolt jag är över detta parti, dessa människor, denna ledare och vår förmåga att förnya och komma igen – precis när alla trodde att vi var uträknade.

De senaste dagarna inför stämman har ingen kunnat undgå medierapporteringen. Godmorgon världen – mitt favoritprogram alla kategorier i Sveriges Radio – hade ett inslag om vår ideologiska process, där man bl a intervjuade Maria Rankka, chef på liberala tankesmedjan Timbro. Ungefär samma vinkel körde Aktuellts 21-sändning ikväll med stå-uppa från Knutsson i stämmolokalsfoajén. Rapport igår hade ett trist men förutsägbart tema, (från Gäddede där några av oss var i måndags och där man har stora saker i görningen.)

Och även om jag kan gilla inslaget i Godmorgon världen och Aktuellt och tycka att det är bra beskrivningar över vår ideologiska resa, kan jag aldrig sluta förundras över att ”de”/”experterna” och förståsig-påarna så ofta påstår och gör sken av att det här är rätt nytt, att det är stort (i klass med moderaternas makeover) och att det skett i tysthet. Sanningen är ju den, enligt mig, att de bara inte var med och/eller inte trodde på oss. Vi som var med kommer ihåg hur hårt det satt fast. Hur nedlåtande många var då. Journalister, företrädare från andra borgerliga partier. De raljerade friskt med och över oss och vi var ett litet ängsligt parti som hukade och velade. Innan vi insåg vad som behövde göras. Och gjorde det. Allt medan samma experter och förståsigpå-are mest ville diskutera och ifrågasätta när vi skulle åka ut ur riksdagen. Det kan man gärna erinra sig gånger som denna.

För oss som var med då, som kommer ihåg att det var under Lennart Daléus partiledartid partiprogramsgruppen tillsattes, och som kommer ihåg hur Henrik Sjöholm, Andreas Carlgren, Ola Alterå, Kristina Jonäng, Åsa Torstensson, Anders Ljunggren m fl (bara för att nu nämna några) slet för att hitta tillbaka till Centerpartiets ideologiska rötter i kampen mot kollektiv, monopol, övertro på stordriftsfördelar och centralisering, för att sedan med varsamma händer restaurera detta arv och tankegods – känns den så numera vanliga mediabeskrivningen hyfsat snuttifierad och ytlig.

Då känns det som att omvärlden, vad vi då 1999 – 2002 och framåt, konsekvent höll på med, först under 2004 års debatt om införandet av övergångsregler, faktiskt förstod och/eller började tro på oss – som pålitliga gröna socialliberaler. Fastän vi i flera år varit goda liberaler och stämma för stämma ständigt och målmedvetet skärpte argumenten i skarpa debatter i viktiga principfrågor för att fullfölja förnyelsen av det sakpolitiska innehållet.

Europafrågorna är det tydligaste exempel jag kan peka på. Den noggranne betraktaren inser att det är ett område där Centerpartiet sakta men säkert tagit kliv framåt och ägnat mycket tid, möda och kraft åt att prata oss samman. Jag är självfallet subjektiv i valet/minnet av exempel på sakfråga där en viktig förnyelse skett. Dels för att jag som tjänsteman på riksdagskansliet då höll i frågorna och därmed pennan/tangentbordet bakom vissa texter, dels för att jag alltsedan min tid i CUF fascinerats av och engagerat mig i frågorna om internationellt samarbete och solidaritet.

Därför är det knappast förvånande att alla centerpartister här i Kalmar är glada, att det är mycket konsensus och för att låna Knutssons avslutningsord, ”Maud Olofsson har en exceptionellt stark ställning i sitt parti”. Enade vi stå, söndrade vi falla. Vi är trygga, vi har varandra och jag är så glad och tacksam över att alla våra nya kollegor på riksdags- och partikansli själva nu får uppleva vad vi menat med att Centerrörelsen eller stämman är som one big happy family.

I mejl till jobbet kallade mig en brevskrivare för att vara en del av ”Stureplanscentern”. Det var nog avsett som ett skällsord eller anklagelse. Men för en enkel flicka från Tornedalen, med bägge fötterna fast förankrade i den myllan, veckopendlandes mellan Stockholm och Övre Kuivakangas (och därmed förmånen att få leva i det bästa av två världar!), som mig, känns det snarare som en eloge. Och samma sak med beteckningarna ”latteliberal” och ”De nya Mauderaterna”. Man frågar sig ivrigt: ”och?”

Ett minne från tiden då resan började har etsat sig fast särskilt. Jag och om det möjligen var min gamla kompis, kollega och vapendragare Sven Tornberg, hade funderat på vad som skulle hända om det plötsligt skulle börja gå bra i partiet. Vad skulle vi liksom göra då, vi som gått med i Centerpartiet efter 1970-talets storhetstid (1988 i mitt fall) och sedan dess bara varit med i utförslöpan. Skulle vi liksom vara rustade att bygga partiets framgångar, funderade vi självkritiskt?! Det var någon gång mellan 1999-2001 och jag dryftade dessa tvivel och tänkte högljutt – som i så många andra frågor då – med en av de riksdagsledamöter jag servade och jobbade med. Åsa Torstensson suckade, skrattade och försäkrade oss att vi troligen ändå skulle ha det lättare, att det skulle ge sig, än de som varit med när partiet var litet, blev stort och började och bara fortsatte att krympa. Idag är Åsa Torstensson infrastrukturminister i Sveriges första majoritetsregering på fyrtio år. Och resten är historia, som man brukar säga.

18.30 idag invigs Centerpartiets stämma i Kalmar, där stora delar av Departementet kommer att befinna sig fram till söndagen. Och medan stämmodeltagarna anländer eller arbetar på som bäst förbereder Maud sitt invigningstal, som ni kan se på hennes bildblogg

För alla som inte finns  på plats finns goda möjligheter att följa det hela på avstånd. P1:s Studio ett direktsänder från stämman efter 17 idag (gäster  och innehåll hittar ni här) och SVT24 direkständer från och  med imorgon klockan 8.00 enligt följande tablå. Dessutom rapporterar bland annat följande bloggar direkt från stämman:

Programmet för stämman hittar ni här.

På torsdag börjar Centerstämman. Till vår glädje är det väldigt många journalister som ackrediterat sig till detta. Trist är att endast 20% av dem är kvinnor. SR står för 25 procent av dessa kvinnor. Bottennotering beträffande jämställdhet gör SVT och Politikerbloggen som har komplett manliga team på plats.

Mångkulturell bakgrund hos journalisterna saknas helt.

Jag är övertygad om att den politiska debatten som förs i media skulle vinna på ännu mer bredd. På samma sätt som politiken vinner på en bredare representation. Centerpartiet och många andra partier jobbar medvetet med detta – hoppas att den politiska journalistiken också gör det. Så småningom.

Tillbaka efter semester rakt in i budgetarbetet. Jag skulle beteckna den period som vi är inne i nu som musselfasen. Mycket hårt jobb, långa nätter och ingen kommunikation. ”Inget är klart så länge det inte är klart” är budskapet för dagen.   

I brist på budgetnyheter vill jag passa på att berätta om en rolig och annorlunda kommun. Sunne, i hjärtat av Värmland är inte lite kaxig. Alla anställda i kommunen har fått både nya kaffekoppar trycka med kommunens mål; att öka från 13.000 innevånare till 15.000 och privata sjukförsäkringar.

Nya centerkommunalrådet förklarar att det är en bra affär för både skattebetalarna och kommunens medarbetare. ”I fjol hade 780 av våra 1 200 anställda inte en enda sjukdag och troligen blir det ännu bättre resultat i år” säger Ola Persson.

Sunne ligger i toppen av Svenskt Näringslivs lista över lokalt företagsklimat och målet är att bli bäst i landet. Ola Persson beskriver likt många andra framgångsrika kommunalråd vikten av goda kontakter med näringslivet och ett prestigelöst ledarskap.

Ett gott näringslivsklimat lokalt handlar inte bara om kronor och ören – utan också om goda levnadsmiljöer, kvalitativ service och kultur. ”Vi bygger gräddhyllor vid Frykens stränder och vi ska erbjuda trygghet och service för både unga och gamla” säger Ola Persson.

Det är med lokala hjältar som Ola Persson som Sverige blir ett bättre och mer företagsamt land. Läs NWT:s intervju med Ola Persson här.    

RSS Senaste nytt från regeringen

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Mest lästa inlägg

Annonser