You are currently browsing the category archive for the ‘Medier’ category.

En dag efter att vår våning på Näringsdepartementet gått över till Windows Vista kan man konstatera att en ny värld har öppnat sig. Sidor som youtube, facebook, sj, hotmail, socialdemokraterna, tv4, och svt – som tidigare varit helt eller delvis stängda för en dator i Regeringskansliet – är helt plötsligt tillgänliga. Det känns som Internet har växt.

Annonser

obama1Idag är det tre dagar kvar tills Barack Obama installeras som USA:s 44:e president. Kampanjen som ledde honom fram till vita huset var rekordlång. Och många är de som försökt att knäcka framgångskoden. Budskapet, strategierna och kampanjmetoderna, inte minst hur man använde Internet, har alla lyfts fram som förklaringar.

Och visst är det nog så. Men något som många tycks förbigå är något så simpelt som stämningen i kampanjen.

För faktum är att Obama, till skillnad från sina konkurrenter, lyckades genomföra sin 21 månader långa kampanj utan några större uppslitande avhopp eller offentliga gräl mellan nyckelpersoner.

I Times ”Person of the year”-intervju med Obama får han just frågan om vad i hans ledarskap som är så framgångsrikt. Och även om alla försök att själv definiera sin storhet ska tas med en stor nypa salt är svaret intressant.

I don’t think there’s some magic trick here. I think I’ve got a good nose for talent, so I hire really good people. And I’ve got a pretty healthy ego, so I’m not scared of hiring the smartest people, even when they’re smarter than me. And I have a low tolerence of nonsense and turf battles and game-playing, and I send that message very clearly. And so over time, I think, people start trusting each other, and they stay focused on mission, as opposed to personal ambition or grievance. If you’ve got really smart people who are all focused on the same mission, then usually you can get some things done.

Strategierna, budskapen och förmåga att navigera sig i medielandskapet är alla viktiga ingredienser för att nå ända fram. Men kanske är det så att den som till allt det lägger något så simpelt som en kampanjs kultur kommer ett viktigt steg närmare att knäcka koden till den framgångsrika politiska kampanjen.

För oss som försöker sköta jobbet den vakna delen av dygnen är det omänskligt svårt att samtidigt följa Demokraternas pågående konvent. Men det finns nördknep.

MSNBC sänder dygnet runt direkt från Denver – även med en del intressanta analyser under svensk dagtid. Maud hade först tänkt att åka till Denver, men med ett land att sköta och en budget att förhandla fick vi avstå den här gången.

Centerpartiet på plats med miljöminister Andreas Carlgren och partisekreterare Anders Flanking.
Anders livebloggar från konventet här.

Noterade att även Mona Sahlin väljer att besöka Demokraternas konvent. Det är ett intressant val då hon har ett annat eget systerparti i USA – social democrats.

Men Sahlin kanske inte vill förknippas med de, trots att de tycks ingå i samma internationella organisation. Du hittar deras webbsida här.

Aftonbladet skräder inte på orden. De har granskat vart ”elitpolitikernas” (det vill säga statsråden i regeringen) barn går i skolan. 6 av 11 ministrar med barn i skolåldern har valt friskola.

Man kan också läsa statistiken annorlunda. Av 21 barn i skolåldern som har en mamma eller pappa som är minister går 9 barn i friskola. En majoritet, 57 procent av ministerbarnen går i kommunal skola.

Kan ju dessutom vara värt att ta i beaktning att 9 av 11 ministrar med skolbarn bor i Stockholms län där en tredjedel av alla friskolor finns.

Det fanns en tid då Aftonbladets vänsterretorik hade sin plats på ledarsidan och inte i redaktionellt material.

På departementet är vi lagomt OS-nördiga. Min nya fina TV har en fantastisk funktion som visar hälften texttv och hälften vanlig bild – vilket gör att det går att följa Peking och nyheterna samtidigt.

Ikväll tänker jag dock ha hela bilden på när Maud medverkar i Olssons studio för att prata OS. 21:30 i public service.

…går till expressen.se

Expressens tendensiösa rubriksättning i dagens tidning och på webben står nog för veckans journalistiska bottennapp. Om att prata med sina medlemmar över telefon är krismöte så har vi ofta och mycket kris. Se själv här

När jag ändå är i rättningstagen. Träffade Katrine Kielos på ett seminarium som Timbro ordnade här om veckan. Exakt vad hon gjorde där är för mig oklart men helt klart är att hon tycks vara både trevlig och kompetent.

 

I Fokus från i fredags skriver hon under den skojfriska rubriken Med smak av Toblerone .

 

Visserligen tillkom 164 000 nya jobb under 2006 och 2007 men de flesta av dessa kom under 2006. Alltså under den förra regeringen…

 

 

Det är fel. Minskningen av utanförskapet med 164.000 personer på ett år är räknad från oktober 2006 – oktober 2007, det vill säga bara under Alliansregeringens tid.  

 

Motsvarande minskning 2005-2006 (förra regeringens sista år) var enbart 1 800 personer. Rätt ska vara rätt, Katrine.

Efter några veckors jobb med Posten har helgen bland annat kunnat ägnas åt att läsa ifatt. Här kommer tre lästips så här långt.

1. Trendwatching har kommit med en ny spaning. Denna gång om ”Status stories”. Kortfattat är tesen att som en följd av nischmarknaderna bör företag inte bara tänka på att forma en egen övergripande berättelse. Man måste också hjälpa konsumenterna med historier om de produkter och tjänster de köper som de kan berätta vidare. Inget revolutionerande, men onekligen en del nya och roliga exempel.

2. James Carville, Clintons kampanjledare 1992, menar i Financial Times att det är dags att sluta med den politiska hara-kirin. Allt med anledning av att en del människor i kandidaternas kampanjstaber valt eller tvingats att sluta efter en del mindre lyckade uttalanden. ”Politics is a messy business, but campaigning prepares you for governing” är Carvilles åsikt.

3. Cision kom i veckan med sin senaste politikerbarometer, som DN skrev om. Hela materialet finns nu att läsa här. Särskilt noterar jag att Centerpartiet var tredje största parti i medierna under perioden samt meningen  ”Alla de fyra regeringspartierna har en osedvanligt hög andel artiklar där man är huvudaktör, något som tyder på en offensiv hållning”. Trevligt.

Vi på Departementet gillar oftast Fokus. Det är journalistisk granskning som är nyttig för debatten i Sverige. Ibland drabbas vi förstås av rejäla kängor, men det tillhör spelet.  

Dagens artikel om den tänkta sammanslagningen mellan Posten och Post Danmark är dock både osaklig och ensidig.  

Vid den här typen av affärer så informeras väldigt många människor minutrarna innan presskonferensen. Bläcket på avsiktsförklaringen torkade 15 minuter innan Näringsministern, VD och Ordförande berättade för majoriteten i NU och TU om affären. Direkt efter detta möte fick hela utskotten information. Fortfarande innan kallelse till presskonferensen hade gått ut.

Att en ledamot från oppositionen skulle få veta det kvällen innan är helt orimligt. Tvärtom har, till vår glädje, flera ledamöter från alla 3 oppositionspartierna sagt att det varit mycket nöjda med att ha fått saklig information innan presskonferensen.  

Regeringen har lagt ut en proposition på remiss där vi ber om mandat att få genomföra affären, givet att inget upptäcks under Due Dilligence, med Post Danmark och att få mandat att gå ner i ägande till 34%. För alla som kan bolagsstyrning så betyder denna magiska gräns att det inte går att ändra bolagsordningen mot vår vilja.

Och i bolagsordningen kommer det att vara inskrivet att bolagets huvudinriktning ska vara att bedriva rikstäckande postverksamhet. Att citat då från en s-ledamot får stå oemotsagt om att det kan komma att ske en försäljning redan nästa år och att medborgarna blir förlorare är häpnadsveckande.  

I artikeln påstår journalisten också (utan citat från någon) att ingen av affärens arkitekter har förklarat varför detta är bra för de befintliga kunderna i Posten. Det är lustigt. Affe Mellström, SEKO, vars medlemmar varje dag ser konkurrensen ute på fältet, förklarar ju några spalter innan, att konkurrensen hårdnar. Faktum är att vi privatpersoner endast skickar 6% av breven idag. Men konkurrensen den finns i det stora och luckarativa affärsposten. Det finns beskrivet både här och där i affärspress. 

 

Andra direkta faktafel är attEU avreglerar postmarknaden 2011 och inte 2010.Marianne Nivert som är medlem i Rådet för försäljning av aktier i bolag med statligt ägande är korrekt, men självklart deltog inte Marianne i beslutet vid rådets möte när detta ärende var uppe. Något som tidningen väljer att trycka trots att det inte faktakollats.

 

Fokus har fyllt en lucka i mediesverige – ett veckomagasin med fördjupande artiklar i aktuella frågor. Men ska man leva upp till de höga ambitionerna måste man nog ha bättre koll på innehållet. Ett enkelt sätt hade varit att basera artikeln på mer än en källa. Exempelvis kunde man ju ha hört av sig till någon på Näringsdepartementet. Eller också får man avsätta två sidor till att rätta alla fel i tidningen.

Att överhuvudtaget lufta en idé om förändringar i barnbidraget visade sig vara ett intressant experiment. För det enda som Maud Olofsson egentligen sa häromdagen var att det var en idé vi kan titta på det (vilket är en rätt sund hållning till de flesta förslag) samt:

”att det upplevs som orättvist att många höginkomsttagare direkt kan sätta in hela barnbidraget på banken åt sina barn, medan låginkomsttagare är otroligt beroende av pengarna. Som parti tycker vi att man ska stärka ekonomin för dem som har det allra sämst, det har vi också gjort i vår inkomstskattereform”.

Det finns några reflektioner att göra kring den mediedebatt som följde. Dels var det ingen av proffstyckarna som tog samma utgångspunkt som Maud, att vi behöver fundera över hur vi stärker de svagaste barnen. Enligt Rädda Barnen lever 242 000 barn i Sverige i ekonomisk utsatthet.

Lena Mellin i Aftonbladet gick längst och ställde den retoriska frågan om Maud vill skilja ut barnen på skolgården. Hallå Lena! Den urskiljningen sker i dag, mycket påtagligt! Vid varje klassresa eller badhusbesök som barn från de mest utsatta familjerna tvingas stå över.

Medierna tog generellt ett annat perspektiv – höginkomsttagarnas eventuella förlust. Här gick TV4 längst och exemplifierade med en höginkomsttagarfamilj i Danderyd.


Pappans resonemang i intervjun säger rätt mycket om den svenska tankeramen.

”Vi betalar höga skatter och ska därför också ha bidrag”


Man kan ju också resonera annorlunda. Mindre bidrag – lägre skatter – och mer kvar i plånboken direkt. Men visst är även höginkomsttagarna viktiga. Den här regeringen har gått till val på att alla som jobbar ska få mer kvar, vilket knappast kan ha gått någon förbi.


Nu är det väl föga troligt att ett förslag om inkomstrelaterat barnbidrag kommer att genomföras – men visst berikar det debatten! Politiker med ett förhållningssätt att våga testa idéer och leda debatten borde hedras oftare.

Ikväll visades tredje avsnittet av SVT programmet Korrespondenterna, en enkel men ganska så genial idé.

Korrarna får göra fördjupande samhällsprogram och borra bortom nyhetstelegrammets fördumning och snuttifiering. I kvällens program belystes Kinas intåg i Afrika. Mångsidigt, problematiserande och lärande. Så som public service alltid borde vara.

Se programmet på SVT Play (för övrigt också en briljant tjänst)

I mejlen idag låg en inbjudan till ett kommande bloggmöte på Centerpartiet. Där avslöjas även att man från och med den 1 april börjar med Twinglywww.centerpartiet.se. Vad jag förstår är Centerpartiet första politiska parti som vågar öppna upp sig på det sättet. En liten men mycket värdefull signal om förnyelse, öppenhet och vilja att möta människor.

Lite oväntat finns det nu anledning att allt oftare titta på Kanal nio. Ikväll börjar man sända kritikerrosade och av den populärkulturuella guiden Gradvall hyllade Mad Men. Och på måndag börjar samma kanal sända Vita husets första säsong. Det verkar bli en bra tv-vår.  

När jag kom hem idag låg Bengt Wahlströms nya bok Guide till det virituella samhället i brevlådan (som diskuteras på ett seminarium nu på måndag). Än så länge har jag inte hunnit med mer än att snabbläsa avsnittet ”Politik i det virituella samhället”, så någon djupare recension eller omdöme är fortfarande lite för tidigt.

Två saker har dock slagit mig så här långt. För det första noterar jag att bloggarnas funktion som medborgarjournalister lyfts fram på ett par ställen. Det återkommande exempelet är här, liksom i så många andra fall, Magnus Ljungkvists research kring Maria Borelius inkomster. Det är i och för sig helt korrrekt. Men frågan man ställer sig är vilka  andra exempel det finns på den typen av medborgarjournalistik (givet att man räknar bort Politikerbloggen och bloggar från traditionella medier förstås)?

Jo, jag är medveten om bloggare står bakom flera andra nyheter. Härom veckan satte exempelvis Johan Hammarqvist den boll i rörelse som ledde till att Björn Elmbrandt slutade som krönikör i Studio ett. (Å andra sidan kan man diskutera om det är ett exempel på just medborgarjournalistik med tanke på att Johan också är chefredaktör på Norra Skåne. Och på något sätt är det också symptomatiskt. Många av de som står för ”bloggnyheterna” har på ett eller annat sätt en koppling till mer traditionella medier eller arenor.)

Men med tanke på att det finns så många bloggar och så mycket politik och att så lång tid har gått sedan Ljungqvist gjorde sitt avslöjande så måste man ändå säga att de ”stora” medborgarjournalistiska blogginläggen inte duggar direkt tätt. En högst ovetenskaplig och mycket liten enkät bland regeringens pressekreterare visar också att det är väldigt sällan bloggare hör av sig. De som argumenterar för att medborgarjournalistiken har fått något större genombrott har helt enkelt en del att bevisa.

Den andra tanken som slog mig när jag bläddrade i boken var hur oerhört snabbt den värld som Wahlström beskriver förändras. Det talar å andra sidan för att medborgarjournalistiken snart kan stå för betydligt fler och större nyheter.

guide.jpg

Fem dagar har nu gått sedan Aktuellts webbsatsning ”Öppen redaktion” startade. ”Genom den här satsningen öppnar vi redaktionen och redovisar hur vi tänker. Vi brottas ju dagligen med inbördes konfrontationer och svåra avvägningar”, förklararade Aktuelltchefen Eva Landahl för DN på på premiärdagen.

Själv tillhör jag de knappa tiotusen av Aktuellts miljonpublik som besöker sajten. Är man nörd så är man. Dock kan jag konstatera att Öppen redaktion så här långt inte riktigt har levt upp till Landahls ambition. Så öppet är det inte. Så mycket mer inblick i hur redaktionen tänkt har man inte fått. Och de svåra avvägningarna lyser med sin frånvaro. Exempelvis flaggades i gårdagens klipp från redaktionens morgonmöte för att Mats Knutsson hade en större nyhet på gång, men mer blev det inte eftersom ”det inte ska läggas ut på något nät”. Det liknar mer en trailer än en öppen redaktion.

Slutsatsen av materialet från de första fem dagarna är att det antingen inte finns så mycket att berätta eller att ambitionen är lite väl ambitös. Själv tror jag på det senare. Skulle Aktuelltredaktion verkligen öppnas upp på webben skulle det säkert skapas lika många nyheter där som i Aktuellts 21-sändning. Öppen redaktion står helt enkelt inför samma utmaning som finns för den här bloggen – det roligaste eller mest intressanta är av olika skäl inte så enkelt att berätta om (eller också finns inte tiden att göra det).

Trots det gillar jag satsningen. Inte minst är det ett kul grepp att intervjua gästerna efter deras medverkan i Aktuellt. Och tillsammans med det korta klippet från Aktuellts morgonmöten, exempelvis det där riktlinjerna läggs upp för intervjun med Fredrik Reinfeldt, ger det hela ändå en viss inblick i hur politiker och journalister ser på varandra och samspelet däremellan. Lite gläntar det på dörren till tidigare stängda rum. Så trots att både Öppen redaktion och Departementet har sina begränsningar fyller vi förhoppningsvis ändå en funktion.

Igår kväll diskuterades centerpartiets förnyelse i SVT Argument. Vår partisekreterare Anders Flanking och riksdagsledamot Annie Johansson förklarade och berättade om den utveckling vi gör av både parti och politik.

Jag hade redan innan programmet en del frågor om trovärdigheten i upplägget, som egentligen bygger på att socialdemokrater i västerbotten är flitiga insändarskribenter om centerpartiets väl och ve (nästan uteslutande ve).

Nåväl, vi missar inga tillfällen att berätta om vår förnyelseprocess även i hårdviklade sammanhang.  

Väl i programmet användes dock insändarna som huvudingång och bevis för ”många kritiska röster mot centerpartiets förändring”. Det framgick dock inte att det framförallt är socialdemokrater och fackliga ombudsmän som är undertecknare.

Efter programmet erbjuds tittarna extramaterial på SVT play – en statsvetare som analyserar centerpartiets utveckling. Ett trevligt grepp av SVT. Problemet är dock SVTs val av statsvetare och att inte har en riktigt ärlig etikett. Magnus Blomgren, Umeå Universitet.   

En enkel sökning på google ger en del bryderier. Magnus Blomgren var nämligen förbundsordförande för kommunistisk ungdom 1989-1993 och idag förtroendevald för vänsterpartiet i västerbottens landsting.

Jag tycker att hans analys är balanserad och att han har en del poänger. Men trovärdighetsproblemet för SVT är uppenbart.

I morgon (tisdag) är Maud gäst hos K-G Bergström. En tillställning som vi ser fram emot. K-G har en ärlighet och uppriktigt intresse för sakpolitiken som uppskattas. Att han dessutom är en journalistisk utmaning även för rutinerade politiker som Maud gör att det blir desto bättre tv.

När vi förbereder oss för ett framträdande som detta gör vi främst en analys av vad han tidigare varit intresserad av, och ämnen som berör Maud som han tagit upp i tidigare analyser. Men med K-G vet man aldrig – han kan överraska.

Allra mest ser jag dock fram emot panelen som ska reflektera över Mauds intervju. Björn Rosengren och Ulf Adelsohn. Det blir mycket nöje.  

Titta själv, SVT 2 direkt efter Rapport.   

Förra tisdagsmorgonen när jag tog det första telefonsamtalet i hallen hemma, med jackan på och cykelhjälmen under armen, hade jag ingen aning om att det skulle bli veckans snackis. Jag kunde i min vildaste fantasi inte föreställa mig att ”jag” skulle vara med i Public Service i P1 kommande söndag eller att de skulle skämta om mig i TV4:s program Fredag hela veckan och Parlamentet. Pricken över i var när Kd-ledaren Göran Hägglund vid en kontakt med Aftonbladet skojar om att han är Lisa Wärn.

Under den aktuella tisdagen gjorde jag ett 20-tal intervjuer med alltifrån Gefle Dagblad till Aftonbladet. Mitt namn förekom i praktiskt taget var och varannan svensk tidning under hela förra veckan. Till och med tysk och brittisk press snappade upp nyheten. Jag fick förfrågningar om att vara med i SVT:s morgonsoffa, P1 Morgon, Lantz i P1 två gånger dessutom, Medierna i P1 etc. etc.  Ni som inte redan greppat det så pratar jag alltså om den så kallade ”fejkchatten”.

Vi såg dessutom en tydlig Lisa Wärn-effekt på bloggen eftersom så många googlade på mitt namn. Varenda människa jag presenterat mig för under den gångna veckan säger:

– Ja, ha du som chattade!

Inte dåligt att vara Minimaud eller fejkchattaren med hela, eller i alla fall halva, svenska folket.

Bevisligen behövdes det en uppfriskande debatt om nya medier och autencitet. Det är helt ok att vara någon annan på Internet så länge man gör det under en låtsassignatur, t ex. ”Skogshuggaren” eller ”Nippertippan”, men deltar man i en chatt i realtid under ett äkta namn så ska man veta att man pratar direkt med den personen.

Ansvaret för detta ligger både hos oss och hos medierna själva. Slutsatsen jag drar av detta som hänt är att det kommer nya regler när vi får nya medier.

RSS Senaste nytt från regeringen

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Mest lästa inlägg

Annonser