You are currently browsing the category archive for the ‘Oppositionen’ category.

Från postfacket hämtar jag 8 av de 107 interpellationer som inkom häromdagen när det var sista inlämningsdag för säsongen. Sex från socialdemokraterna och två från miljöpartiet.

Även om det återstår några dagar av riksmötet 07/08 kan man konstatera att det lämnats in rekordmånga interpellationer i år. Hittills 796 stycken. Det ska jämföras med 695 förra året. Faktum är att Socialdemokraterna är nära att helt på egen hand lyckas bräcka förra årets resultat med sina 536 interpellationer.

Det är ju jättebra. För inte nog med att oppositionen verkligen tar sin uppgift att granska regeringen på allvar. Man bidrar faktiskt desutom till att öka sysselsättningen. För om man utgår från att varje interpellation tar 10 timmar att besvara (inkl allt från att tjänstemän och politisk sakkunniga skriver svaret till att ministern debatterar det i kammaren) och gångrar det med antalet interpellationer visar det sig att regeringskansliet totalt har lagt ca 199 arbetsveckor på detta. Socialdemokraternas interpellationer har ensamt tagit 134 veckor att besvara. Det motsvarar ju mer än två årsarbetstillfällen. Och så säger de att socialdemokraterna inte kan skapa jobb.

"Det är tillräckligt mycket marscherande i världen ändå"

Stig Henriksson, vänsterpartistiskt kommunalråd i Fagesta (vänsterns starkaste kommun) om varför de skippar demostrationerna på första maj. I dagens DN.

På måndag arrangerar regeringen en upptakt kring den framtida energi- och klimatpolitiken . Det är en del i arbetet med att forma en långsiktig klimat- och energipolitik, med bred förankring både i riksdagen och samhället i stort. En viktig beståndsdel är förstås EU-kommissionens klimat- och energipaket, som presenterades nästan på dagen för tre månader sedan.

Förberedelserna kring upptakten har krävt en hel del tid den senaste tiden, både för oss här på Näringsdepartementet och våra vänner på Miljödepartementet. Förutom allt praktiskt kring lokalen har inbjudningar skickats ut, tal skrivits, moderatorn förberetts och informationsmaterial producerats. Nu börjar allt falla på plats. Inte minst glädjande var det EU:s energikommissionär Andris Piebalgs häromdagen tackade ja till att komma.

Och intresset för upptakten är stort. Närmare 300 personer har anmält sig. Egentligen är det inte så konstigt. Idag är det inte bara politiker och forskare som diskuterar frågan. Klimathotet är ett vanligt samtalsämne även bland jobbarkompisar och föräldralediga i parken.

Med tanke på det var det något förvånade att idag gå igenom anmälningslistan. För hur jag än letade kunde jag inte hitta en enda företrädare för landets största parti – Socialdemokraterna. Nog känns det lite märkligt.

Det är nästan så man hoppas att det hela är ett misstag. Att Socialdemokraterna helt enkelt slarvat bort sin inbjudan. För någon av partiets 130 riksdagsledamöter borde väl ändå tycka klimatfrågan är viktig? Ett förslag är Anders Ygeman som är ordförande i miljö- och jordbruksutskottet. Men han tycks just nu engagera sig mer för handlingsplaner mot mördarsniglarna än hur mänskligheten ska möta klimathotet.

 

Skulle Ygeman eller någon annan socialdemokrat komma på andra tankar är de välkomna att höra av sig. Vi ska nog kunna hitta en plats åt dem.

 

Och apropå mördarsniglarna så kan man väl passa på att påminna om vad Ygemans partikollega Lena Sommestad, då miljöminister, 2006 sa apropå vilka initativ hon avsåg att ta för att få rätsida på problemet:

 

"Jag är medveten om att mördarsnigeln ställer till stora bekymmer för odlare. Jag anser samtidigt att snigeln bäst kan bekämpas lokalt av de odlare som har problem och att politiska initiativ inte är rätt sätt att hantera problemet."  

 

Det var tre månader innan regeringsskiftet.

Noterar att vänsterpartiets Lars Ohly i Länstidningen Östersund  nu aspirerar på näringsministerposten om oppositionen skulle vinna valet 2010. På vänsterpartiets hemsida får man en föraning om hur Ohlys agenda då skulle se ut "Samhället måste återta det som har avreglerats" och "krav på att vård, utbildning, omsorg och grundläggande infrastruktur ska utföras och drivas i gemensam regi" är två av flera intressanta punkter. Undrar hur Sahlin ställer sig till det?

Vi på Departementet gillar oftast Fokus. Det är journalistisk granskning som är nyttig för debatten i Sverige. Ibland drabbas vi förstås av rejäla kängor, men det tillhör spelet.  

Dagens artikel om den tänkta sammanslagningen mellan Posten och Post Danmark är dock både osaklig och ensidig.  

Vid den här typen av affärer så informeras väldigt många människor minutrarna innan presskonferensen. Bläcket på avsiktsförklaringen torkade 15 minuter innan Näringsministern, VD och Ordförande berättade för majoriteten i NU och TU om affären. Direkt efter detta möte fick hela utskotten information. Fortfarande innan kallelse till presskonferensen hade gått ut.

Att en ledamot från oppositionen skulle få veta det kvällen innan är helt orimligt. Tvärtom har, till vår glädje, flera ledamöter från alla 3 oppositionspartierna sagt att det varit mycket nöjda med att ha fått saklig information innan presskonferensen.  

Regeringen har lagt ut en proposition på remiss där vi ber om mandat att få genomföra affären, givet att inget upptäcks under Due Dilligence, med Post Danmark och att få mandat att gå ner i ägande till 34%. För alla som kan bolagsstyrning så betyder denna magiska gräns att det inte går att ändra bolagsordningen mot vår vilja.

Och i bolagsordningen kommer det att vara inskrivet att bolagets huvudinriktning ska vara att bedriva rikstäckande postverksamhet. Att citat då från en s-ledamot får stå oemotsagt om att det kan komma att ske en försäljning redan nästa år och att medborgarna blir förlorare är häpnadsveckande.  

I artikeln påstår journalisten också (utan citat från någon) att ingen av affärens arkitekter har förklarat varför detta är bra för de befintliga kunderna i Posten. Det är lustigt. Affe Mellström, SEKO, vars medlemmar varje dag ser konkurrensen ute på fältet, förklarar ju några spalter innan, att konkurrensen hårdnar. Faktum är att vi privatpersoner endast skickar 6% av breven idag. Men konkurrensen den finns i det stora och luckarativa affärsposten. Det finns beskrivet både här och där i affärspress. 

 

Andra direkta faktafel är attEU avreglerar postmarknaden 2011 och inte 2010.Marianne Nivert som är medlem i Rådet för försäljning av aktier i bolag med statligt ägande är korrekt, men självklart deltog inte Marianne i beslutet vid rådets möte när detta ärende var uppe. Något som tidningen väljer att trycka trots att det inte faktakollats.

 

Fokus har fyllt en lucka i mediesverige – ett veckomagasin med fördjupande artiklar i aktuella frågor. Men ska man leva upp till de höga ambitionerna måste man nog ha bättre koll på innehållet. Ett enkelt sätt hade varit att basera artikeln på mer än en källa. Exempelvis kunde man ju ha hört av sig till någon på Näringsdepartementet. Eller också får man avsätta två sidor till att rätta alla fel i tidningen.

Idag presenterade Maud och Anders förslaget om sänkta arbetsgivaravgifter för alla under 26. Det innebär att arbetsgivaravgiften blir 15, 74% istället för 32,42%.

Men, tänker du. Ursprungsförslaget gick ju ut på att sänka arbetsgivaravgifterna i särskilda tjänstesektorer. Och det är riktigt. Men det som är bra med det här förslaget är att det inte blir sjuk konkurrens mellan företag i samma sektor. En inhyrd servitör får samma arbetsgivaravgift som en vanlig restauranganställd.

Restaurang, hotell, frisör och kroppsvård har fler under 26 än genomsnittet i tjänstesektorn. Och de här fyra branscherna utgör 70% av alla företag av de som ingick i ursprungsförslaget. Sedan är det är bra att alla under 26 som sköter liften i skidbacken får samma arbetsgivaravgift som den som serverar after-ski ölen.

Oppositionen skriker om att den 5% nedsättningen av arbetsgivaravgiften var så bra. Faktum är att den nedsättningen fick skarp kritik under sin tid eftersom hälften av pengarna var så kallad ”dödviktskostnad”. Eller pengar rakt i sjön på vanlig svenska. De 5,6 miljarder som nu läggs på att göra unga ännu mer attraktiva på arbetsmarknaden är nyttiga kronor. Varje krona.

När den socialdemokratiska riksdagsledamoten Peter Hultqvist i P1 morgon debatterade utnämningen av Odenberg med statssekreterare Ola Alterå ”glömmer” han att säga en del rätt väsentliga saker. Exempelvis att det några rader upp i det dokument som han läser högt ur med all tydlighet framgår att detta är ett två år gammalt ”förslag” från de fyra ledamöterna i Alliansens Granskningsgrupp. Ingenting annat. Och eftersom ordet ”förslag” och/eller ”föreslår” används mer än 20 gånger i dokumentet kan man ju tycka att det budskapet borde vara rätt tydligt. Detta understryks också av att man i Alliansens valmanifest endast återfinner mer generella formuleringar kring vikten av att förändra utnämningspolitiken.

Den som däremot vill se vad regeringen faktiskt sagt i frågan, vilket rimligtvis är mer relevant, kan gå till budgetpropositionen. Där står bland annat att ”Regeringens bedömning är att annonsering ska bli mer regel än undantag då rekryteringsbehov föreligger” samt att ”annonsering behöver kompletteras med andra tillvägagångssätt för att hitta bra chefer.” Där står inget om att alla tjänster ska utannonseras. Det står heller ingenting om att alla rekryteringsprocesser ska ske bara internt eller bara externt.

Om man som Hultqvist väljer att använda så hårda ord som ”hyckleri” bör man nog också vara rätt noggrann med fakta.

bp.jpg

Idag presenterades EU:s bördefördelning. Det är en fråga som upptagit många av oss här på departementet den senaste tiden, och som fått stor medieuppmärksamhet idag.

I samband med detta noterar jag att Socialdemokraterna och deras talesman Anders Ygeman i olika intervjuer försöker ge sin spinn på nyheten genom att referera till en intervju som statssekreterare Ola Alterå gjorde med TT i helgen. I en debatt i Studio 1 idag hävdade Ygeman att Alterå där ska ha sagt att ”det här är en alldeles för hög målsättning. Sverige klarar inte av det här. Vi måste ha en lägre målsättning”. Det är fel. Dubbelt fel faktiskt.

För det första kan alla som läser TT-meddelandet se att Alterå aldrig nämner någon siffra. Det är TT som nämner siffrorna. För det andra säger Alterå aldrig det som Ygeman hävdar att han säger. Vad han gör är att föra ett principiellt resonemang om huruvida EU bör ställa högst krav på de som idag har en låg eller hög andel förnyelsebar energi. Dessutom kom TT-meddelandet i söndags, och inte i lördags som Ygeman hävdar.  Så det var faktiskt trippelt fel av Ygeman.

”Hittills har socialdemokratin inte uttryckt så många nya ståndpunkter alls. (—) Det finns inte så mycket som skiljer Göran Persson och Mona Sahlin politiskt och historiskt”, förklarade vänsterpartiets partiledare Lars Ohly när han häromdagen medverkade i Ekots lördagsintervju. Man undrar om han hade fått tjuvläsa dagens socialdemokratiska budget. För när man läser vad Mona Sahlins parti vill idag är det svårt att inte känna hur att man förflyttats tillbaka till den tid då hon och Göran Persson styrde landet. En tid då klyftorna växte och över en miljon människor hamnade i utanförskap.

Det var inte riktigt så Mona Sahlin sa när hon blev partiledare. Då talade hon om behovet av förnyelse. Man skulle lära något av valförlusten och att politiken lett till massarbetslöshet. Men kanske ska man inte förvånas över att det inte blev mer än prat. Dels har ord alltid varit en starkare gren än handling för Sahlin. Dels förklarade hon redan i riksdagens partiledardebatt den 13 juni vad hon egentligen menade med ”förnyelse”: ”När jag säger förnyelse, Maud Olofsson, handlar det inte om att byta parti och byta politik, utan om att på områden vara självkritisk”. 

 

Jag förmodar att socialdemokraterna nu är färdiga med sin ”självkritik”. Och att de kom fram till att det var väljarna som hade fel. Inte de. Det skulle också förklara varför Pär Nuder i dagens Studio ett förklarade att han fann det ”motbjudande” att väljarna i förra valet såg till att socialdemokraterna kom i opposition. Det Nuder kallar ”motbjudande” är annars vad vi till vardags kallar för demokrati.

Oppositionen rasar mot att regeringen har valt att använda Carnegie som rådgivare vid försäljningen. Östros kaxar ”att han inte ens överväger att koppla bort Carnegie från den aktuella försäljningen är ju häpnadsväckande” till TT.

Det som är häpnadsväckande är att ingen ställer frågan till Östros själv om vilket förhållande han hade till Carnegie under sin tid som statsråd – vilket också är tiden för de affärer som Carnegie nu kritiseras för. Carnegie har ju varit den rådgivare som Östros litat till och som år efter år bland annat har fått det ärofulla uppdraget att värdera statens bolagsportfölj.

Jag undrar vilka frågor om etik och moral som Thomas Östros ställde till Carnegie på den tiden. Det kanske utfrågningen i NU kan ge svar på.

Så var den presenterad. Alliansregeringens första riktiga budget. Avvägningen mellan kortsiktiga opinionsvinster eller att göra det som är rätt föll på det sistnämnda.

Jag känner mig stolt. Det är kul att jobba för en regering som har modet att göra det som behöver göras. Som vågar se samhällsproblem och presenterar lösningar.

Förutom budgeten är dagens mest intressanta händelse det beska meningsutbytet mellan Pär Nuder och Peter Eriksson. Se Aftonbladet här. Frågan som man måste ställa sig är huruvida Pär Nuder (eller för den delen Bosse Ringholm i kvällens rapport) har drabbats av plötslig amnesi eller helt enkelt blåljuger.

I en nyhet från Tidningarnas Telegrambyrå den 30 mars 2004 går det att läsa följande:

STOCKHOLM (TT) Regeringen vill spara på sjukkassa, a-kassa, bistånd, försvarsmateriel. (…)Regeringen vill spara två miljarder på de sjukskrivna. Den vill skärpa tillämpningen av sjukförsäkringen, sjukskrivna som inte kvalificerar sig för förtidspension måste ta ett jobb.

I dagens TT-meddelande:

– Ni är konsekventa i er orättvisa politik. Det finns något robotliknande, kliniskt och kallt över den, sade socialdemokraternas förre finansminister Pär Nuder i riksdagsdebatten.

Många stora ord av någon som antingen har dåligt minne eller tar väldigt lätt på sanningen. 

Sommarsemesterns sista vardag lyssnar jag på Sommar i P1 med socialdemokraternas ledare Mona Sahlin medan jag pysslar på här hemma i huset i Kuivakangas. ”Sommar” tillhör verkligen ett av mina sommar-måsten och det är alltid lika spännande att se vilka som kommer att sommarprata som att senare höra på programmen. I år har det dock blivit osedvanligt få program. Men Mona. Hon överraskar och överväldigar. I vart fall mig. Bra musik. Personligt och angeläget. Tårarna bränner under ögonlocken när hon talar om kräkklubben och Anna Lindh eller om hennes son som dog alltför tidigt.

Politiskt gillar jag hennes passion för lika rättigheter oavsett sexuell läggning eller hudfärg, mot hedersmord, trångsynthet och fanatism. Ett riktigt bra program med personlig touch kryddat med citat och minnesbilder. Fotbollsflickan i Rosengård som drömmer om att bli inte en ny Zlatan, men väl en ny Marta (förstås!). Kofi Annans kloka ord om att världen behöver fler barn som står vid sina föräldrars gravar, än det omvända förhållandet som det är idag och hur världens nöd och lidande skulle kunna lindras.

Mona Sahlin slår ett slag för politiken, demokratin och förtroendevalda. Om politiken som verktyg för förändring och hur politik gör skillnad. Om de hot och trakasserier som tyvärr också är verklighet till och med  för många av oss som är politiskt aktiva på kommunal nivå. 

Monas sommarprogram väcker ingen längtan till stenhårda konfrontationer, snarare dialog och samtal med ömsesidig respekt. Jag sätter punkt där och överlåter – när Mona också berör Nelson Mandela och hyllar honom med att låta Barbara Hendricks ljuva stämma ljuda till tonerna av Puccini – till andra, att anklaga henne för ett politiskt korrekt program. I liked it – for what it’s it worth.

RSS Senaste nytt från regeringen

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Mest lästa inlägg