You are currently browsing the category archive for the ‘Politisk kommunikation’ category.

Vi mötte Karl Rove. Det kräver en nördbild. Han inledde med att prisa Prime PRs rosékunskaper. I vår diskussion efteråt avslöjade Rove också att memoarerna kommer hösten -09. En bok att längta efter!
Departementet känner sig nu väl tillförsedda med Rove kunskap efter lunch, middag och semiarium.

Annonser

Spinngurun Karl Rove (som för övrigt kommer till Almedalen i sommar) skriver intressant och tänkvärt om planeringen och organiseringens värde i WSJ idag. Kan tyckas vara självklarheter men visar sig oftast i praktiken vara bland det svåraste i politiken.  

Han berättar om sin egen innovation "The GOP Victory Committee" som genom smart urval av målgrupper lyckades mobilisera 12 miljoner fler väljare än demokraterna i valet 2004 – trots att demokraterna spenderade 121 miljoner dollar mer. 

Slutsats? Att republikanerna mycket väl kan vinna i november.     

Läs här

Det händer att man vill gå in på socialdemokraternas hemsida. Men just nu går det inget bra. Istället möts man av följande meddelande:

Tydligen är det en supporterfilm som SAP lagt upp som gör att regeringskansliets säkerhetssystem slår bak ut. RK är uppenbarligen ingen supporter till SAP.

 

 

För att fira att Departementet fyller 1 år bjuder vi härmed in till ett debattmingel på departementet torsdagen den 12 juni kl 1800.

Eftersom vi är en gruppblogg så har vi självklart bjudit in andra gruppbloggar för att diskutera frågor såsom:

Vilken funktion har de politiska bloggarna?

Vad tillför bloggarna den politiska debatten?

Vad fattas hos svenska politiska bloggar?

Sanna Rayman från SvD ledarblogg , Daniel Alsén från Politikerbloggen och Jonas Morian från Almedalsbloggen kommer att debattera detta ämne.

Vill du komma och lyssna och kanske argumentera så skicka ett mail till Departementetblogg@hotmail.com . Det går också att anmäla sig via Facebook.

Välkommen

Det seminarium om politisk kommunikation som Frank träffade Katrine Kielos på finns nu för övrigt att ladda ner som ljudfil här. Där hittar man dessutom länkar till filmerna som visades.

Flera av oss här på derpartementet har i dagarna blivit intervjuade om samspelet mellan politiker och journalister. Allt för forskningsprojektet Political Communication Cultures in Western Europe. Enligt den förfrågan som vi fick häromveckan så intervjuar man riksdagsledamöter, ministrar i regeringen, ledamöter i partistyrelserna, presstalespersoner, politiska journalister och övriga specialister inom opinionsbildning.

Även om en reflektion är att man ganska lättvindligt svarar på hyfsat komplexa frågor under den ca 20 minuter långa intervjun ska det bli intressant att ta del av resultatet så småningom. Det är nog inte en allt för djärv gissning att resultatet kan skilja sig åt en del beroende på vilken roll man har.

Exklusivt för Departementets läsare kan vi idag publicera ett samtal mellan tidigare statsminister Thorbjörn Fälldin och Maud Olofsson.

 

Samtalet som ägde rum för några veckor sedan i Sundsvall ger en hel del intressanta perspektiv. Thorbjörn Fälldin berättar om hur samarbetet fungerade i den borgerliga regeringen 1976 och om varför det krävdes många bloss på tålamodspipan.    

 

I samma ämne skriver idag Dagens Nyheter ett tidsdokument över hur vår regerings inre liv fungerar idag. Det finns både likheter och stora skillnader mellan dagens läge och 1976. Läs hela samtalet här .

 

 

                                

Mats Carlbom intervjuar Maud inför dagens artikel i Dagens Nyheter. I bakgrunden Anders Flanking och Catharina Håkansson Boman

"Det är tillräckligt mycket marscherande i världen ändå"

Stig Henriksson, vänsterpartistiskt kommunalråd i Fagesta (vänsterns starkaste kommun) om varför de skippar demostrationerna på första maj. I dagens DN.

Idag öppnades Centerpartiets nya webbsida framtidsdialogen.se. Här kan man följa arbetet i partiets fyra processgrupper. Men också ge sin syn på jobb och företagande, välfärd, miljö och öppenhet.

De politiska partiernas arbetssätt förändras. Sakta men säkert.

Efter några veckors jobb med Posten har helgen bland annat kunnat ägnas åt att läsa ifatt. Här kommer tre lästips så här långt.

1. Trendwatching har kommit med en ny spaning. Denna gång om ”Status stories”. Kortfattat är tesen att som en följd av nischmarknaderna bör företag inte bara tänka på att forma en egen övergripande berättelse. Man måste också hjälpa konsumenterna med historier om de produkter och tjänster de köper som de kan berätta vidare. Inget revolutionerande, men onekligen en del nya och roliga exempel.

2. James Carville, Clintons kampanjledare 1992, menar i Financial Times att det är dags att sluta med den politiska hara-kirin. Allt med anledning av att en del människor i kandidaternas kampanjstaber valt eller tvingats att sluta efter en del mindre lyckade uttalanden. ”Politics is a messy business, but campaigning prepares you for governing” är Carvilles åsikt.

3. Cision kom i veckan med sin senaste politikerbarometer, som DN skrev om. Hela materialet finns nu att läsa här. Särskilt noterar jag att Centerpartiet var tredje största parti i medierna under perioden samt meningen  ”Alla de fyra regeringspartierna har en osedvanligt hög andel artiklar där man är huvudaktör, något som tyder på en offensiv hållning”. Trevligt.

Som bekant var det inte bara WIREC som upptog USA när vi var där förra veckan. Det pågår ju även ett primärval. Ett primärval som nu ser ut att bli lika utsträckt som en svensk melodifestival.

Även om mycket redan sagts, och valet tuffat på sedan vi kom hem, så kommer här några snabba reflektioner.

 1. Pengar vs engagemang. I American Idol-avsnittet som sändes under vår vecka i USA fanns 38 politiska reklaminslag. 32 av dem stod Barack Obama för. Enligt uppskattningar från Clintons stab spenderade Obama dubbelt så mycket på reklam i Ohio och Texas än vad Clinton gjorde. Trots det vann Clinton. Pengar må vara viktigt. Men det är verkligen inte allt om man vill vinna val.

2. ”Micro-targeting”. CNN är i sina eftervalsanalyser nästan nere på kvartersnivå när de förklarar resultatet (bland annat mha Google Earth). Och det är inte bara CNN som har tillgången till de precisa instrumenten. Kunskapen om, och instrumenten att nå, väljarna växer. ”Micro-targeting” var ett begrepp som många återkom till under vår vecka.

3. Matematik vs politik. Rent krasst handlar valet nu nästan lika mycket om matematik som politik. Börjar man räkna på det inser man nämligen att det är en näst intill omöjlig uppgift som Clinton står inför. Visserligen är det ”doable”, som International Herald Tribune konstaterade i en analys. Men det är knappast längre troligt. I alla fall om inget oförutsett händer. Men det brukar det ju å andra sidan ofta hända i politiken.

Kan även passa på att rekommendera några artiklar från resan.

Time: Does Experience Matter in a President?  Vilken betydelse har egentligen erfarenhet? Svaret är inte helt enkelt visar Time.

Time: Bill Clinton: The Bitter half. Det är inte alltid så enkelt att vilja väl.

Time: Clinton’s Collateral Damage. Man kan inte säga annat än att hon är en fighter. Och väldigt duktig på att svara på frågor.

Fick även tips om boken The Way to Win: Taking the White House in 2008 skriven av Mark Halperin och John F. Harris. Har inte hunnit mer än att läsa artiklar om den ännu, men den verkar inte helt ointressant.

I mejlen idag låg en inbjudan till ett kommande bloggmöte på Centerpartiet. Där avslöjas även att man från och med den 1 april börjar med Twinglywww.centerpartiet.se. Vad jag förstår är Centerpartiet första politiska parti som vågar öppna upp sig på det sättet. En liten men mycket värdefull signal om förnyelse, öppenhet och vilja att möta människor.

Noterar att det på Barack Obamas hemsida nu är möjligt att ladda ned mobilsignaler. Eftersom det tyvärr inte lär fungera från Sverige så kan jag istället tipsa om de ringsignaler vi gjorde till valet 2006. Kan inte minst rekommendera den ivriga bäversignalen med autentiskt bäverljud. Ni hittar den här.

Behovet av förändring och förnyelse av politiken blir inte mindre i regering. Om vi på departementet jobbar vid produktionsbandet ska partiet vara forskning och uvecklings avdelningen.

Därför tar vi nu första stegen i centerpartiets utvecklingsarbete. En bred och öppen idédebatt. Partigängare – men också forskare, studenter och fria tyckare. En framtidsdialog som ska leverera skarpa förslag till partiets stämma 2009.

Arbetssättet är inte helt obekant för oss. Redan inför valrörelsen jobbade vi metodiskt med att lära av andra – inte minst andra länder. Ungdomsavtalen med inspiration från Frankrike blev kanske tydligast. Nystartskontoren (som presenterades i helgen) hittade vi i New York.

”Förnya eller dö” sa Fredrik Reinfeldt till sin partistämma. Maud beskriver vår förnyelseprocess så här.   

Så var årets första partiledardebatt i riksdagen över och mediernas rapportering i full gång. Får man tro Aftonbladet och retorikexperten Katti Sandberg gick det hyfsat för Maud Olofsson – fyra plus och bäst betyg av partiledarna. Noterar även att Maud kom med i TT:s sammanställning över dagens citat med ”Människor är inte ting, lika lite som moln är fyrkantiga. Alla vill inte ha gröt till frukost och morotssoppa till lunch.” Den som kan sin Gunnar Ekelöf vet att de fyrkantiga molnen även återfinns i dikten ”Till de folkhemske”. Gröten och morotssoppan är dock egenproducerade, så vitt jag vet.

I väntan på riksdagens protokoll från partiledardebatten kan ni läsa anförandet här.  

Med mindre än tre veckor kvar till nomineringsmötet i Iowa rycker Barack Obama fram i opinionsmätningarna, konstaterar SvD och Aftonbladet i dag. I Time gjordes häromveckan ett försök att förklara Obamas framgånger. En faktor som lyfts fram är att kampanjen nu i högre grad följer de traditionella spelreglerna där konfrontation och konflikt är vanliga ingredienser.

En annan förklaring är engagemang. ”Voters began to see that he really wanted the job he was campaigning for. ”There’s a certain joy to it that I see in him now,” says his strategist David Axelrod. ”I just sensed from that point on that sort of incredible focus, energy, acuity, joy. He’s into it.” En artikel väl värd att läsa mellan julklappsinköpen.

time.jpg

Idag är det nästan så man blir ifrågasatt som riksdagsledmot om man inte har någon blogg. Det menade Anna König Jerlmyr som var en av paneldeltagarana vid SNS seminarium i går. Statistiskt sett har hon rätt. I alla fall delvis. För två år sedan fanns 36 stycken bloggande riksdagsledamöter (enligt en uppsats av Nilsson & Nymark). Idag har antalet bloggar mer än fördubblats. Faktum är att en av fem ledamöter har en blogg (anledningen att jag vet det är att jag så här den sista skälvande månaden av min föräldraledighet har fått för mig att jag ska slutföra en gammal c-uppsats). 

Men att ha en blogg är inte detsamma som att vara en bloggare. För bara två av tre bloggar är aktiva. Många står ouppdaterade i veckor. Eller till och med månader. Möjligen skulle fler göra som miljöpartiets Peter Eriksson som (efter ett råd från Lena Melin) valt att lägga sin blogg på is. Å andra sidan kan även en ouppdaterad blogg få spridning. I helgen refererade exempelvis SvD i en artikel om gasledningen till ett inlägg som den moderate riksdagsledamoten Rolf K Nilsson gjorde den 1 juni. Det är också hans senaste inlägg på bloggen. Bra eller dåligt, rätt eller fel – det är upp till  var och en att avgöra. Oavsett vilket är det intressant att se hur kontakten mellan politiker, väljare och media förändras. Sakta men säkert.

När jag kom hem idag låg Bengt Wahlströms nya bok Guide till det virituella samhället i brevlådan (som diskuteras på ett seminarium nu på måndag). Än så länge har jag inte hunnit med mer än att snabbläsa avsnittet ”Politik i det virituella samhället”, så någon djupare recension eller omdöme är fortfarande lite för tidigt.

Två saker har dock slagit mig så här långt. För det första noterar jag att bloggarnas funktion som medborgarjournalister lyfts fram på ett par ställen. Det återkommande exempelet är här, liksom i så många andra fall, Magnus Ljungkvists research kring Maria Borelius inkomster. Det är i och för sig helt korrrekt. Men frågan man ställer sig är vilka  andra exempel det finns på den typen av medborgarjournalistik (givet att man räknar bort Politikerbloggen och bloggar från traditionella medier förstås)?

Jo, jag är medveten om bloggare står bakom flera andra nyheter. Härom veckan satte exempelvis Johan Hammarqvist den boll i rörelse som ledde till att Björn Elmbrandt slutade som krönikör i Studio ett. (Å andra sidan kan man diskutera om det är ett exempel på just medborgarjournalistik med tanke på att Johan också är chefredaktör på Norra Skåne. Och på något sätt är det också symptomatiskt. Många av de som står för ”bloggnyheterna” har på ett eller annat sätt en koppling till mer traditionella medier eller arenor.)

Men med tanke på att det finns så många bloggar och så mycket politik och att så lång tid har gått sedan Ljungqvist gjorde sitt avslöjande så måste man ändå säga att de ”stora” medborgarjournalistiska blogginläggen inte duggar direkt tätt. En högst ovetenskaplig och mycket liten enkät bland regeringens pressekreterare visar också att det är väldigt sällan bloggare hör av sig. De som argumenterar för att medborgarjournalistiken har fått något större genombrott har helt enkelt en del att bevisa.

Den andra tanken som slog mig när jag bläddrade i boken var hur oerhört snabbt den värld som Wahlström beskriver förändras. Det talar å andra sidan för att medborgarjournalistiken snart kan stå för betydligt fler och större nyheter.

guide.jpg

Fem dagar har nu gått sedan Aktuellts webbsatsning ”Öppen redaktion” startade. ”Genom den här satsningen öppnar vi redaktionen och redovisar hur vi tänker. Vi brottas ju dagligen med inbördes konfrontationer och svåra avvägningar”, förklararade Aktuelltchefen Eva Landahl för DN på på premiärdagen.

Själv tillhör jag de knappa tiotusen av Aktuellts miljonpublik som besöker sajten. Är man nörd så är man. Dock kan jag konstatera att Öppen redaktion så här långt inte riktigt har levt upp till Landahls ambition. Så öppet är det inte. Så mycket mer inblick i hur redaktionen tänkt har man inte fått. Och de svåra avvägningarna lyser med sin frånvaro. Exempelvis flaggades i gårdagens klipp från redaktionens morgonmöte för att Mats Knutsson hade en större nyhet på gång, men mer blev det inte eftersom ”det inte ska läggas ut på något nät”. Det liknar mer en trailer än en öppen redaktion.

Slutsatsen av materialet från de första fem dagarna är att det antingen inte finns så mycket att berätta eller att ambitionen är lite väl ambitös. Själv tror jag på det senare. Skulle Aktuelltredaktion verkligen öppnas upp på webben skulle det säkert skapas lika många nyheter där som i Aktuellts 21-sändning. Öppen redaktion står helt enkelt inför samma utmaning som finns för den här bloggen – det roligaste eller mest intressanta är av olika skäl inte så enkelt att berätta om (eller också finns inte tiden att göra det).

Trots det gillar jag satsningen. Inte minst är det ett kul grepp att intervjua gästerna efter deras medverkan i Aktuellt. Och tillsammans med det korta klippet från Aktuellts morgonmöten, exempelvis det där riktlinjerna läggs upp för intervjun med Fredrik Reinfeldt, ger det hela ändå en viss inblick i hur politiker och journalister ser på varandra och samspelet däremellan. Lite gläntar det på dörren till tidigare stängda rum. Så trots att både Öppen redaktion och Departementet har sina begränsningar fyller vi förhoppningsvis ändå en funktion.

I slutet av november kommer Bengt Wahlströms nya bok Guide till det virituella samhället ut. Boken handlar om hur Internet påverkar oss alla som konsumenter och väljare och kommer också att diskuteras vid ett frukostseminarium där bland andra Anna König Jerlmyr, Olle Wästberg och Fredrik Wass medverkar.

I somras gjorde jag själv en bakgrundsintervju med anledning av boken. Intervjun handlade bland annat om varför vi startade Departementet men också om, och i så fall hur, bloggarna har påverkat bland annat mediernas  granskningsmakt och politikernas handlingsutrymme. Mitt svar gick ut på att medie- och samhällsdebatten fått fler röster genom bloggarna, att bloggsfären säkert kommer att utökas med professionella bloggare inom de närmaste åren, men att man trots det måste vara ärlig och se att det mesta ändå är sig likt. Idag är det fortfarande de traditionella medierna som dominerar. Det ska bli intressant att se vad Bengt, paneldebattörerna, Margot Wallström, Ali Esbati, Karolina Lassbo och de andra som medverkat har att säga i frågan.

RSS Senaste nytt från regeringen

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Mest lästa inlägg

Annonser