You are currently browsing the category archive for the ‘Socialdemokraterna’ category.

För oss som försöker sköta jobbet den vakna delen av dygnen är det omänskligt svårt att samtidigt följa Demokraternas pågående konvent. Men det finns nördknep.

MSNBC sänder dygnet runt direkt från Denver – även med en del intressanta analyser under svensk dagtid. Maud hade först tänkt att åka till Denver, men med ett land att sköta och en budget att förhandla fick vi avstå den här gången.

Centerpartiet på plats med miljöminister Andreas Carlgren och partisekreterare Anders Flanking.
Anders livebloggar från konventet här.

Noterade att även Mona Sahlin väljer att besöka Demokraternas konvent. Det är ett intressant val då hon har ett annat eget systerparti i USA – social democrats.

Men Sahlin kanske inte vill förknippas med de, trots att de tycks ingå i samma internationella organisation. Du hittar deras webbsida här.

Från postfacket hämtar jag 8 av de 107 interpellationer som inkom häromdagen när det var sista inlämningsdag för säsongen. Sex från socialdemokraterna och två från miljöpartiet.

Även om det återstår några dagar av riksmötet 07/08 kan man konstatera att det lämnats in rekordmånga interpellationer i år. Hittills 796 stycken. Det ska jämföras med 695 förra året. Faktum är att Socialdemokraterna är nära att helt på egen hand lyckas bräcka förra årets resultat med sina 536 interpellationer.

Det är ju jättebra. För inte nog med att oppositionen verkligen tar sin uppgift att granska regeringen på allvar. Man bidrar faktiskt desutom till att öka sysselsättningen. För om man utgår från att varje interpellation tar 10 timmar att besvara (inkl allt från att tjänstemän och politisk sakkunniga skriver svaret till att ministern debatterar det i kammaren) och gångrar det med antalet interpellationer visar det sig att regeringskansliet totalt har lagt ca 199 arbetsveckor på detta. Socialdemokraternas interpellationer har ensamt tagit 134 veckor att besvara. Det motsvarar ju mer än två årsarbetstillfällen. Och så säger de att socialdemokraterna inte kan skapa jobb.

När jag ändå är i rättningstagen. Träffade Katrine Kielos på ett seminarium som Timbro ordnade här om veckan. Exakt vad hon gjorde där är för mig oklart men helt klart är att hon tycks vara både trevlig och kompetent.

 

I Fokus från i fredags skriver hon under den skojfriska rubriken Med smak av Toblerone .

 

Visserligen tillkom 164 000 nya jobb under 2006 och 2007 men de flesta av dessa kom under 2006. Alltså under den förra regeringen…

 

 

Det är fel. Minskningen av utanförskapet med 164.000 personer på ett år är räknad från oktober 2006 – oktober 2007, det vill säga bara under Alliansregeringens tid.  

 

Motsvarande minskning 2005-2006 (förra regeringens sista år) var enbart 1 800 personer. Rätt ska vara rätt, Katrine.

Det är väl ingen hemlighet att Allianspartierna är bäst på företagande. Framförallt nu när alternativet börjar klarna. Det som skulle bli en stor omprövning av socialdemokraternas jobbpolitik ser mest ut som det alltid har gjort.

Mer bidrag, ökat regelkrångel och högre skatter. Fler ams-platser . Och vad är trovärdigheten hos ett parti som numera grundar sin ekonomiska politik på opinionsmätningar ?

Idag presenterar också Svenskt Näringsliv sin årliga ranking av kommunerna. Man ska nog ta den typen av undersökningar med en nypa salt, men tendensen är tydlig. De 25 bästa kommunerna styrs av ett eller flera allianspartier.

På måndag arrangerar regeringen en upptakt kring den framtida energi- och klimatpolitiken . Det är en del i arbetet med att forma en långsiktig klimat- och energipolitik, med bred förankring både i riksdagen och samhället i stort. En viktig beståndsdel är förstås EU-kommissionens klimat- och energipaket, som presenterades nästan på dagen för tre månader sedan.

Förberedelserna kring upptakten har krävt en hel del tid den senaste tiden, både för oss här på Näringsdepartementet och våra vänner på Miljödepartementet. Förutom allt praktiskt kring lokalen har inbjudningar skickats ut, tal skrivits, moderatorn förberetts och informationsmaterial producerats. Nu börjar allt falla på plats. Inte minst glädjande var det EU:s energikommissionär Andris Piebalgs häromdagen tackade ja till att komma.

Och intresset för upptakten är stort. Närmare 300 personer har anmält sig. Egentligen är det inte så konstigt. Idag är det inte bara politiker och forskare som diskuterar frågan. Klimathotet är ett vanligt samtalsämne även bland jobbarkompisar och föräldralediga i parken.

Med tanke på det var det något förvånade att idag gå igenom anmälningslistan. För hur jag än letade kunde jag inte hitta en enda företrädare för landets största parti – Socialdemokraterna. Nog känns det lite märkligt.

Det är nästan så man hoppas att det hela är ett misstag. Att Socialdemokraterna helt enkelt slarvat bort sin inbjudan. För någon av partiets 130 riksdagsledamöter borde väl ändå tycka klimatfrågan är viktig? Ett förslag är Anders Ygeman som är ordförande i miljö- och jordbruksutskottet. Men han tycks just nu engagera sig mer för handlingsplaner mot mördarsniglarna än hur mänskligheten ska möta klimathotet.

 

Skulle Ygeman eller någon annan socialdemokrat komma på andra tankar är de välkomna att höra av sig. Vi ska nog kunna hitta en plats åt dem.

 

Och apropå mördarsniglarna så kan man väl passa på att påminna om vad Ygemans partikollega Lena Sommestad, då miljöminister, 2006 sa apropå vilka initativ hon avsåg att ta för att få rätsida på problemet:

 

"Jag är medveten om att mördarsnigeln ställer till stora bekymmer för odlare. Jag anser samtidigt att snigeln bäst kan bekämpas lokalt av de odlare som har problem och att politiska initiativ inte är rätt sätt att hantera problemet."  

 

Det var tre månader innan regeringsskiftet.

När den socialdemokratiska riksdagsledamoten Peter Hultqvist i P1 morgon debatterade utnämningen av Odenberg med statssekreterare Ola Alterå ”glömmer” han att säga en del rätt väsentliga saker. Exempelvis att det några rader upp i det dokument som han läser högt ur med all tydlighet framgår att detta är ett två år gammalt ”förslag” från de fyra ledamöterna i Alliansens Granskningsgrupp. Ingenting annat. Och eftersom ordet ”förslag” och/eller ”föreslår” används mer än 20 gånger i dokumentet kan man ju tycka att det budskapet borde vara rätt tydligt. Detta understryks också av att man i Alliansens valmanifest endast återfinner mer generella formuleringar kring vikten av att förändra utnämningspolitiken.

Den som däremot vill se vad regeringen faktiskt sagt i frågan, vilket rimligtvis är mer relevant, kan gå till budgetpropositionen. Där står bland annat att ”Regeringens bedömning är att annonsering ska bli mer regel än undantag då rekryteringsbehov föreligger” samt att ”annonsering behöver kompletteras med andra tillvägagångssätt för att hitta bra chefer.” Där står inget om att alla tjänster ska utannonseras. Det står heller ingenting om att alla rekryteringsprocesser ska ske bara internt eller bara externt.

Om man som Hultqvist väljer att använda så hårda ord som ”hyckleri” bör man nog också vara rätt noggrann med fakta.

bp.jpg

Stureplanscentern såg dagens ljus för drygt ett år sedan. Sedan dess har avdelningens rykte nått långt utanför tullarna. Många har försökt förklara mycket med den lilla avdelningen. Det gäller inte minst socialdemokratiska partiledare. I den senaste partiledardebatten visade exempelvis Mona Sahlin att hon inte bara för samma politik som sin företrädare. Hon använder också samma retorik. Sahlins något krystad argumentation kring Centerpartiet och Stureplanscentern var snarlik den som Göran Persson använde i samma talarstol bara ett halvår tidigare (med den skillnaden att Persson formulerade sig något stiligare).

När Stureplanscentern nu omgärdats med sådan mystik är det därför ganska befriande att höra avdelningens egna företrädare. I en artikel i Sundsvalls Tidning slår Stureplanscenterns ordförande Christer Mellstrand välfunnet sönder några av de många myter som man kommit att förknippats med. ”Motsättningen mellan stad och land är konstruerad och existerar egentligen bara i våra politiska motståndares fantasi. Det är lika viktigt med företagande, en god miljö och individens integritet oavsett var man bor och vad man jobbar med”, skriver Mellstrand bland annat (en något längre version av artikeln finns på Mellstrands blogg. Läs även gärna Aktuellt i Politikens intervju med Mellstrand).

Alldeles säkert lär vi även framöver få höra socialdemokrater av alla de slag försöka skrämmas med Stureplanscentern. ”De tycker sig ha något att tjäna på det”, som Johan Hammarqvist konstaterar. Låt så vara. I Centerpartiet har återinträdet i storstäderna väckt glädje och stolthet. Inte oro och skräck. För övrigt kan jag bara konstatera att flertalet av oss i Mauds stab har växt upp en bra bit utanför 08-området, men nu sedan flera år tillbaka rotat oss i Stockholm. Undrar hur vi passar in i den socialdemokratiska retoriken? Vi som inte tycker det är så märkvärdigt att ha en politik för både Stureplan och Strömsund.

”Sent ska syndarna vakna”, var Maud Olofssons kommentar när hon i torsdagens Aduktusson ombads ge sin syn på Socialdemokraternas nyfunna intresse för företagandefrågor (programmet går att se på TV8:s hemsida).

Idag när Socialdemokraterna säger sig vilja förbättra trygghetssystemen för företagare, och socialdemokratiska bloggare så innerligt vill tro att något hänt, kan det vara värt att påminna om att det var de borgerliga partierna som tillsammans med miljöpartiet tvingade fram den utredning som Socialdemokraterna nu talar sig varm för. En utredning som Alliansen fann hade sådan brister i upplägg att man ändå var tvungen att göra om och göra rätt när man kom till makten.  

Efter bara ett år i regeringsställning har Alliansen genomfört eller påbörjat 55 olika åtgärder för att förbättra företagandet. Och med tanke på att Maud Olofsson hos Adaktusson förklarade att såväl utredare och direktiv kommer att vara på plats inom en ”nära framtid” är det inte någon större risk att Alliansen blir omsprungen i företagarfrågorna. Socialdemokraterna är fortfarande allt för yrvakna. Tyvärr, får man väl tillägga. För hade partiet något tidigare kommit att fundera på sambandet mellan företagare och välfärd hade de kanske kunna få en del gjort på området eftersom de trots allt hade makten i 12 år.  

”Hittills har socialdemokratin inte uttryckt så många nya ståndpunkter alls. (—) Det finns inte så mycket som skiljer Göran Persson och Mona Sahlin politiskt och historiskt”, förklarade vänsterpartiets partiledare Lars Ohly när han häromdagen medverkade i Ekots lördagsintervju. Man undrar om han hade fått tjuvläsa dagens socialdemokratiska budget. För när man läser vad Mona Sahlins parti vill idag är det svårt att inte känna hur att man förflyttats tillbaka till den tid då hon och Göran Persson styrde landet. En tid då klyftorna växte och över en miljon människor hamnade i utanförskap.

Det var inte riktigt så Mona Sahlin sa när hon blev partiledare. Då talade hon om behovet av förnyelse. Man skulle lära något av valförlusten och att politiken lett till massarbetslöshet. Men kanske ska man inte förvånas över att det inte blev mer än prat. Dels har ord alltid varit en starkare gren än handling för Sahlin. Dels förklarade hon redan i riksdagens partiledardebatt den 13 juni vad hon egentligen menade med ”förnyelse”: ”När jag säger förnyelse, Maud Olofsson, handlar det inte om att byta parti och byta politik, utan om att på områden vara självkritisk”. 

 

Jag förmodar att socialdemokraterna nu är färdiga med sin ”självkritik”. Och att de kom fram till att det var väljarna som hade fel. Inte de. Det skulle också förklara varför Pär Nuder i dagens Studio ett förklarade att han fann det ”motbjudande” att väljarna i förra valet såg till att socialdemokraterna kom i opposition. Det Nuder kallar ”motbjudande” är annars vad vi till vardags kallar för demokrati.

Oppositionen rasar mot att regeringen har valt att använda Carnegie som rådgivare vid försäljningen. Östros kaxar ”att han inte ens överväger att koppla bort Carnegie från den aktuella försäljningen är ju häpnadsväckande” till TT.

Det som är häpnadsväckande är att ingen ställer frågan till Östros själv om vilket förhållande han hade till Carnegie under sin tid som statsråd – vilket också är tiden för de affärer som Carnegie nu kritiseras för. Carnegie har ju varit den rådgivare som Östros litat till och som år efter år bland annat har fått det ärofulla uppdraget att värdera statens bolagsportfölj.

Jag undrar vilka frågor om etik och moral som Thomas Östros ställde till Carnegie på den tiden. Det kanske utfrågningen i NU kan ge svar på.

Så var den presenterad. Alliansregeringens första riktiga budget. Avvägningen mellan kortsiktiga opinionsvinster eller att göra det som är rätt föll på det sistnämnda.

Jag känner mig stolt. Det är kul att jobba för en regering som har modet att göra det som behöver göras. Som vågar se samhällsproblem och presenterar lösningar.

Förutom budgeten är dagens mest intressanta händelse det beska meningsutbytet mellan Pär Nuder och Peter Eriksson. Se Aftonbladet här. Frågan som man måste ställa sig är huruvida Pär Nuder (eller för den delen Bosse Ringholm i kvällens rapport) har drabbats av plötslig amnesi eller helt enkelt blåljuger.

I en nyhet från Tidningarnas Telegrambyrå den 30 mars 2004 går det att läsa följande:

STOCKHOLM (TT) Regeringen vill spara på sjukkassa, a-kassa, bistånd, försvarsmateriel. (…)Regeringen vill spara två miljarder på de sjukskrivna. Den vill skärpa tillämpningen av sjukförsäkringen, sjukskrivna som inte kvalificerar sig för förtidspension måste ta ett jobb.

I dagens TT-meddelande:

– Ni är konsekventa i er orättvisa politik. Det finns något robotliknande, kliniskt och kallt över den, sade socialdemokraternas förre finansminister Pär Nuder i riksdagsdebatten.

Många stora ord av någon som antingen har dåligt minne eller tar väldigt lätt på sanningen. 

Sommarsemesterns sista vardag lyssnar jag på Sommar i P1 med socialdemokraternas ledare Mona Sahlin medan jag pysslar på här hemma i huset i Kuivakangas. ”Sommar” tillhör verkligen ett av mina sommar-måsten och det är alltid lika spännande att se vilka som kommer att sommarprata som att senare höra på programmen. I år har det dock blivit osedvanligt få program. Men Mona. Hon överraskar och överväldigar. I vart fall mig. Bra musik. Personligt och angeläget. Tårarna bränner under ögonlocken när hon talar om kräkklubben och Anna Lindh eller om hennes son som dog alltför tidigt.

Politiskt gillar jag hennes passion för lika rättigheter oavsett sexuell läggning eller hudfärg, mot hedersmord, trångsynthet och fanatism. Ett riktigt bra program med personlig touch kryddat med citat och minnesbilder. Fotbollsflickan i Rosengård som drömmer om att bli inte en ny Zlatan, men väl en ny Marta (förstås!). Kofi Annans kloka ord om att världen behöver fler barn som står vid sina föräldrars gravar, än det omvända förhållandet som det är idag och hur världens nöd och lidande skulle kunna lindras.

Mona Sahlin slår ett slag för politiken, demokratin och förtroendevalda. Om politiken som verktyg för förändring och hur politik gör skillnad. Om de hot och trakasserier som tyvärr också är verklighet till och med  för många av oss som är politiskt aktiva på kommunal nivå. 

Monas sommarprogram väcker ingen längtan till stenhårda konfrontationer, snarare dialog och samtal med ömsesidig respekt. Jag sätter punkt där och överlåter – när Mona också berör Nelson Mandela och hyllar honom med att låta Barbara Hendricks ljuva stämma ljuda till tonerna av Puccini – till andra, att anklaga henne för ett politiskt korrekt program. I liked it – for what it’s it worth.

RSS Senaste nytt från regeringen

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.