Känner du igen dig?

Thorbjörn Fälldin (TF): Vår framställningskonst är ju mycket olika. Men om man ser till innehållet hamnar vi ofta på stamma ställe i spelplan. Jag har en regel vad gäller att ge goda råd. Den som går objuden till går som regel otackad från. Men att hålla den här gränsen kan ibland vara lite svårt när vi är nära vänner.   

 

Vad betyder Thorbjörn för centerpartiet idag?

Maud Olofsson (MO): Som partiordförande är det viktigt att koppla ihop historien med framtiden. Historien ska kännas igen i vår förnyelse. Miljöfrågorna, entreprenörskap och att bestämma själv över ditt eget liv. Den ideologiska förnyelsen som var under Thorbjörns tid känns igen. Det är det som gör centerpartiet spännande. Ska man värna framtiden måste man grunda sig i värderingen och ideologin. Det finns en risk att partierna bara blir sakfrågor – men vi grundar i värderingen.

 

Vad ser ni för skillnader och likheter i det borgerliga samarbetet idag och 1976?

MO: Thorbjörns och centerpartiets insatser, bidraget till maktskiftet kanske är tydligast. I min allians ska alla bidra och alla ska vinna. Det är vår viktigaste lärdom från -76. När vi gick in i valrörelsen 2006 diskuterade vi (partiledarna för Alliansen) vilka lärdomar vi kunde dra av från tidigare. Energiöverenskommelsen är ett resultat av det. Vi ville lösa den innan valet och inte sitta med den i en regeringsförhandling.

 

TF: Det finns en väsentlig skillnad. Gösta Bohman hade kort stubin, de som jobbat närmare honom sa att hade ingen stubin alls. För att ge lite interiör. Han sprang runt takåsarna på Rosenbad och Per Ahlmark sprang efter honom. Jag satt och rökte min pipa och väntade på att de sprungit klart. Tålamodspipan kallade vi den för.  

 

MO: Det spelar roll vilka personligheter som finns inom alliansen. Vi tar inte oss själva på jordens allvar. Distans till sig själv, ingen religiösitet i tekniska lösningar och våra personliga egenskaper gör att det fungerar. Vi har bestämt oss för att regeringsarbetet ska fungera och då vågar vi också debattera i sakfrågorna.

 

Hur ser ni på konkurrensen mellan de borgerliga partierna. 1976 var centerpartiet störst och idag är det moderaterna?

TF: Man måste göra analysen. Är det i mitt och partiets intresse att ta strid, eller kan vi komma tillbaka till frågan i en annan utgångspunkt. Det kunde vara spänt i förhandlingarna. Min sävlighet gjorde sitt att lösa en del.

 

MO: Det är samma sak idag. Värdera vilka fighter som vi tar offentlig. Jag har som princip att vi ska lösa svåra frågor inom gruppen (partiledarna). Det lättaste sättet att komma ut i media är att splittra alliansen. Men då lever man inte på egna meriter. Jag vill att mitt parti ska utveckla nya idéer och tankar – inte riktat mot någon annan utan för att föda in i alliansen. Då blir också centerpartiet framgångsrikt. Vi vågar diskutera de svåra frågorna direkt mellan partiledarna.

 

Socialdemokraternas maktinnehav bröts 1976, hur ser du på dina framgångar och det valet idag?

TF: Jag har inget annat svar på det utan att jag drev frågor som var väl förankrade. Jag kände hur jag hade vinden i ryggen. Då var lätt att gå vidare och hålla kursen. Under en mellanvalsperiod fick jag frågan av CUF om jag kunde tänka mig att sitta i en moderatledd regering, jag tänkte en stund och sa att jag kunde tänka mig det. Det fick jag mycket skit för. Men jag sa som jag kände var rätt. Den gemensamma politiken är vägledande.

 

Det var tre icke socialistiska partier som strävade efter att forma en gemensam politik. Sen gäller att succé skapar succé. Framgångsvinden påverkade säkert både en och annan människa. Det var många som efter valet kom fram, skrev brev eller ringde och var så tacksamma att vi lyckats bryta den socialdemokratiska dominansen. Det var många som sa att nu äntligen skulle demokratin börja fungera i Sverige också.

 

MO: Jag tror att det spelade roll att man hade en tydlig statministerkandidat. Thorbjörn var den som kunde utmana Olof Palme. Han blev en motkraft. Han var ett alternativ till socialdemokraterna. Och det har jag tagit med min politiska gärning. Att våga utmana socialdemokraterna. Det fanns stora likheter mellan 1976 och 2006. Vi utmanade sossarna, hade en tydlig statsministerkandidat och det var centerpartiet som gjorde att det blev maktskifte båda gångerna. I SCB:s valanalys kan man se att det var centerpartiet som ökade mest sista veckan och blev tungan på vågen.     

 

Förhållandet till media och journalister?  

TF: Jag fick erfara det direkt (som partiledare). 1964 var partierna inbjudna att diskutera Sverige 1984. Jag var centerns representant. Det var första gången i livet som jag trampade akademiskt golv på Stockholms Universitet. Alla motståndare var akademiker, och så jag då, skriet från vildmarken (skratt). Förstod ju tidigt ska jag ha en chans här, och inte spela på deras planhalva måste jag ingjuta mod och tillförsikt hos tv-tittarna. Jag odlade en modell som byggde på att gjuta mod och tillförsikt hos min publik. Min personlighet gjorde nog sitt.

 

Om att ta journalister hem…

TF: Ja, det var två saker. Jag bedömde inte att de det var något fel att de fick se hur vi levde. De fick en möjlighet att se den arbetsbörda som Solveig bar. Det hade funnits en del översittarfasoner när man talade om kvinnor som inte skulle bidra. Det fanns ju en del uppriktiga reportage som jag inte hade någonting att synpunkter på.

 

Jag har ingen anledning att klaga på medierna. Men Aftonbladets satir var jobbig att bära. Det var nog många journalister och opinionsbildare som hoppades på en icke socialistisk regering (1976) men när det visade sig att det var centern så blev man purken.

 

MO: Om att ta medierna hem. När vi bestämde oss för alliansens bildande i Högfors så sa jag, kom hem till mig så får vi vara ifred. Men vi blev ju tvungna att lägga om planeringen av det mötet helt. Och alla vet ju hur det slutade.   

 

Vilken roll spelade centerpressen?

TF: I inledningsskedet var tidningsköpen positiva (opinionsmässigt). Men på senare tid har vi sett att det inte spelat lika stor roll. Vi förvärvade landsortstidningar som hängde på gärdesgården och som idag har kunnat omsättas i enorma värden.

 

Om mediernas makt

TF: Ville man få genomslag på någonting då gällde det att komma in i DN eller Svenskan. Men ville vi odla och repetera budskapen var landsortstidningarna bäst. För genomslag, kom jag fram till ganska tidigt måste man vara med i tv, ekot och de stora tidningarna.

 

MO: Medierna har en större makt idag än tidigare. Medierna är samtidigt så spridda så är det svårt för enskilda medier att styra debatten. Samtidigt så har politisk journalistik inte samma höga status som annan journalistik. Mediernas uppgift att granska och förmedla måste stå i centrum. Granskningen i sakfrågor borde vara skarpare.

 

Annons