Centerpartiets riksdagskansli har nu startat en blogg – Riksdagskansliet. Om ”vardagen i politikens centrum”.

Det finns åsikter om regeringens sätt att presentera budgeten, dvs att vi gör det i delar vid olika tillfällen och inte levererar allt på samma dag. Talmannen må ha invändningen att riksdagen ska ha första tjing, men ur demokratisk synpunkt kan det aldrig vara fel att medborgarna får klart för sig vad regeringen vill använda våra gemensamma skattemedel till.

Men det tycker många socilademokrater. I gårdagens Publicerat i P1 kallade Håkan Olander, tidigare chefredaktör för Byggnadsarbetaren och pressekreterare åt Socialdemokraternas partisekreterare, den gångna månaden för ”svart september”. Han syftade på de många nyheter som publicerats kring statsbudgeten och beskyllde hela journalistkåren för att vara bingoutropare.

”Svart September”, så hette en palestinsk terrorgrupp på 70-talet. Vad menar Olander egentligen? Att Alliansregeringen bedriver terror genom öppenhet och transparens? Eller försöker han skrämma media till tystnad?

Vad är alternativet? Hemlighetsmakeri, spekulationer, välplacerade läckor.

Vem vill tillbaka till den socialdemokratiska eran då dimmorna låg täta i september?

Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström har blivit utsedd som en av den gröna gruppens två representanter i förlikningskommittén som ska hantera Telekompaketet i den kommande förlikningsprocessen. Det är kul, och jag ser fram emot det gemensamma arbetet och ansvaret för att hitta en lösning och kompromiss som såväl medlemsstaterna som EU-parlamentet tycker är bra!

EU-parlamentarikern Jan Andersson skriver på sin blogg följande:

Regeringens förslag om skattesänkningar till pensionärerna är inget annat än ett hån.

När han konfronteras med det faktum att de socialdemokratiska regeringarna under 1994-2006 inte sänkte skatten en enda gång för pensionärer, medan Alliansregeringen nu gör det för andra gången svarar han:

Vad jag vänder mig mot att skatten för pensionärer är betydligt hägre än för förvärvsarbetande i samma inkomstläge.

Gärna en skattehöjning för pensionärerna, bara andra grupper får en ännu högre skattehöjning!

Sällan har väl Margaret Thatcher känts så aktuell som nu:

”What the honorable member is saying is that he would rather have the poor poorer provided the rich where less rich! That way you will never create wealth for better social services…As long as the gap is smaller they rather have the poor poorer!”

Eller som i Jan Anderssons fall:

Du föredrar att pensionärerna får mindre pengar att röra sig med, så länge de yrkesverksamma får ännu mindre!

Det s.k. prisbasbeloppet bestämmer nivån för olika sociala förmåner – garantipensioner, sjuk- och föräldrapenning samt studiemedel. Detta gör att bidragen automatiskt följer prisutvecklingen och att regeringen inte behöver gå till Riksdagen för att kunna garantera att exempelvis studiemedlen ska följa med inflationen, utan det räcker med att regeringen fastställer nivån på prisbasbeloppet, vilket görs efter förslag från SCB som räknar fram konsumentprisindexet (KPI).

Eftersom det för närvarande råder deflation föreslår SCB att prisbasbeloppet ska sänkas med 400 kr till 42 400 kr. Detta kommer att göra att studiemedlen automatiskt sänks med 72 kr i månaden, men eftersom KPI också minskar är detta en nominell förändring då den reella köpkraften är oförändrad. Om vi istället hade haft inflation hade studiemedlen nominellt höjts för att korrigera för försämrad köpkraft.

Igår meddelade regeringen att studiemedlen ska höjas med 430 kronor i månaden, vilket efter KPI-justering ger 350 kr mer i månaden.

För dem som har ett partipolitiskt intresse att förminska denna reform är det så klart frestande att låtsas om att man inte känner till skillnaden mellan nominella och reella belopp och formulera det som om reformen i sig endast är värd 350 kr.

Då är det desto mer uppseendeväckande att TCO:s utredare gör samma misstag, medvetet eller omedvetet låter jag vara osagt. TCO är i alla fall på pappret partipolitiskt neutrala och därför är det uppseendeväckande att man (medvetet eller omedvetet) blandar äpplen och päron (dvs. nominella och reella belopp) för att förminska den här reformen.

I kommentatorsfältet har det kommit en del förtydligande från bloggskribenten, Kristina Persdotter:

Jag tycker att den reella effekten av ett politiskt förslag är den intressanta och därför skriver jag om den. En höjning av studiebidraget om cirka 15 kr är vad som är den verkliga förändringen för både den enskilda studenten och statsbudgeten.

De 15 kronorna härleds enligt Persdotter på följande sätt:

En sänkning av prisbasbeloppet med 400 kr innebär enligt CSN en sänkning av studiemedlet med 72 kr. 34 procent av studiemedlet är studiebidrag vilket innebär en sänkning med 24,50 kr av studiebidraget. Om regeringen samtidigt höjer studiebidraget med 40 kr innebär det totalt sett att studiebidraget höjs med 15,50 kr.

Här tar Persdotter regeringens reella nivåhöjning om 40 kr (alltså endast bidragsdelen) och drar bort den KPI-justerade sänkningen på 24,50 för att landa på 15,50 kr. TCO-utredaren blandar alltså den nominella sänkningen med den reella höjningen för att hon tycker att ”den reella effekten av ett politiskt förslag är den intressanta”.

Om vi istället hade haft en Zimbabwe-inflation (med tillhörande KPI-justerade höjningar av studiemedlen), hade vi då fått läsa på TCO:s blogg att Alliansregeringen hade chockhöjt studiemedlen?

För 2009 höjdes prisbasbeloppet med hela 1 800 kronor. Om man ska räkna som Persdotter gör innebär det att regeringen beslutade sig för att höja studiemedlet med ca 324 kr (*) förra året för att kompensera för den då höga inflationen. Denna nominella höjning är nästan lika stor som årets nominella (324 jämfört med 350), men den genererade ingen uppmärksamhet från TCO (vad jag har hittat i alla fall). Varför fick vi inte höra från TCO att Alliansregeringen höjde studiemedlen ganska betydande förra året?

Jag vill inte på något sätt vara elak, men finns det inte här antydningar om att TCO-utredaren inte till 100 % känner till distinktionen mellan nominella och reella begrepp, något som jag skulle vilja säga är en ganska så elementär kunskap?

Eller kan det, trots TCO:s på pappret partipolitiska neutralitet, finnas partipolitisk bias som fördunklar intellektet?

————————————————————–
(*)=Jag hittar inte den faktiska nivåhöjningen utan använder CSN:s informationen för att beräkna 2009 års höjning på samma sätt som 2010 års sänkning räknades fram.

The current ICT program for EU i2010 is running towards its end and we need to look ahead to see what we must do in order to take fully advantage of all the benefits that ICT can provide. The Swedish presidency has commissioned a report from SCF Associates that will form the basis of discussions for a conference on Visby, Gotland, on the 9-10 of november.

Today, the report [PDF] has been published which the Minister of Infrastructure, Åsa Torstensson, writes on Newsmill. Hopefully, the discussions will be very fruitful. Already two different groups have announced that they will contribute, Our Visbyagenda and We Rebuild EU.

I am thrilled to hear that there is such a great interest for the coming EU ICT agenda and I encourage everyone to take part of the discussions on how to form the future ICT policies.

Whenever you blog, twitter, write comments or articles, please use the hash tag #visbyagenda so that we can monitor the discussions and bring suggestions and opinions to the conference!

När tabloidpressen ska förhålla sig till nationalekonomi blir det inte alltid helt rätt. I många fall blir det till och med väldigt fel, vilket dagens artikel i Expressen är ett exempel på.

De har fått tag på en OH-presentation från Finansdepartementet där det framgår att jobbskatteavdraget leder till att den s.k. reservationslönen sänks, vilket innebär nivån för vilken en person är villig att ta ett jobb. Ett före detta statsråd som har en hög avgångsersättning som dessutom minskar med eventuella inkomster har en mycket hög reservationslön, eftersom den nya lönen måste vara ännu högre än den förra. Å andra sidan, en person som inte har några inkomster alls och som riskerar svälta har en mycket låg reservationslön.

Vad har då detta med Alliansregeringens jobbskatteadrag att göra? Jo, eftersom den är riktad mot låg- och medelinkomsttagare i första hand innebär den att en låginkomsttagare får behålla mer av sin lön efter skatt. Detta gör att en person som idag går på a-kassa kan få det ekonomiskt bättre ställt genom att ta ett lågavlönat jobb eftersom lönen efter skattesänkningen är högre än vad a-kassan ger. Dessutom finns det en massa andra positiva effekter av att folk får riktiga arbeten.

Jobbskatteavdraget gör att fler personer kommer att ta riktiga jobb, få det bättre ekonomiskt ställt och få en bättre långsiktig ekonomisk utveckling.

Detta får Expressen det att låta som om det vore en skandal och Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Tomas Östros rasar.

Begreppet reservationslön ingår i A-nivån i nationalekonomi. Östros är fil. lic i nationalekonomi och det verkar som om han inte alls begriper begreppet:

Det här är bevis för att de i interna sammanhang är öppna med att det handlar om att sänka lönerna

En sänkt reservationslön innebär inte alls att lönerna sänks. Tvärtom. Den person som pga. jobbskatteavdraget accepterar ett jobb gör detta av fri vilja. Alltså får han/hon det bättre ställt. Annars hade han/hon inte gjort detta val.

Det finns väl egentligen tre olika alternativ som kan förklara Östros agerande:

1) Han har glömt bort hela sin utbildning, vilket förefaller oroväckande om han är Socialdemokraternas finansministerkandidat
2) Han är ohederlig och pratar mot bättre vetande
3) Han är korkad

Var god välj.

Frågan är om Socialdemokratarna i själva verket vill höja reservationslönerna, dvs. att det ska bli mindre lönsamt att jobba och mer lönsamt att gå på bidrag. Ganska mycket av deras politik innebär ju faktiskt det. Det om något borde resultera i tabloidpressens uppmärksamhet.

Piratpartiets EU-parlamentsledamot Christian Engström anklagades i somras för att planera skolka från EU-arbetet eftersom han tänkte koncentrera sig på de frågor som hans parti gick till val på. Själv tyckte jag att kritiken var lite fånig eftersom de väldigt tydligt deklarerade att de struntade i de frågor som de inte var intresserade av. Piratpartiets väljare är nog ganska medvetna om att Christian Engström inte tänker ha så mycket åsikter om ex. kör- och vilotidsdirektivet, och det kan inte gärna betecknas som ett svek att följa vad man själv har sagt i valrörelsen.

Nu ska Christian Engström fokusera på sina kärnfrågor, vilket låter som en bra idé.

Han kritiserade svenska ministrar för att vara ”tysta och osynliga” i Bryssel, detta i augusti dvs. när hela EU har semester. Och han gjorde detta i vetskap om att 17 olika svenska ministrar skulle framträda de första dagarna i september för att presentera det svenska ordförandeskapets prioriteringar och svara på frågor från EU-parlamentarikerna.

Förväntar sig Engström att svenska ministrar ska åka ner och planlöst vandra omkring i tomma EU-korridorer kort tid innan det finns planerade framträdanden i Europaparlamentens utskott?

Engström har prioriterat att sitta i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor. Utskottet där bl.a. Telekompaketet behandlas, ITRE, saknar således representation från Piratpartiet. Eftersom ITRE i stor utsträckning behandlar industri, forskning och energifrågor, kan jag förvisso förstå att de tycker att rättsliga frågor är viktigare än exempelvis Telekompaketet och andra rättsakter som hamnar i ITRE.

Igår utfrågades såväl infrastrukturminister Åsa Torstensson och justitieminister Beatrice Ask ungefär samtidigt i sina respektive utskott. Christian Engström valde att närvara vid Asks utfrågning.

Med tanke på den höga svansföring som Piratpartisterna har haft kan man således tänka sig att Engström hade förberett sig noga för att grilla Ask. Frågan är då vad Engström valde att fokusera på:

Ingenting. Han höll tyst. Alla som ville fick ställa frågor enligt dem som var på plats. Engström valde att inte säga någonting.

EU-parlamentarikern som anklagade svenska ministrar för att vara ”tysta och osynliga”, väljer bort behandlingen av Telekompaketet för att istället närvara vid Asks utfrågning och säger där inte ett ord.

Att skriva eventuella slutsatser om detta känns lite överflödigt, typ.

Själv hade jag hoppats att få träffa antingen Erik Josefsson eller HAX vid ITRE-utfrågningen, men även dessa föreföll att ha bortprioriterat Telekompaketet. På middagen som EU-parlamentarikerna bjöds på, där träffade vi äntligen Piratpartisten vilket Åsa Torstensson fångade på bild.

Se även EU-nämndens ordförande Anna Kinberg-Batras blogg-inlägg på samma tema. Och läs gärna Piratpartiets ordförande Rick Falkvinges argumentation kring ett helt annat tema, patentfrågan, här.

Åsa Torstenssons bildblogg har nu återuppstått. Ni hittar den här. För dagen med en hel del bilder från Europaparlamentets utfrågning av det svenska ordförandeskapet i utskottet för transport och turism.

Merit Wager skriver om något viktigt och bortglömt idag i sin krönika i SvD. Standardisering är något som kan upplevas som extremt krångligt till dess företag upptäcker att standardisering är nyckeln till en lönsam global marknad.

Man behöver inte ha gjort så många resor innan man upptäcker att utan en påse kontakter eller en stor klump med alla möjliga pinnar är nödvändig för att fortsatt vara uppkopplad mot omvärlden. För en biltillverkare blir varje krånglighet som ett land lägger på ytterligare en kostnad, vilket gör att konsumenterna får betala ett högre pris.

Konkurrenskraftsrådet diskuterar ofta standardiseringsförfaranden inom EU. Det mediala intresset för frågan är i bästa fall medieåkert. Dock tror jag att vi i Europa får se upp. När konsumtionsvolymerna för alla varor flyttar till Asien så är det nog där som standard kommer att sättas. Vi behöver hålla blicken mot öst för att inte begränsa våra marknader eller skapa våra alldeles egna handelshinder.

Thomas Bodström har publicerat ett diagram från Riksdagens utredningstjänst som visar vilka inkomstgrupper som har fått högst disponibel inkomst tack vare regeringens jobbskatteavdrag.

Hela befolkningen är i diagrammet indelad i inkomstdeciler, vilket innebär att befolkningen är indelad i tio lika stora grupper. I decilgrupp 1 återfinns de 10 % med lägst inkomst, under 93 700 kronor per år. Dessa individer är till antalet lika många som tjänar över 460 500 kr, som råkar vara de 10 % med högst inkomst.

Vad säger då diagrammet? Tja, det bekräftar i stort sett jobbskatteavdragets syfte, att premiera arbete och öka arbetsutbudet.

Den första inkomstdecilen som i kronor räknat har fått en ganska blygsam sänkning har en månadslön på 7 800 kr eller lägre, och består förmodligen i stor utsträckning studenter som jobbar deltid. De som har heltidsjobb återfinns i decilgrupp 5 eller högre och det är också de som får skattesänkningarna i störst utsträckning. Jag har svårt att se att detta skulle vara särskilt konstigt. En sjuksköterska med en genomsnittslön på 23 000 kr befinner sig i inkomstdecilgrupp 6 och har fått betydande skattesänkningar. En gymnasielärare med 25 000 kr i månadslön återfinns i inkomstdecilgrupp 7 och har också fått betydande skattesänkningar.

Frågan är vilket syfte som Bodström egentligen har med att publicera diagrammet. Tycker han att det är fel att sjuksköterskor får mer pengar i plånboken? Det är svårt att veta, men misstanken ligger nära till hands.

Dessutom bör man ju även titta på skattesänkningar som procent av inkomst. I förra budgetpropositionen fanns en sådan uträkning där det framgår att ett vårdbiträde i år betalar 23,1 % av sin inkomst i skatt. Under den socialdemokratiska regeringens sista år betalade han/hon 28,9 % i skatt, vilket är en skattesänkning på 5,8 procentenheter, eller 1 102 kr i månaden. En läkare har fått 3,6 procentenheter lägre skatt; Se diagrammen nedan. Sid 23 i Budgetpropositionen för 2009 [PDF].

Jag brukar för det mesta undvika att läsa läsarkommentarer till tidningsartiklar på nätet eftersom de inte alltid håller, ehrm hög standard. Men ibland hittar man en pärla, som nedanstående på aftonbladet.se:

[Signaturen tenshi:] Genom vänsterns och sossarnas kamp för en rättvisare fördelning av sveriges rikedommar och fackens kamp för bättre jobb och lön hade den största klassen inte haft köpkraften som den hade, och friheten från att jobba 18 timmar om dygnet.

Precis ovanför kommentatorsfältet finns en tabell över köpkraften i olika länder som har beräknats med hjälp av Big Mac-indexet. I Stockholm måste man i genomsnitt jobba i 20 minuter för att få råd med en Big Mac. I New York räcker det med 14.

Man kan också tycka att Aftonbladets rubrik ”Danskarna rikast – vi först på 17:e plats” kanske borde ha lett till en del ringande varningsklockor för att den egna hypotesen inte är riktigt vattentät?

Förslaget om höjda banavgifter för tågen har orsakat en hel del diskussioner och kritik, framförallt från dem som per automatik är motståndare till allt som regeringen föreslår, men även från liberala tidningar som Expressen och UNT vilket är mer förvånanande.

I dagsläget har Sverige Europas lägsta banavgifter efter Norge och det kostar lika mycket för tågoperatörerna att köra på spåren oavsett var och när man kör. Samtidigt finns det kapacitetsbrist på spåren; det är alltså fullt delar av dygnets timmar. Vad innebär då detta i praktiken? Jo, att det inte finns några ekonomiska incitament för operatörerna att köra tågen effektivt.

Det som regeringen nu gör är att vi öppnar upp spåren för konkurrens eftersom vi tror att när en marknadsaktör tvingas att konkurrera sporras man till att bli mer effektiva och att erbjuda bättre och billigare tjänster. Samtidigt prissätter vi spåren mer effektivt. Detta gör att en effektiv operatör som lyckas fylla sina tåg (antingen med gods eller människor) naturligtvis kommer att få bättre betalningsförmåga och kan betala bättre för att få utnyttja spårkapaciteten. Tåg som är tomma kommer då att tvingas åka när det finns mer ledig spårkapacitet. Detta gör att vi kan utnyttja vår spår mer effektivt och vi får fler aktörer som kommer att tvingas att erbjuda bättre och billigare tjänster. Detta gör tågresandet mer attraktivt vilket förhoppningsvis kommer att leda till att fler väljer tåget. De ökade banavgifterna kommer att gå tillbaka till Banverket och innebär ytterligare förstärkningar för drift- och underhåll vilket minskar förseningar och ökar kapaciteten ytterligare.

Tilläggas kan att inte ens SJ tror att ökade banavgifter leder till höjda biljettpriser!

Uppdatering
Se även Fredrik Thurfjells inlägg som räknar på ett exempel på vad fördubblade banavgifter kan leda till, nämligen ett höjt biljettpris mellan Stockholm och Göteborg med ungefär 2 kr!

Den intresserade kan följa det informella ministerrådsmötet inte bara via ordförandeskapets officiella webbplats utan också via Mauds Facebook-sida. Där läggs kontinuerligt nya bilder upp från mötet.

IPHONE1 130

Stora politiska möten kräver listor.  Departementet samlar under mininstermötet i Åre material till sin egen. Tips på intressanta kategorier mottages!

Maud

Förberedelserna inför det informella ministerrådsmötet i Åre i slutet av veckan pågår för fullt på departementet. Idag presenterade Maud och Andreas agendan och sina tankar inför mötet. Rapporten från dagens presskonferens hittar ni här . Det går även att läsa mer i Mauds senaste nyhetsbrev.

Frank toppar snyggast i Almedalen. Vi gratulerar! Frank brukar också få toppbetyg av journalister för hög tillgänglighet och kunskap.

Listor får alltid kritik.

Men allt som hjälper till att bredda bilden av politiker tycker jag är av godo. Det är inte bara 55-åriga män med kulmage, tubsockor i sandaler och med en nylonportfölj från en kommunal konferens under armen.

Nej det är Frank, Magnus, Amanda och Annie också. Ni är fantastiska förebilder på många sätt!

Delar av Departementet håller fortfarande ställningarna i Almedalen. Här kan ni läsa om Elisabeths framträdande på ett seminarie om regeringens regelförenklingsarbete.

Lite sent om sider får ni även en bild från lansering av Elisabeths kampanj för att få en riksdagsplats. Läs mer på hennes kampanjsida.

etr

Större delen av staben är åter på fastlandet efter några intensiva dagar i Visby. Den intresserade kan dock se bilder från Centerpartiets dag på Mauds Facebook-sida. Bland annat återfinns denna bild på Mauds mustaschkupp mot Adaktusson under utfrågningen efter talet. Även bilder från gårdagens invigning av Sveriges ordförandeskap i EU går att hitta där.

musta

Redan i morgon åker några av oss till Gotland. Just nu är det kaotiskt med tal och underlag för alla möjliga personer som ska prata på något av de 1000 seminarierna. Skrivare, datorer och talkort ska också med. Ett helt litet kontor ska instalerar sig i vårt hus.

Precis som makthavare skriver så återstår bara en kontroll av vilka skor som klarar Visbys backar. Kullerstenarna som fungerar lite som potatisskalare på läderklädda, höga klackar. Vädret verkar ju i alla fall betyda att Ilse stövlarna och UGGisarna kan lämnar hemma. Fram med sandaletterna!

RSS Senaste nytt från regeringen

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.