1998 ringde och ville ha tillbaka sitt kopparnät

Socialdemokraternas IT-talesperson Désirée Liljevall menar återigen att Telias kopparnät ska förstatligas. Samtidigt som kopparnätet på allt fler platser runt om i landet har nått sin tekniska livslängd och håller på att avvecklas till förmån för allt mer fiberutrullningar, tycker alltså Socialdemokraterna att skattemedel ska användas för att köpa tillbaka detta.

Telia ägs idag till till 37,3 % av svenska staten. Det innebär att resterande aktieägare, ca 600 000,  måste kompenseras när väsentliga delar av Telias tillgångar överförs. Telia sitter så klart med trumf på hand och kan i stort sett begära vilket pris de vill. Telias styrelse måste enligt aktiebolagslagen värna alla aktieägares intresse och får under inga omständigheter ge ett ”kompispris” till svenska staten. Om Socialdemokraterna får som de vill kommer alltså Telia att få riktigt bra betalt för ett kopparnät som har sett sina glansdagar, kan man säga.

Vad kommer effekten bli? Jo, titta på Australien där staten köper ut kopparnätet för svindlande 75 miljarder kronor, enligt en artikel på IDG.se. Telias motsvarighet i Australien heter Telstras, och där rusade aktien på Sydney-börsen efter att uppgörelsen blir känd.

Samma sak kommer hända här. Det är för mig en fullständig gåta varför Socialdemokraterna vill ta resurser från Vård, Skola och Omsorg för att gynna Telias aktieägare.

Och varför Vänsterpartiet står bakom samma politik är, om möjligt, ännu svårare att förstå.

Annons

De rödgrönas IT-politiska lapsus

De rödgröna har idag lämnat in sin motion som svar på Alliansregeringens IT-proposition.

En pikant förslag i deras motion går ut på att det statliga aktiebolaget Teracom nämns som lämplig aktör att överta TeliaSoneras kopparnät i Sverige eftersom ”Teracom erbjuder även öppna bredbands- och fastighetsnät” som de skriver i motionen. Gissningsvis är den rödgröna oppositionen inte särskilt uppdaterade på vad som händer på IT-sidan eftersom Teracom redan i höstas sålde hela verksamheten för 1 krona till CSIT och tvärt emot vad de rödgröna säger, inte längre bedriver ”öppna bredbands- och fastighetsnät”.

Ungefär 1,4 miljarder skattekronor plöjdes ned i Teracoms bredbandsprojekt under socialdemokratisk ledning, och Teracom misslyckades att få lönsamhet i det hela, enligt Computer Sweden som har granskat projektet. Detta förhindrar dock inte Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartiet från att vilja att de ska försöka igen.

Man kan ju ställa sig frågan hur mycket Socialdemokraternas nya försök kommer att kosta skattebetalarna.

Fast vad ska man förvänta sig när en av deras ledare menar att en rödgrön infrastrukturminister inte ska syssla med IT-frågor?

Vad är det för fel på tillägg 138?

Diskussionerna på nätet går högt efter gårdagens inlägg om Telekompaketet och jag har förstått att jag borde utveckla resonemanget varför Europaparlamentets tilläggsförslag 138 är olämplig.

Till att börja med måste jag konstatera att gårdagens artikel på dn.se även har publicerats i dagens pappersvariant vilket är synd eftersom artikeln bygger på sakfel. Det finns ingenting i Telekompaketet som behandlar frågan kring om internetanvändare ska kunna stängas av. Dagens DN-artikel innehåller dock inga direkta sakfel, men en hel del märkliga citat som dock får stå för respektive upphovsman.

Detta sagt, varför är då tillägg 138 problematisk?

I regeringsformen kan man läsa bl.a.

1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,

12 § De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket får, i den utsträckning som 13-16 §§ medgiver, begränsas genom lag

Grundläggande rättigheter och friheter får alltså endast inskränkas genom lag. Ett exempel på detta är sekretesslagen där man genom lag har begränsat yttrande- och informationsfriheten. Hade inte sekretesslagen funnits hade alla handlingar, även kvalificerat hemliga, blivit offentliga och offentligt anställda tjänstemän hade kunnat lämna ut vilka uppgifter som helst till allmänheten. Skyddet mot inskränkningar i de grundläggande rättigheterna finns alltså redan i grundlagen som uppställer lagkrav på alla sådana begränsningar. Lagkravet innebär att det är bara riksdagen som får besluta om sådana begränsningar och inte regeringen eller andra myndigheter. Inte heller domstolar får alltså begränsa sådana rättigheter såvida inte detta är föreskrivet i lag.

Europaparlamentets tilläggsförslag 138 säger:

No restriction may be imposed on the fundamental rights and freedoms of end-users, without a prior ruling by the judicial authorities, notably in accordance with Article 11 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union on freedom of expression and information, save when public security is threatened where the ruling may be subsequent.

I den här skrivningen ingår alltså möjligheten att en domstol ska kunna avgöra huruvida en internetanvändare ska stängas från internet. Detta kan vara är oförenligt med våra grundlagar eftersom en domstol inte kan ha denna befogenhet. Och även om vi väljer att inte införa HADOPI/Renfors eller liknande (vilket vi har valt att inte göra) är skrivningarna fortfarande sannolikt oförenliga med svensk grundlag.

En annan komplikation med tillägg 138 är att det innebär ett generellt krav på domstolsprövning för varenda begränsning i yttrande- och informationsfriheten. Det skulle bli väldigt ineffektivt om t.ex. polisen skulle behöva få domstolens godkännande varje åtgärd från polisens sida som innebär en rättighetsinskränkning.

Dessutom finns det delvis andra problem. Vi har idag avtalsfrihet vilket innebär att internetleverantör (ISP) kan teckna avtal med sina kunder och uppställa villkor som de gemensamt kommer överens om. Med det här tillägget försvåras detta. Exempelvis finns risken att en ISP tvingas gå till domstol för att stänga av en internetanvändare som inte betalar sin räkning: ”No restriction may be imposed on the fundamental rights and freedoms of end-users”. En ISP kanske inte vill att det ska förekomma pornografiska bilder, eller rasistiska uttalanden publicerade på kundernas hemsidor. Jag kan tycka att det ska vara fritt fram att för en ISP att ha sådana regler så länge kunden är införstådd med detta. Detta är en följd av avtalsfriheten. Med tillägg 138 blir detta inte möjligt, utan ISP:n måste i princip gå till domstol för varje fall. Och detta skulle i så fall utgöra ett stort ingrepp i avtalsfriheten som är en viktig princip i det civila samhället, och dessutom kan man diskutera huruvida verkligen en domstol har befogenhet till detta, enligt resonemanget tidigare kring grundlagsproblematiken.

Jag har full förståelse för intentionerna bakom 138:an. Tillgången till Internet är idag enormt viktig, och det är en åsikt som regeringen delar och har visat genom att förklara att Renfors-utredningen inte är önskvärd. Men, goda ambitioner räcker inte hela vägen. De ställningstaganden som regeringen gör är noga övervägda och det innebär att lagförslag som riskerar att bryta mot svensk grundlag kan vi inte acceptera.

Uppdatering:
I ett stycke har jag formulerat mig oförsiktigt kategoriskt och ändrar detta. Det som är i fetstil har lagts till.

Eskapism II

Idag har utredningen "En framtida spelreglering" presenterat sitt betänkande och bland förslagen finns "förbud mot förmedling av insatser avseende otillåtna lotterier och förbud mot förmedling av kommunikation till IP-adresser och domännamn för ett sådant lotteri", vilket på lite enklare svenska betyder att internetleverantörer ska förhindra sina kunder från att gå in på utländska spel-sajter som konkurrerar med legala svenska alternativ.

I utredningens direktiv [PDF sid 573 ] som ligger till grund för hur regeringen ville att utredningen skulle arbeta framgår bl.a. följande

Den nya regleringen skall genomgående präglas av sociala skyddshänsyn, anpassning till EG-rättens krav och den snabba tekniska utvecklingen.

Regeringen önskade alltså förslag på ny reglering som skulle vara anpassad efter "den snabba tekniska utvecklingen". Det förslag man fick var att internetleverantörer ska censurera internet. Är det terrängen som ska anpassas efter kartan eller tvärtom? Frågan skulle kanske kunna anses vara berättigad i det här sammanhanget,  och blir sannolikt inte mindre intressant när man uppmärksammar skrivningar som nedanstående i utredningen [PDF sid 417 Tack PAF för tipset]:

Spelutredningen har vid samråd med Post och telestyrelsen (PTS) erfarit att utvecklingen inom området för mobiltelefoni synes gå mot att i telefonisystemen använda samma kommunikationsprotokoll (läs: språk) i mobiltelefonisystemet som på Internet. Språket benämns Hyper Text Transfer Protokoll (http) och utgör grunden för identifiering genom IP-adresser.

Utredningen ska nu på remiss där deras förslag kommer att, erhm, granskas ingående antar jag, och i väntan på detta bör jag så klart som regeringstjänsteman inte uttala mig om saken, men jag kan notera att Anders Åkesson (c) redan har kommenterat utredningen . Jag kan även passa på att citera min chef , Åsa Torstensson, som i ett helt annat sammanhang har sagt följande:

Det finns dem som vill att svenska ISP:er ska blockera sidor med prostitution, men det är naturligtvis väldigt lätt att komma in på ett sluttande plan här. Vi har redan idag ett filter mot barnpornografi, och att det är så klart frestande för dem som vill verka handlingskraftiga att vilja föra in vissa sidor på den här spärrlistan. Det kan ju vara bombrecept, politisk extremism eller just prostitution som sagt. Vi kan inte ha en yttrandefrihet för bara dem med konventionella åsikter. Det är det som gör ett fritt och ett liberalt samhälle så pass starkt är att vi kan bemöta, ja till och med vidriga, åsikter med rationella och öppna argument.

Detta yttrades dock 2007 och har givetvis inget med dagens utredning att göra…

Pytte(s)atsning

Vad sägs om följande citat från den Socialdemokratiska budgetmotionen ?

Vi menar att en effektiv IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet ska finnas tillgänglig i hela landet. Därutöver skjuter vi till 50 miljoner kronor för att ge bredband och telefoni till alla.

Det kanske inte per se är fel med stöd till bredband och till telefoni, men ungefär hur mycket "IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet" tror egentligen Socialdemokraterna att man kan få för 50 miljoner kronor?

Enligt PTS senaste rapport är det ca 106 000 hushåll och företag som stod utan tillgång till etablerad eller planerad trådbunden bredbandsinfrastruktur. 50 miljoner kronor utslaget på dessa är under 500 kronor. Enligt Enator kostar det absolut minst 155 kronor/metern för kanalisation och fiber. Alltså, Socialdemokraternas budgetsatsning skulle alltså under mycket snälla antaganden ge som mest lite drygt 3 meter fiber per hushåll och företag som saknar IT-infrastruktur idag!

Åke Hedén kom i sin utredning fram till att närmare 7 miljarder kronor behövs, och då ingår inte accesserna till noderna i den summan.

Frågan som jag dock ställer mig är varför Socialdemokraterna inte satsar mer. De åsidosätter ju redan budgetlagen genom att höja utgiftstaken kraftigt, så varför inte plussa på med en sisådär 5-10 miljarder kronor ytterligare och få till en satsning värd namnet? Den ekonomiska trovärdigheten är ju redan spräckt så det finns ingen anledning att vara blygsam?

Att satsa 50 miljoner kronor för att ge "IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet åt alla" är ju bara löjeväckande.