Barn(s)ligheter från Örnfjäder

Igår debatterades statsbudgeten för Utgiftsområde 19 i budgeten. Den ansvarige ministern Anna-Karin Hatt satt fast i Storbritannien pga snökaoset och kunde inte närvara. Detta fick den socialdemokratiska riksdagsledamoten Krister Örnfjäder att säga följande, anförande 95 :

I dag har den nya ministern, Anna-Karin Hatt, möjlighet att vara med i den här diskussionen. Hon har i andra sammanhang uttryckt hur viktigt det här området är, men hon dyker inte upp. Statsministern och utrikesministern har påpekat att det beslut vi fattade kommer att få stora konsekvenser. Jag kommer härmed att ge dem ett besparingsförslag. Börja med att ta bort den här ministern och de personer som arbetar runt henne. Är det så att hon inte tänker engagera sig i de här frågorna lär inte den delen av departementet behövas.
Jag tycker att det var en väldigt dålig start, tyvärr

Örnfjäder menar att regionministern kan plockas bort eftersom hon inte kunde närvara under budgetdebatten. Då infaller sig frågan, hur många gånger närvarade den socialdemokratiska ministern under socialdemokraternas senaste regeringsinnehav, under samma debatt?

Protokollen finns här, 2002, 2003, 2004 och 2005. Inte en enda gång närvarade den socialdemokratiska ministern under dessa debatter.

Maria Wetterstrand ska ha en eloge för att tydligen ha markerat mot Örnfjäders barnsligheter, anförande 96:

Herr talman! Jag vill börja med att säga till representanter för regeringspartierna att jag visserligen gärna hade sett att ministern hade varit här men att jag inte önskar att ni från min sida framför någon hälsning att antingen kommer hon hit eller också kan hon lämna sin post. Jag tror att hon är en fullt vuxen och kapabel människa att själv avgöra var hon gör bäst nytta.

Annons

”Aldrig någonsin” blir (s)-politik ett år senare

Som Karl-Erik Tallmo uppmärksammade för några dagar sedan sa Mona Sahlin i sitt öppningsanförande vid Socialdemokraternas kongress den 28 oktober 2009:

Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande

Nu är det precis detta som Mona Sahlin gör, ger Sverigedemokraterna passivt inflytande, när hon nominerar Kent Härstedt som talman.

Nästa gång ni hör Mona Sahlin säga ordet ”aldrig” kan ni följaktligen räkna med ett bäst före-datum på mindre än ett år.

Inkonsekvent Sahlin

Peter Santesson-Wilson har uppmärksammat att Mona Sahlin i Ekots lördagsintervju har genomfört en positionsförlyttning. För ett år sedan var det en socialdemokratisk princip att aldrig formera majoriteter tillsammans med Sverigedemokraterna (SD), men nu kan vi istället räkna med gemensamma reservationer från S-Mp-V som SD kan stödja i en slutvotering i riksdagen.

Sahlin sa följande i lördags:

Det är bara statsminister Reinfeldt som kan undvika en situation där Sverigedemokraterna kan sitta mitt emellan.

Detta är fel i sak. Det räcker med att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet väljer att inte lägga gemensamma reservationer för att Sverigedemokraterna inte ska kunna få något avgörande inflytande. Om vart och ett av oppositionspartierna bara röstar för sin respektive reservation kommer aldrig SD kunna få något inflytande i praktiken.

Oppositionspartierna kan fortfarande bedriva oppositionspolitik, som partier i opposition ska göra, men så länge de inte formerar ett gemensamt alternativ kan aldrig SD fälla avgörandet.

Är det då oppositionens uppgift att underlätta för regeringen? Nej, absolut inte. Mona Sahlin har dock sagt att hon ”[a]ldrig […] tänker medverka till att ge [SD] inflytande över svensk politik”.

Karl-Erik Tallmo har också skrivit på samma tema och uppmärksammar dessutom Mona Sahlins anförande på Jobbkongressen 28 oktober 2009 där hon bl.a. sa:

Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande

Så fort S, Mp och V lägger en gemensam reservation i riksdagen kommer således SD kunna bilda majoritet mot regeringen, och då få ”inflytande över svensk politik”.

Således Sahlin, du kan inte både

1. Göra det möjligt för Sverigedemokraterna att fälla regeringens propositioner

och

2. Aldrig medverka till att ge Sverigedemokraterna inflytande över svensk politik.

 Du måste faktiskt välja.

Opinionskaru(s)ell

Det här är faktiskt väldigt lustigt. När ett stort antal opinionsundersökningar visar på en stabil ledning för Alliansen går Socialdemokraternas gruppledare i Riksdagen Sven-Erik Österberg ut och förordar ett förbud mot att publicera sådana innan valet.

Därefter läcker man en egen av, Novus beställd, opinionsundersökning med 600 tillfrågade personer till media.

Detta får till följd att Novus tvingas gå ut och dementera Socialdemokraternas uppgifter:

Novus har en uppfattning om läget i väljaropinionen och det är den väljarbarometer som TV4 Nyheterna publicerar. Idag har tidningen Expressen en artikel som refererar till en Novusundersökning. Som läsare kan man uppfatta att det handlar om en väljarbarometer. Detta är felaktigt.

Novus uppfattning är att siffrorna i artikeln inte avspeglar den aktuella väljaropinionen.

Alltså, media ska inte få lov att publicera opinionsundersökningar innan val. Detta förbud ska dock inte gälla Socialdemokraternas egna mätningar om de har manipulerats.

 

TT:s nyspråk: Hur en höjning blir en sänkning.

Idag har TT publicerat en text som går ut på att Trafikverket under nästa år kommer att få mindre pengar till drift och underhåll.

Detta är förvisso sant, därför att regeringen har satsat extra mycket pengar under mandatperioden, dels därför att underhållet var otroligt eftersatt när regeringen tillträdde, men också av arbetsmarknadsmässiga skäl. Satsningar på infrastruktur är bra i lågkonjunktur därför att det ger 1) sysselsättning och 2) satsningarna blir billigare när det finns mycket ledig kapacitet.

Men alla tillfälliga satsningar måste ta slut. Annars vore de inte tillfälliga. Och när en tillfällig satsning tar slut, blir det en minskning. Har man då en ambition av att vara en sensationsjournalist kan man så klart göra stora rubriker om att anslagen minskar.

Betyder detta att det var fel med satsningen? Jag tycker inte det.

Detta kan också redovisas i några diagram. Diagrammet nedan är den nivå för drift och underhåll som fanns i Socialdemokraternas sista budget, den som lades hösten 2005. Alla belopp är angivna i 2010 års prisnivå.

Vad händer när vi tittar på motsvarande diagram för hur Alliansen har lagt anslagen för drift och underhåll. Titta på nedanstående diagram:

Som man kan se har Allianregeringen kraftigt ökat anslaget för drift och underhåll jämfört med den socialdemokratiska regeringen.

Men som ni kommer ihåg drabbades vi av en stor finansiell kris med kraftigt stigande arbetslöshet, vilket är orsaken till att Alliansen gjorde en tillfällig satsning under åren 2009-2010, och när man lägger på denna tillfälliga satsning ser diagrammet ut så här istället:

Det finns alltså extra pengar inlagda under 2009-2010 som tar slut 2011. Det är alltså denna satsning som tar slut 2011, och det är den ”minskning” som TT idag har rapporterat om.

Med TT:s logik kunde vi ha lagt oss på Socialdemokraternas låga nivå och därmed undgå rubriker om att vi minskar underhållet. Tvärtom har alliansregeringen kraftigt höjt underhållet, från 38 miljarder kronor under hela planperioden 2004-2015, till 64 miljarder kronor under perioden 2010-2021.

Ibland kan man lite uppgivet undra om media verkligen vill upplysa sina läsare.

Media:
Sydsvenskan, DN, Metro, TV4, Aftonbladet1, Aftonbladet2, GP, SvD, DN1,DN2,DN3,DN4
Bloggar:
yttrandefrihetftw, Ekonomikommentarer, ulf-vargek, thehellofhannastacia, Scaber Nestor, Skattenyheter.se, Från ett påhittat paradis

Källor:
Budgetpropositionen för 2006 [PDF]
Budgetpropositionen för 2010 [PDF]

Uppdatering
På allmän begäran bland kommentarerna visar jag även det sista diagrammet utan en bruten y-stapel för att tillfredställa statistik-puritanerna 🙂

1998 ringde och ville ha tillbaka sitt kopparnät

Socialdemokraternas IT-talesperson Désirée Liljevall menar återigen att Telias kopparnät ska förstatligas. Samtidigt som kopparnätet på allt fler platser runt om i landet har nått sin tekniska livslängd och håller på att avvecklas till förmån för allt mer fiberutrullningar, tycker alltså Socialdemokraterna att skattemedel ska användas för att köpa tillbaka detta.

Telia ägs idag till till 37,3 % av svenska staten. Det innebär att resterande aktieägare, ca 600 000,  måste kompenseras när väsentliga delar av Telias tillgångar överförs. Telia sitter så klart med trumf på hand och kan i stort sett begära vilket pris de vill. Telias styrelse måste enligt aktiebolagslagen värna alla aktieägares intresse och får under inga omständigheter ge ett ”kompispris” till svenska staten. Om Socialdemokraterna får som de vill kommer alltså Telia att få riktigt bra betalt för ett kopparnät som har sett sina glansdagar, kan man säga.

Vad kommer effekten bli? Jo, titta på Australien där staten köper ut kopparnätet för svindlande 75 miljarder kronor, enligt en artikel på IDG.se. Telias motsvarighet i Australien heter Telstras, och där rusade aktien på Sydney-börsen efter att uppgörelsen blir känd.

Samma sak kommer hända här. Det är för mig en fullständig gåta varför Socialdemokraterna vill ta resurser från Vård, Skola och Omsorg för att gynna Telias aktieägare.

Och varför Vänsterpartiet står bakom samma politik är, om möjligt, ännu svårare att förstå.

Hur mycket satsade S-V-MP sist?

Idag kan vi på DN debatt läsa att S-V-MP vill låna ett antal miljarder kronor för extra järnvägssatsningar.

Två snabba reflektioner:

1) Hur gick det senast när Vänsterpartierna ansvarade för infrastrukturen? Jo, dels blev underhållet lidande vilket vi bl.a. kunde se resultatet av i vintras. Den här regeringen har ökat anslagen till underhåll med 30 %, men det kommer att ta lång tid att återställa många års vanskötsel. Dessutom fanns det en massa luft i planerna. Detta åskådliggörs enklast genom att titta i den förra regeringens proposition ”Utökade planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2004-2015” . Titta framförallt i tabell 7.1 i del 3 [PDF], sid 52. Där skrivs uttryckligen ”Kvarstående finansieringsbehov 65,9 miljarder kronor”. Nästan 66 miljarder kronor av investeringarna saknade alltså helt finansiering. Man kan fråga sig hur stor andel av de här 120 miljarder kronorna som nämns i dagens DN debatt, som faktiskt finns.

2) Statens upplåning påverkar det finansiella sparandet. När S-V-MP säger att man ska låna upp 55,3 miljarder kronor minskar det finansiella sparandet lika mycket. Om Socialdemokraterna fortfarande respekterar överskottsmålet om 1 % över en konjunkturcykel innebär detta i så fall att man måste spara in på annat, alternativt höja skatterna. Eller har Lars Ohly fått bestämma även över den ekonomiska politiken? En sak är klar. Den här artikeln hade aldrig kommit till stånd om Pär Nuder eller någon annan med erfarenhet från Finansdepartementet hade funnits nära Mona Sahlin.

De rödgrönas IT-politiska lapsus

De rödgröna har idag lämnat in sin motion som svar på Alliansregeringens IT-proposition.

En pikant förslag i deras motion går ut på att det statliga aktiebolaget Teracom nämns som lämplig aktör att överta TeliaSoneras kopparnät i Sverige eftersom ”Teracom erbjuder även öppna bredbands- och fastighetsnät” som de skriver i motionen. Gissningsvis är den rödgröna oppositionen inte särskilt uppdaterade på vad som händer på IT-sidan eftersom Teracom redan i höstas sålde hela verksamheten för 1 krona till CSIT och tvärt emot vad de rödgröna säger, inte längre bedriver ”öppna bredbands- och fastighetsnät”.

Ungefär 1,4 miljarder skattekronor plöjdes ned i Teracoms bredbandsprojekt under socialdemokratisk ledning, och Teracom misslyckades att få lönsamhet i det hela, enligt Computer Sweden som har granskat projektet. Detta förhindrar dock inte Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartiet från att vilja att de ska försöka igen.

Man kan ju ställa sig frågan hur mycket Socialdemokraternas nya försök kommer att kosta skattebetalarna.

Fast vad ska man förvänta sig när en av deras ledare menar att en rödgrön infrastrukturminister inte ska syssla med IT-frågor?

Ärligt av oppositionen

Den här affischen från Vänsterpartiet såg jag i morse på ett elskåp utanför departementet och jag får säga att jag blev överraskad av det ärliga budskapet. Jag kände till att Vänsterpartiet (och Socialdemokraterna) kraftigt ville göra det dyrare att anställa ungdomar. De bägge partierna vill mer än dubblera arbetsgivaravgifterna från strax under 16 % till över 32 %!

Men jag blev förvånad över att man verkligen vill göra det till en valfråga. Tycker man att ungdomsarbetslösheten inte är tillräckligt hög?

Det nymornade intresset hos (s) för tonnageskatt

Igår kom förklaringen till varför Socialdemokraterna nyligen har börjat prata om varför tonnageskatten är viktig:

[Tonnageskatt] är dessutom en fråga som man bara driver när man sitter i opposition. 

Citat Claes-Göran Brandin (s), ledamot av riksdagens trafikutskott, anförande 120 .

Eskapism

Den förra finansministern Bosse Ringholm skriver i en interpellation:

Trots den pågående jobbkrisen har regeringen inte vidtagit några åtgärder för att tidigarelägga större infrastrukturprojekt som kan ge sysselsättning åt personer som riskerar arbetslöshet.

Ehrm, bortsett från att regeringen under 2009 och 2010 satsar 10 miljarder kronor extra på bl.a. en närtidssatsning över hela landet, en satsning som råkar vara den enskilt största satsningen på infrastruktur som någonsin gjorts i en budgetproposition och som syftar till att få igång projekt som den socialdemokratiska regeringen inte finansierade?

Eller tyckte du att det var enklare att skriva interpellationen utan att kolla upp besvärliga saker, som verklighet och fakta typ?

Pytte(s)atsning

Vad sägs om följande citat från den Socialdemokratiska budgetmotionen ?

Vi menar att en effektiv IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet ska finnas tillgänglig i hela landet. Därutöver skjuter vi till 50 miljoner kronor för att ge bredband och telefoni till alla.

Det kanske inte per se är fel med stöd till bredband och till telefoni, men ungefär hur mycket "IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet" tror egentligen Socialdemokraterna att man kan få för 50 miljoner kronor?

Enligt PTS senaste rapport är det ca 106 000 hushåll och företag som stod utan tillgång till etablerad eller planerad trådbunden bredbandsinfrastruktur. 50 miljoner kronor utslaget på dessa är under 500 kronor. Enligt Enator kostar det absolut minst 155 kronor/metern för kanalisation och fiber. Alltså, Socialdemokraternas budgetsatsning skulle alltså under mycket snälla antaganden ge som mest lite drygt 3 meter fiber per hushåll och företag som saknar IT-infrastruktur idag!

Åke Hedén kom i sin utredning fram till att närmare 7 miljarder kronor behövs, och då ingår inte accesserna till noderna i den summan.

Frågan som jag dock ställer mig är varför Socialdemokraterna inte satsar mer. De åsidosätter ju redan budgetlagen genom att höja utgiftstaken kraftigt, så varför inte plussa på med en sisådär 5-10 miljarder kronor ytterligare och få till en satsning värd namnet? Den ekonomiska trovärdigheten är ju redan spräckt så det finns ingen anledning att vara blygsam?

Att satsa 50 miljoner kronor för att ge "IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet åt alla" är ju bara löjeväckande.