DN skriver idag om Centerpartiets förändringsprocess. Och jodå. Vi är några stycken här på Departementet som har djuplyssnat. Det vill säga gått runt i skogarna på Lidingö och låtit en person prata på ett tema utan att avbryta och kommentera eller debattera. Kan låta enkelt, men har faktiskt sina utmaningar. Åtminstone för politiker.

Och visst var det viktigt att över generationsgränserna komma fram till att Centerpartiet då var ett litet parti som var på väg att bli ännu mindre. Djuplyssningen var en del i ett stort både ideologiskt och processinriktat arbete med att hitta kärnan i Centerpartiet precis som Henrik Sjöholm beskriver.

Ett tidigare steg togs 1995 på stämma i Östersund då Strategigruppen lade fram sin rapport till partistyrelsen och stämman. Det var Maud Olofsson som var gruppens ordförande och den handlade i mångt och mycket om att öppna upp partiet. Att lita till att de grundläggande värderingarna kunde locka nya människor.

Till exempel så var ett av förslagen i strategirapporten att man skulle kunna bilda avdelningar baserat på intressen mer än geografisk hemvist. Ett av de mest kända exemplen på detta är Stureplans Centeravdelning som har medlemmar från hela Sverige. Avdelningen har dagordning på årsmötena men annars fokuserar man på idédebatt och att det ska vara lätt att titta in en kväll utan att vara medlem.

Djuplyssningsprocessen var nödvändig men långt ifrån tillräcklig för att förnya partiet. Strategirapporten, partiprogrammet, skattepolitiken, federalismen, eu-politiken, öppenhetsdebatten, den förnyade miljöpolitiken med mera har utarbetats av riksdagsledamöter, partistyrelse och partistämma. Och som tidigare partistyrelseledamot vet jag i alla fall att striderna om att byta icke-socialistisk till borgerlig utkämpades i partistyrelsen och ingen annanstans.