”Why? Jag trodde vi skulle lösa klimatkrisen tillsammans”. Det var den förvånade polska statstjänstemannens reaktion när jag berättade om dagens utspel från socialdemokraternas Mona Sahlin där hon kritiserar regeringen för att ”brassa på med jättekablar (med el) från Sverige ner till Europa”.

Mötet med den polske statstjänstemannen föranleddes av att Maud idag var inbjuden till Polen av vice premiärminister Pawlak för att berätta mer om hur Sverige arbetat och arbetar för att öka den förnybara energin och möta klimathotet.

I underlagspapprena på vägen ner kunde jag läsa om Baltic Sea Region Energy Cooperation (BASREC) och om de baltiska ländernas vilja att få en kabel mellan dem och Sverige. Argumenten var flera. De är i behov av mer el när Ignalina stängs senare i år, de vill bredda möjligheten att få el från fler leverantörer, minska CO2-utsläppen och förbättra Östersjöns havsmiljö. Men det ska de tydligen inte få. I alla fall inte om Sahlin får bestämma.

Några timmar senare är dags för Maud att hålla sitt tal. Hon introduceras som ett välkänt namn för polackerna. Inte så mycket för klimat- och energiengagemanget som för den kamp hon för några år sedan drev mot övergångsregler och hotet om ”social turism”.

Då slår det mig att man kanske inte ska vara så förvånad över dagens socialdemokratiska utspel. För det går att se ett mönster. De vackra slagorden tycks sträcka sig till landets gränser. Efter varningar om social turism följer klimatnationalism. Fast jag hoppas jag har fel. Vi får väl se på torsdag när de första samtalen med oppositionen om framtidens energi- och klimatpolitik äger rum.

Annonser